Aftonbladet – 27 september 1873, sida 2

mungadömets restauration i Frankrike. ke rota fusionen ha legitimisterne och orleasterne icke allenast icke sammansmultit ll ett slutet parti; utan äfven sjelfve cherne, hufvudfiguranterne i den verldshistoska försoningen mellan de kungliga slägrna och i utraderingen af Frankrikes hela istoria sedan bourbonernes störtande, äro indre än någonsin eniga; fastmera visa de g allumera skilda både till tanke och språk. et torde icke heller vara utan betydelse, tt orjeanerne just anse det nuvarande ögonlicket lämpligt till att arbeta på elimineandet af det hvita banerets bärare. Det ill synas, att omöjligheten af att förflytta fenrik V från hans österrikiska slott till ersailleg, erkännes till och med inom de retsar, hvilka till hvad pris som helst vilja wörda republiken, Äfven Victor Emanuels paa till Wien och Berlin och i synnerhet et mottagande han rönt i Habsburgarnes esidens torde ha bidragit till denna insigt. y detta mottagande betyder legitimismens uliständigaste isolering och totala bankrutt. )et tillintetgjorde till. och med i de mest nskränkta hufvuden inom den bourbonska rossen hoppet om att det hvita baneret kulle kunna räkna på någon makts bistånd ch öppnade deras ögon för de faror, 1 hvilken e skola störta Frankrike, om de höja jesuiteres flagga. Med skäl kunde Thiers, säsom det ecrättas att han gjort, yttra, att konungens af talien resa görrestaurationen omöjlig, och roalism 628 nye adept, Joha Lemoinne, visar sin karpsynthet, när han i sin sista artikel förlarar, att Victor Emwanuels resa till Wien ör Frankrike är af mycket större betydelse an hans resa till Berlin. I sjelfva verket r det så. Detmottagande, den af organerna ör stridens regerivg försmådde och smutsvastade konungen fuanit vid det hbabsburgxa hofvet, är nådestöten för legitimismen, jälaringniogen för det system, på hvilket rohsdorfpretendentens Källelsö skulle sätta cronan. Legitimismen känner äfsen det sår, om tillfogats honom. Han ser sig förklaad för Europas braadfackla och demaskerad äsom en fara för verldsåelen och tänker på öljderna af denna demaskering. Kontnven sjulf tyckes vara fattad af dystra aninvar atv:se sina förhoppningar uppgå i rök, vtminstone tillskrifver man honom ord, hvilka väntyda derpå. Grefven af Chambord skall uttryckligen ha förklarat — för att lugna Duropa, som har sina ögon fästa på honom — att han icko vill råda Frankrike till nåsot krig, emedan det först måste konstituera och samla gig. Dessa ord — om de verkliren blifvit sagda — kunna emellertid föga bidraga till att lugna Europa. .Grefven af Chambord afvisar icka principielt ideen om ett krig mot Italien till återställande af påfvens verldsliga makt; fastmera accepterar han denna. Frankrike mäste blott först ha satt honom på tronen och halva medelihänderna till ett korståg! -Konungen på Frohsdorf kan genom dessa ord endast bestyrka Italiens farhågor och rättfärdiga det antagandet, att hans upphöjelse till konung mäste göra Europas fred illusorisk och krigefaran permanent! Lyckligtvis är det sörjdt för att träden icke växa till himmelen, och snart skall det ock blifva sörjdt för, att bourbonerne icke mera skola bestiga Franksikes tron. Alla uudsrrättelser häntyda på, att fusionen, restaurationen och kvilka namn man för öfrigt i Frankrike finner för godt att gifva åät meleltiden, ligger i själtäget. Visserligen kan det ännu dröja något, innan man kommer till slutet; men otvifvelaktigt och säkerligen till Frankrikes lycka skail mad ännu i rättan tid erfara, att legitimismen är död — att hela denna vanvediga agitation en gång för alla är slut. FR RR mr OD Mm SO VR FR Konungens af Italien besök i Berlin fortfar att vara föremål icke blott för ! Berlintidningarnas, utan för hela åen eu ropeiska pressens betraktelser. Nordd, Allg. Ztg af den 24 dennes innehåller ea ledande artikel, i hvilken den kallar besöket en betydelsefull händelse-, och uttalar sin glädje öfver, att Berlins invinare icke stött tillbaka för andra länder och städer, konun: gen besökt, dä det gälde att visa honom den uppriktiga hängifvenbet, han öfverallt förvärfvat sig. Detses för öfrigt afreferatet, att mottagande: varit storartadt och särskildt deltagandet från publiken öfverträffat allt, hvad man kunde vänta sig. Då sålunda de båda majestäterne på slaget 9 trädde in i den kungliga logen i operan, steg publiken upp och helsade dem meå jublande lefverop. Den 23 på förmiddagen besåg Victor Emanuel zoologiska trädgården. På middagen kl. 1 aflade han ett besök hos kronprinsessan af Tyskland. Se nare mottog han de främmande sändebudens uppvaktning, med undantag af Frankrixes, Rysslands, Englands och Österrikes diplo matiska representauter, hvilka för närvarande icke äro i staden, På aftonen var galadiner på slottet, till hvilken voro inbjudne 240 personer. Den italienske konungens svit, de preussisko ministrarne och genera lerne samlades kl. 5iden sz. k. Brandenburg: ska salen, dit majestäterna, det kuugliga husets medlemmar och öfriga furstliga per: soner ankommo kl. 5e Derifrån begaf man sig till hvita salen, der taffeln vår dukad. Konuag Victor Emanuel förde prinsessan Victoria, kejsaren prinsessan Carl, kronprinsen prinsessan Friedrich Carl o. 8, v. Kejsaren och konungen togo plats under ena tronhimmel med Victor Emanuel på högra sidan. Midt emot majestäterne sågos Minghetti och grefve Moltke, Visconti Venosta, Manteuffel, de italienska och portu-. gisiska sändebuden o. 8. V. Midt under måltiden reste sig kejsaren och föreslog Vietor Emanuels skål, hvilken besvarades af den senare derigenom, att han utbragte kejsarens skål Om aftonen var galaföreställning på opsran. Den italienska pressen uttalar fortfarande sin tillfredsställelse öfver konungens rega och öfver det mottagande, som kommit-hoInom till. del i Wien och. Berlin. Victor I Emanuel har under resan dagligen mottagit Tlyckönskningsadresser från municipaliteterna i åtskilliga italienska städer och municipalitetet i Rom har till och med funnit sig föranledt att i alla romares namn sända Berllins öfverborgmästare en telegrafisk tacksä I gelse för det konungen beredda mottaganIdet. Ett ytterligare bevis på den sympati, hvarmed den italienska befolkningen ledsagar konungen på hans resa, är att i Rom den 22 dennes på aftonen samlade sig omkring 5000 personer utanför tyska sändebudets hotell för att sätta i scen en demonstration. En deputation begaf sig uppipalatset och blef mottagen af legationssekreteraren, som bad den att afstå från sin afsigt. Hopen begaf sig depå till österrikiska sändebudets hotell. men då polisen här q anmodade den att skiljas åt, lydde den, utan Jatt något störande af ordningen egde rum VREDE Generaitullstyrelsen bar i går utnämnt och förordnat: till kammarskrifvare tili styrelsens kammarkontor 6. Oo. kammarI skrifvaren A. F. Ekholm, samt till kammarIskrifvare vid packhusiospektionen i Stock I holm biträdande kammarskrifvaren derstälan A VV FbklInnd 1