Aftonbladet – 19 september 1873, sida 3

Bref från Rouen. (Till Bed. af Aftonbladet.) Rouen den 2 Sept. 1873. Rouen! Har icke detta namn i dina öron en egendomlig och ärevördig historisk klang. som på samma gång återkallar i ditt mione svåra lexor i Eklunds Medeltidens Histo ria och i Schillers Die Jungfru von Or leans? Du föreställer dig säkert, sävids du icke sjelf har varit här, hvilket jag be tviflar, eller såvida du icke studerat Bede ker på fri hand hemma i Sverige, hvilket jag betviflar ännu mera, emedan det skulle bevisa en energi i hängifvenbeten åt det träkiga, som jag icke tror dig om — du fö reställer dig säkert Rouen företrädesvis så som en gammal murken, halft förfallen stad i medeltidsstil, med en del historiska min nen, men med nästan ingen rörelse på ga torna. Rouen! utbrister du för dig sjelf. låt mig se, det var der som Jungfrun af Orleans blef bränd af engelsmännen år — ir——? Ja, hjelp dig sjelf, gamle vän. eiler gå efter din Eklund: jag talar inte om det för dig, du kunde tro, att jag vill briljera med ärtal, hvilket aldrig har varit min fölänga. — Eh bien!, som fransosen sä ger, du har alldeles rätt min vän, att det vär här som Jungfrun af Orlans blef bränd år etc.; men din förmodan, i sammanhang härmed, att Rouen skulle vara en halft förfallen, folktom gammal ståd, äralldeles oriktig. Rouen är en stor fabriksstad, vida större och vida lifligare än handelsoch sjöfartsstaden Göteborg, med mycken rörelse både inne i staden och vid hamnen, genom korsad af vackra breda gator med moderna byggrader, och dessa gator öfver allt gar nerade med präktiga butiker, en riktig imitation af Paris, och hvimlande af menniskor, af hvilka flertalet, åtminstone midt på dagen, har lika brådt som de piggaste löparne på Hamngatorna i Göteborg. Här äro boule varder. här äro breda trottoirer; som i Pa ris, och kafeer, — kaf6er i alla riktningar, men som du torde förstå, icke såsom hos oss instängda och koncentrerande sig inåt med disken till medelpunkt, till det egentliga föremålet för sin åskådning, utan utbredande sig från denna medelpunkt utåt gatan, midt igenom den vägg, som icke existerar, öfversvämmande en stor del af trottoiren och alltså vändande hela sin kraft, hela sin ljuseffekt, alla sina lockelser och all sin uppmärksamhet utåt. Man skulle kunna kalla de svenska kafeerna inåtvända såsom den något trumpnoa manliga sjelfbetraktelsen, och de franska utifvända såsom den glada, barnsliga åskådningen. Om jag skall välja, tycker jag mer om det senare slaget, ty dels drager det uppmärksamheten litet mera från glaset, dels öfverensstämmer det mora med mitt lynne och mina böjelser. Man dröjer längre kanhända på detta slags kafter, men man dricker mindre, Man skädar nyfiket ut i menniskohvimlet utanför: det är en hel teater, der scenerna ständigt vexla, och der man finner tusende ämnen till tankar och samtal; och hvad mer är, man har den friska Inften och den klara himlen i stället för de instängda punesbängorna och den gemena tjocka cigarr-röken, I Frankrike kan derföre. också ett glas grogg eller.till och med ett oskyldigt glas lemonade räcka lika länge som en butelj punsch eller en hel båli Sve itne —Sseimm——csstovmemm—mm————--C0—-00005