Aftonbladet – 30 september 1873, sida 2

iNdCerVvisningen I ade tre lagsva Kiassernaj. skall, med sitt visserligen ringa omfång, ikväl utgöra ett någorlunda afslutadt och jammanhängande helt, i den mening och l: len mån sådant kan sägas om undervisning ch bildaiog. I och för sig står en dylik mnordnving eller grundtanken deri i föll öfverensstämmelse med de åsigter, vi ofta utalat. Vi skulle derför med bifall helsa den Vf oss till principen förordade förändringen, om ej de närmare bestämmelserna för dess rerkställighet i eft hänseende syntes oss inebära verkliga vådor, vi mena den ställing, som den nya läroplanen anvisar åt yska språket. Att vi långt ifrån stå ensamme i våra etänkligheter och farhågor, torde vara beant. I riksdagens båda kamrar uttalades le med mycken styrka, Genom den utesluande sysselsättningen i tre hela år med yska språket — yttrade en talare i Första kammaren — kan man med skäl befara, att ingäomens utveckling blir för mycket beoende af en främmande nationalitet och less kuliur. Den uteslutande sysselsättvingen i så mänga år af den spädare ållern just med eft enda modernt kulturspråk kan lätt gifva ungdomen en riktaing, som cke är för den egna nationaliteten fördel uktig. Jag vet i sjelfva verket ej — yttade i samma kammare en annan talare — nura det skall blifva möjligt att under tre är sysselsätta eleverne med ett språk, sålant som detta, då dess litteratur ej kan ngå i någon mera betydande man i undervisningen, utan arbetet nästan uteslutande : skall egnas åt formläran. Jag tror också, att det skulle vara farligt att indraga i unlervisningen språkets litterära del, derför att tyska litteraturen är till sin natur allt för metafysisk, för att vara ett lämpligt läroämne vid denna ålder. Jag skulle hafva föredragit franskan, som har nästan hela den latinska satsens stränga logik, om ickel mera, och derigenom i rätt vidsträckt mån skulle bevara åt undervisningen de fördelar, man sökt vinna Åt densamma genom latin studiet. Man må betänka — sade en tredje — att ynglingen vid dessa unga år har ett vekt öra, att han är såsom vaxet, hvilket böjer sig för hvarje pätryckning. och att, om han sålunda under hela tre år endast får undervisning i tyskan, det kan vara fara värdt, att hans spräksinne kan korrumperas, och att de germanismer, som ännn innas qvar i svenska språket och hvilka man nu söker bortrensa, just genom skolan komma att få ett godt handtag till att stanna qvar, synnerligast hos de ynglingar, som sluta sin kurs i tredje klassen och deretter ingå i yrkesskolorna, utan att hafva fått någon motvigt mot den ensidiga läsningen af tyskan. Mig synes. uppenbart — anförde en fjerde — att det icke gerna kan vara lämpligt, att låta nybörjaren begynna sin spräkundervisning med ettså svårt språk, som det tyska med dess vidlyftiga grammatik. I 1856 års skolordning var franska språket påbjudet såsom det första främmande språk, och detta var, efter min uppfattning, vida lämpligare, helst franska språket, med dess korta meningar, i språkligt hänseende måste utöfva fördelaktigare inverkan, än det tunga tyska språket. Men vid efterföljande riksdag gjorde sig den åsigt gällande, att tyska spräket skulle inträda i stället för det franska. Egentliga anledningen härtill var, efter min tanke. den att herrar skollärare voro någorlunda hemmastadde i tyska språket, men i allmänhet kowplett okunniga i det franska, såsom jag under samspråk med dem nogsamt haft tillfälle komma under fund med. Det är ej nödigt att Eberopa flere yttranden; de redan anförda innehålla tillsammantagna, om än blott antydningsvis, de hufvudsakliga invändningar, som drabba denna anordning. Så vidt vi kunna se, bekräftas de ock af den nu ailmängjorda nya läroplanen, När lärjungen, i första klassen, börjar med tyska språket, på hvilken ståndpunkt af insigt och färdighet i modersmålet befinner han sig då? Svaret lemnas af den i nandervisningsplanen angifna kors i modersmålet, som skall genomgäs i första klasson, så lydande; Uppläsnieg och förklaring af valda stycken, företrädesvis ur Nordens saga, historia och geografi, samt öfningar att med egna ord återgifva innehållet af lästa eller af läraren muntligt framställda berättelser och beskiifningar, allt i förening med inöfning at de riktiga språkljuden och aktgifvande på vetoningen. Af spräkläran hufvudsakligen samma delar, som genomgås vid undervisningen i tyska språket. Satsbildningsöfnin: gar. HKRättskrifning. Se vi vidare på kurserna i samma ämne i de följande klasserna, så finna vi att andra klassens kurs är lika med den förstas, hvarjemte interou ons: öfningar tilikomma, sam; alt ännu i sredje klassen qvarstå, ej såsom något hvilket af förekommande anledningar påpekas, utan så. som en i läroplanen avgifven hufvudsak i modersmålet: iakttagande af betoniogen och de riktiga språkljuden samt öfningar i att muntligt återgiivå innehållet af lästa stycken — hvarjemte här tillkomma gsatslära och skriföfningar, Det är på en sådan ståndpunkt af kunskap i modersmålet lärjungen från början befinner sig, och till en sädan han förutsättes kunna framträvga, medan han samtidigt allt ifrån första ögonblicket skall sysselsättas med tyska språket under en drygare del af undervisningstiden, än den åt modersmålet anslagna. Det förra har fått sig tillmätt i hvar och en af de tre klasserna en fjerdedel af undervisningstimmarne, medan de öfriga sex läroämnona — kristendom, medersmål, matematik, naturlära, historia och geografi — l: sins emellan dela de öfriga tre fjerdedelarne, så att, mot 6 tyska timmar i första klassen, svarar ett medeltal af 3 timmar för hvart och ett af de öfriga ämnena, samt mot 7 tyska timmar i hyardera af andra och tredje klasserna svarar ett medeltal af 3Ve för hvart och ett af de andra ämnena. Jemförd särskildt med modersmålet har tyskan, i de tre klassorna tillsamman, 20 timmar i veckan, men modersmålet blott 17. Sedan det blifvit afgjordt, att tyskan skall vara elementarskolans första och hennes tre lägsta klassers enda främmande språk, hvilket vi med många andra måste betrakta såsom ganska betänkligt, skulle det med skäl kupnat förväntas, att man ätminstone ej. åt detta vädliga försök gifvit den utsträckning, som den anförda planen utvisar, utan tvärt pm sökt åstadkomma den bästa möjliga motvigt. För sådant ändamäl borde man, enligt vår tanke, lemna modersmålet ett så stort utrymme i skolan, att en ymnigare läsning af svensk literatur, i bunden och obunlen stil, inom alla för den åldern tillgängliga och njutbara slag af innehåll och framställnieg, kunde bereda bekantskap med molersmålets tillgångar, skärpa det svenska örat, stadga det svenska språksinnet, samt sålunda öfva och stärka kraften till motstånd mot de omedvetna, men just derför Jå mycket kraftigare och farligare inverklingarna af de stundom verkliga. stundom kenbara och förrädiskt lockande likheterna ned det främmande språket. Men detta hars j skett genom den nya undervisningsplanen, 2 hvilken modersmålet i sjelfva verket stälNASA RR arma mna sm mm rt TO OA