Aftonbladet – 25 september 1873, sida 2

HI TLVGUL adl VHIaVULUA GIBLILVYGE UR LILLE UM ställande förklaring, ekall initiativet till monarkiens återställande utgå från högern och grefven af Chambord utropas till konung af Frankrike. I motsatt fall skall högra cen-l tern taga initiativet, och monarkien skall då endast proklameras i principen, i det Mac: Mahon utnämnes till rikets generalståthållare och man antager en monarkisk konstitution, Slutligen beslöts adressen och valdes deputationen. Adressen framlemnades verkligen den 20 d:s till grefven af Chambord. Huru svårt, ja omöjligt det i sjelfva verket är för grefven af Chambord att afgifva en förklaring, som kan tillfredsställa både legitimister och orleanister samt hurn problematiskt således framgången af rojalisternes hela plan ännu är — äfven då man icke tager i beräkning det motstånd; som är att vänta från det republikanska partiet inom landet — betonas i en artikel uti engel ska tidskriften Saturday Review, hvilken är af följande lydelse: Tvenne svårigheter hindra grefven af Chambord att göra hvad den orleanistiska delen af fusionisterne begär af honom. För det första är det svårt för honom att sägs någonting; för det andra är det ännu svå rare för honom att säga någonting som hör till saken, Han befioner sig i samma ställ ning som en god fader, hvilken blifvit öfvergifven af sina otacksamma barn. Det tillkommer barnen att återkomma till honom, icke honom att erbjuda lockelser, som kunna för må dem att återvända. Hans vilkor ha aldrig föändrate; det har från början tillslut varit underkastelse å deras sida; hvarpå skulle följa en välvillig förlåtelse å hans sida. Nu ha några af hans barn, litet mindre gensträfviga än de öfriga, uppfyllt det uppställda vilkoret af underkastelse, men ha derefter, nära nog innan de hunnit uppstå från sitt knäfall, börjat yrka på, att han skall göra den och den eftergiften så som priset för att de fortfarande vilja stanua hos honom. Hvad kan grefven af Chambord i sådant fall göra annat än erinra dem om, att det är de som erkänna sig ha haft orätt, icke han, att det är de som gått in på att antaga hans id om monarki, icke han som gått in på att antaga deras id? Den teori, på hvilken grefvens af Chambord hela lefnadsuppgift varit byggd, synes vara oförenlig med den ida att han skall erbjuda garantier såsom priset för sitt återställande, Förutsatt emellertid att denna — rn rt MA RR BR Kg OR KR I) rt kör Jr BR AS YA AD GE ——— — — —Å—— naturliga ovilja å hans sida kan öfvervin-l. förmå sig att framställa en förklaring af de grundsatser, enligt hvilka han är beredvil lig att styra Frankrike — hvad skall en sådan förklaring innebära? Hon måste innehålla någonting om Frankrikes historia under de senaste-åtta ären. Men hvad kan ep bourbon säga om den första franska revolutioner, som frisinnade fransmän kunna föredraga att höra? En sådan förklaring måste innehålla någonting om särskilda tilldragel ser, som gjorde den äldre grenen af bourbonska huset landsflyktig. Men hvad kan Henrik V säga om 1880 års revolution, som klaringen måste innehålla någontiag om kyrkan. Men hvad kan en furste, hvilker konseqvent tagit Pius IX till sia förebild. säga, som skall kunna tilifredsställa en nafråga om pifven än det beslutet att icke taga till svärdet för havs skul? Det är mycket lätt att kriticera grefvens af Cham hängares önskningar genom ett öppet erkänkyrka och stat; men om dessge kritiker ville göra sig omaket att ställa upp de ordalag, i hvilka detta erkännande skulle uttalas, skulle de finna att detta icke är någon lätt sak, Dessutom utgöra orleanisterne endast nas, och act grefven af Chambord kan låta : kan behaga de män eller sönerne af de män, som uppsatte Ludvig Filip på tronen? Förtion, hvilken icke har någon annan tanke ij bord envishet att icke tillmötesgå sina annande af de liberala grundsatserna inom ett element af fusionen; och en förklaring. som helt och hållet behagade dem, skulle helt och hållet misshaga det andra elementet. Grefveas af Chambord naturlige rådgifvare äro icke orleanister utan legitimister, icke lekmän, hvilka anse kyrkan såsom en nyttig politisk mekanism, utan prester, hvilka betrakta staten såsom ett blott verktyg, medelst hvilket kyrkan skall utföra sina afsigter till menniskoslägtets bästa. Haas specielle vänner inom national församlingen äro icke rätte männen att upp rätta ett politiskt manifest, som kan motsvara Journal de Dåebats bsigter, äfvenså litet är erkebiskopen af Paris rätte mannen att med större framgång upprävta ett reli giöst manifest, Om skiljemuren mellan orleanister och legitimister endast varit personlig, om det icke varit fråga om de grundgatser, efter hvilka Frankrike skulle sty-l: ras, utan endast om huruvida förverkligan gandet af dessa grundsåtser skulle öfverlemnas åt grefven at Chambord eller grefven af Paris — då skulle don sistnämndes besök i Frohsdor? ha varit ett patrioliskt uppgifvande af individuella anspråk. Men bakom den personliga frågan ligger en po: litisk fråga. Striden meilan de båda roja listiska partierna gälley icke, hvem som skall styra Frankrike; vore frågan endast denna, skulle alla hinder för deras förening nu vara undanröjda, Frågan är, huru Frank. rike skall styras; och hvilka förklariugar grefven af Chambord än kan låta förmå sig att afgilva, skall likväl antagonismen mellan legitimiteten och nyttan, mellan Syllabus och det moderna samhället qvarståoför. ) minskad... Politiska förutsägelser äro, som man väl känner, osäkra i Frankrike; men om man skall välja mellan grefven af Cham bord och marskalk Mac Mahon, tyckes det vara mera sannolikt, att marskalk Mac Ma hon skall förblifva president än att grefven af Chambord skall blifva konung. Konung Victor Emanuel anlände för liden måndag till Berlin, der kejsaren och kronprigsen voro honom till mötes vid bangården, Under färden till slottet helsades kejsaren och konungen med lifiiga hurrarop af den talrika folkmassan, som var samlad på gatorna. Vietör Emanuel var klädd i generalsuniform med Svarta örnordens kommendörsband och tycktes lifligt sentera det hjertliga och lysande mottagande, som kom honom till del. Berlintidningarna helsa den italienske konungen i en tuaiastiska artiklar, i hvilka man frambåller Victor Emaanels förtjenster om friheten och den italienska enheten samt det intresso