Aftonbladet – 30 september 1873, sida 2

ordningens natur. Vill man för öfrigt hafva yttre bevis på, huru saken uppfattas bland vederbörande, så må här anföras den ifver hvarmed man skyndar att förse läroverket med hjelpmedel, afpassade för den ställning, som tyskan der skall intaga, såsom det hufvadsakligaste, det dominerande bland de tre lägsta klassernas läroämnen, medan deremot intet bekymmer röjes i afseende på svenska språket, nu som förr ett styfbarn i Sveriges skolor. Vi kunna ej annat tro, än att häruti rätt snart en förändring måste ske, till en början så, att tyskan får något maka åt sig. Må man ej härvid upprepa den i tid och otid hörda sateen om skolans bebof af ostörd ro: hur vigtiz i sina verkningar vi än anse en förändring, hvarigenom modersmålet finge, i stället för sin nu påbjadna underordnade en principal ställning till det första främmande språket i skolan, kunna vi dock oröjligen medgifva, att den derför erforderliga ändriog af timtabellen skulle vara en kigärå. egnad att störa det lugn, hvaraf skolan är i behof. eller förlänga den oro, hvaraf hon lidit. Ja, vi kunna allt för gerna gå ott steg längre och uttala den öfvertygelsen, stt ett utbyte af det främmande språk, som ou blifvit, antagligen med hänsyn blott till vestående förhällanden, bestämdt till det första i elementarläroverket, mycket väl kan, atan att på något sätt eller i någon den ringaste mån angripa den nu påbjudna skol reformens grundsats, genomföras. I vär tan ke mycket betydelzefull till sina följder, är an sådan reform dock blott en detaljändring. som alls icke behöfver rubba skolans ro eller hindra hennes arbetes lugna gång och utveckling. Hufvudsaken, principen är, som förut anmärkts, liniernas saxmanhällande intill fjerde klassen och undervisningens in rättande inom de tre första klasserna på ett sådant sätt, att resultatet af undervisningen inom derna afdelning må blifva ett efter omständigheterna nögorlunda sammanhängande och afrundadt helt af insigter och färdigheter. Såsom förnt, fasthälla vi att detta är ett vigtigt stez ät deträtta hållet. Men må man ej derför visa ifrån sig den sanken att arbeta på och, sä tort sig göra låter, förbättra deu allmänna grundsatseus uillämpning. Man kunde möjligen vara be rättigad att motsätta sig äfven små och för skolans lugna och ro alls icke hotande för ändringar, om här blott vore fråga om ett litet mer eller ett litet mindre af teoretiskpedagogisk regelriktigbet och förträfflighet: men om den alis feke revolutionära förändringen äskas af hänsyn till de dyrbaraste nationella intressen, sä får den ej afvisas sksom nyhetsbegär eller förkastas af den tröga beqvämligheten. Vi kunna för öfrigt icke underlåta at! påpeka, att den nu anbefalda läroplanen i här i fråga varande del, eller modersmålets och tyska språkets inbördes ställning, är uti det hänseendet oväntad och egnad at ädraga sig uppmärksamhet, att den företer en icke oväsentlig afvikelse från — vi kun na visserligen ej säga riksdagens beslut el ler formligen tillkännagifova mening, mer från förntsättningarna derför. I K. M:t proposition i skolfrågan framlades icke, mer aberopades en undervispingsplan., den med delades till särskilda utskottets kännedom som med dess hjelp tolkade vch bildade sit: omdöme om den k. propositionens grunderden utgjorde för bäde försvarare och mot ståndare en erkänd basis. Men frän denna undervisningsplan afviker den nu påbjudna dernti, att tyska epråket nu fått ett större modersmälet ett mindre antal timmar, än dö sades vara tillämnadt. Ehuru förhandlin garna om skolreformen i mänga stycken fö retedde någonting diplomatiskt obestämd och undvikande, vilja vi ej tillämpa det frår en annan diplomatisk förhandling ryktbars bound by honour. Men det konna vi åimin stone säga, att modersmålet nu befinnes, hel visst till obehaglig öfverraskning för mån gen, som wer elier mindre motvilligt gick in på de tre tyska klasserna, hafva icke för verkat, men helt oskyldigt förlorat en tyst förmånsrätt. ovaeery öra a 0 oe