Aftonbladet – 20 september 1873, sida 3

ket för att taga fram biten scm Jenny icke syntes vara hågad att gifva barnet vid dörren. Sedan kon ett ögonblick stått och funderat vid korgen med hafrebröd, tog hon ett raskt beslut och valde ett fint hvetebröd frön en liten hög af sådana. Det är nästan eksom Vill begrafningstraktering, sade hon till sig sjelf, liksom för att urskulda sin frikostighet; Tammie, min gosse, husbocå blefve inte ett grand bättre om du också gret så att strömmen svällde öfver sina bräddar. Spring nu hem vackert som ett snällt barn, säg mor din att hvarken jeg eller min wmatmor skola glömma bort henne och du kan gerna säga att det är jag som sagt det. Här har du ett bröd att taga hem med dig. Jag vill inte ha något bröd; jag vill bara veta om han är bättre, svarade gos gen; mor sa att jag inte skalle komma tillbaka förrän jag fick goda nyheter. Tyet barn, han hör dig der uppe på sin dödsbädd, sade Marget. Inte skall du lida nöd ändå; matmor skall nog ha en tanke för er. Tag hvad du fött och spring ner. Gossens enåa svar blef dock att gömma ansigtet i händerna och utbrista i ny grbt. Marget kom åter in, helt villrådig huru hon skulle bli af med honom; efter en liten stund bar hon ut en liten träskål mjölk och satte den bredvid Tammie på etentrappan; den redliga qvinnans bjerta var för godt, för att hon skulle kunnat med sträfhet afvisa honom. Hå, kors, Jenny! utbrast hon efter en stund, så korstigt det är att en man, som så, ringa kunnat sköta sig rätt i verlden, förmått så vinna folks bjertan!Just som pi inte kände hela händelsen, svarade Jenny med havmset uttryck i rösten; just som pi inte visste huru husbond träf. lade på fadern, stackare! — på vägen: med