Aftonbladet – 30 september 1873, sida 3

MUSIK. Gustaf Satter gaf sistlidne lördags afton sin afskedskonsert inför eliten af hufvudstadens mnusikälskande allmänhet och -mot tog af de hänförda åhörarne gång på gång den varmaste hyllning. Klassicitetens äfvensom den äldre romantikens område, hvarinom den utmärkte mästaren skördat så många triumfer, hade han för aftonen lemnat och gaf idel bravurstycken, egnade att allsidigt belysa hans utomordentliga färdighet. Schumanns Humoreske, ett af de arbeten, hvarmed denne kompositör gaf piano: virtuositeten en ny riktning, tolkades synnerligen genialiskt och gaf hr Satter tillfälle att öfverraska med en touche af utsökt mjokhet och behag; den eld och energi, som städse utgjort hans styrka, trädde åter i förgrunden i hans utförande af trenne transkriptionrer af Frans Liszt och slutlieen gaf han i Pastoralfantasi och Le chant des Hongrois värdefulla prof på sin; förmåga såsom musikalisk diktare. Den förstnämnda af dessa kompositioner är ett litet mästerstycke genom ädel och ren stämning samt enkel, intagande melodi. Liszts nyckfulla genialitet framstod förträffligt i La romanesca, ett praktverk, som bländar genom de bjertaste effekter, hvilka arrangören låter öfverdådigt kringsvärma ett känslodjupt motiv från sextonde seklet. Ät Mendelssohns Wasserfahrt hade han likaledes gifvit en särdeles stämningsrik tolkning, hvaremot den friska romansen Jägers Abschied behandlats med verkligt erym onatur. Om hr Satter bestod alla dessa virtuositetsprof med en mästares ostörda segerlycka, anslog han emellertid måhända allra lifligast genom sitt ypperliga ackom panjemang till romanser af Heise och Gounod, hvilka nummer sjöngos af en musikälskarinna med präktig röst, men något osä kert föredrag. Vi hembära till konsertgifvaren publikens hjertliga tacksägelse för denna och många stunder af ädel och rik haltig konstnjutning.