Aftonbladet – 23 september 1873, sida 2

kunna räcka i åratal, och till och med att kunna höja arbetslönerna utan arbetsinställning, i det man bortskaffar en del af de arbetskrafter inom ett yrke, som åå en ort finnas, till en annan ort, der efterfrågan på samma slags arbetskrafter är större. Detta är just hvad Arch och de öfrige ledarne af arbetarerörelsen på Englands landsbygd (som för öfrigt har ingenting att skaffa med Internationale) göra; de organisera en emigration af jordbruksarbetare. — Vid kongressens sammanträde den 14 föreslogo de tyske delegerade generalrådets förflyttning till Geneve. De delegerade för Geaeve gåtvo sitt bifall härtill och saken tycktes afgjord; men i sista stunden beslöt kongressen slutligen att Newyork fortfarande skulle blifva generalrädets säte. Journal des Debats korrespondent tillskrifver detta beslut Karl Marr ivpflytande, hvilken befarade att genom förflyttningen till Geneve ledningen af Internationale skulle gå honom ur händerna, och att genom gEnåvarnes inverkan, hvilka fullfölja en uteslutande praktisk riktning, föreningen slutligen skulle upphöra att göra propaganda för hans kommunistiska doktriner. — Föreningen skall hädanefter icke hålla kongress hvart år, utan blott hvart annat. Vid sammanträdet den 13 dennes diskuterades inom gammalkatolikkongressen i Kostnitz mycket lifligt frågan om en föreniag mellan de olika kristna kyrkorna. Professor Michelis höll ett märkligt föredrag i denna riktning, i hvilket han i syanerhet betonade nödvändigheten för gammalkatolikerna af att sätta sig i beröriug med den protestantiska teologien, den enda inom hvilken i våra dagar en storartad untveckling egt rum, i synnerhet på kritikens område, Man borde arbeta för att få tillsammans ett stort ekumeniskt möte, som skulle förena alla kristna kyrkor i en eukel och fri bekännelse. Dr Huber framhöll äfven att man borde sätta sig i förbindelse med de andra kyrkorna, och dr Friedrich anmärkte, att man, på samma gång man bekämpar ultramontanismen, nedrifver den stora skiljemuren mellan de kristna. Församlingen beslöt att uppdraga ät den verkställande komitåna att sätta sig i förbindelse med andra ky:kosamfund och sålunda arbeta på återställandet af kyrkans sanna katolicitet (allmäpnelighet). Den första tillämpningen häraf blef beslutandet af en adress till evangeliska alliansen i Newyork. Detta sammanträde var det sista af de egentliga kongressmötena, vid hvilka öfverläggning om de uppställda frågorna egde rum. Vid de allmänna mötena, till hvilka icke endast medlemmarne, utan äfven åhörare egde tillträde, höllos föredrag, egnade att inverka på allmänna meningen och upplysa allmänheten om den gammalkatolska rörelsens syftemål Kongressens president, hr Schute, öppnade dessa allmänna möten med ett vältaligt föredrag, hvari han redogjorde för resultaten af de trenne kongresserna i Miiachen, Köln och Kostnitz. Vid ett af dessa allmänna möten fann dr Volk (medlem at tyska riksdagen) lämpligt att framställa striden mellan ultramontanismen och gammalkatolicismen såsom en strid mellan romapism och germavism samt att i sammanhang dermed öfvermättan höja tyska riket och skymfa Frankrike. Detta lika taktlösa som enfaldiga uppträdande föranledde hrr Pressent6 och Loyson (vater Hyacinthe), hvilka icke voro närvarande för att höra sitt fädernesland skymfas, att för tillfället lemna mötessalen. Sultanen af Maroceo, Sidi Mohamed, at. led den 19 dennes. Han besteg tronen 1859 och hade kort derefter att uthärda ett krig mot spaniorerne, hvilket kostade honom sn del af hans land och en krigsskatt af 100 miliioner francs. Efter fredsslut;t med Spanien lyckades Sidi-Mobamed Pagorlunda upprätthålla den inre ordningen i sitt land och centralmakten förblef orubvad, trots de ständiga resningarna af Riffoch de på gränsen mot Algeriet boende st.mmarne.