Aftonbladet – 29 september 1873, sida 3

LAIRDEN AF NORLAW . Mrs Oliphant. Utan att tala ett ord sutio de sålunda oroliga för att ovädret skulle väcka polizmannen, som ej kunde röra sig inne i salen, utan att de skulle höra honom, På detta vis förflöt natten under ångest och vaka för de båda qvinnorna, som stannat hemma, Öch under samma midnattetid fortskred det sorgliga tåget förstulet på djupa vägar, der männens fötter nedsjönko vid hvart steg i den af regnet uppblötta marken, och grenar af hagtornshäcken som svajade för vinden grepo fast i bårtäcket — en stor, svart schal som i brist på annat, hade blifvit bredd öfver kistan. Efter en half timmes vandring mötte de den gamla postvagoen från Norlaws Vapen, som väntade på dem. I den fortsatte de färden, hållande kistan emellan sig och anlände slutligen till floden Tweed, der färgbåten låg fastgjord vid sin jernring. Hade ej lyckan varit dem bevågen i detta fall, skulle Huntley, som knappt hade. sin like i manliga idrotter, icke betänkt sig på att simma öfver floden och föra färjan öfver till andra stranden, Skyndsamt men på samma gång vördnadsfullt, nedförde de kistan i båten, och två af karlarne vågade nu tända bloss, dem de hade medtagit, inlindade i en plaid. Regnet hade upphört; Tweeds breda yta hade svällt efter ovädret och sträckte sig några fot uppåt den steniga stranden; då båten kom uti den rätta strömfåran, var dess lopp både hastigt och stridt ) Se A. B. n:r 218—224.H