Aftonbladet – 19 september 1873, sida 3

utgå tvenne armar (af messing), som, bil dande en armbåge på midten, leda ned till staffliets tvenne främre ben, i hvilka deras nedre ändar äro fästade. Öppnar jag albumet, så böjer armbågen sig och faller med armens nedre hälft ned till jorden, hvarvid albumets yttre sida blir liggande horisontel, och jag kan nu från den stående sidan af albumet, som lutar mot staffliet, efterhand lägga de lösa fotografierna etc. öfver på den horisontelt liggande sidan. Rosenbergska firman gjorde anspråk på att vara uppfinnare; i den Rodeckska expositionen gjorde man samma anspråk, med större rätt som det tycktes, i det man der förklarade, att den enkla och nätta, lilla uppfinningen, som hvilar på samma rörelseprincip som den menskliga armens, när den häller albumet, ursprungligen tillhör furstinnan Metternich och grefve Edmund Zichy, som beställt de första exemplaren, efter af dem gifven modell, hos Gebr. Rodeck. Från maroquinerier och bokbinderiär vägen naturligen banad till pappersindustrien, inom hvilken vi endast kunua framhålla Robert Sieburgs stora tapeter i dunkla toner med predella och förgyllda bårder såsom synnerligen smakfulla. Och härifrån springer jag öfver i keramikens region för att betrakta de österrikiska porslinoch terracottavarorna. I denna bransch intager kejsarriket vid Donau en mindre framstående plats, ehuru det ej saknar smakfulla representanter som Haas Czizek samt Fischer Mieg (Pirkenhammer vid Carlsbad i Böhmen). Denna fabrik otmärker sig fördelaktigt framför andra såväl österrikiska som tyska porslinsfabriker genom målningarnes förträfflighet, såväl kopiorna efter tafior i Dresdengalleriet, som isynnerhet de små rococcooch zopfbilderna, hvilka här äro alldeles på sin plats, i det sjelfva materialets karakter lämpar sig så förträffligt för dylika eleganta småframställningar, hvilka naturligt förflytta oss tillbaka till den tid, då porslinet beherrskade hela tidens konst och var tonangifvande inom alla dess branscher, Mindre lyckliga voro blomsterframställningarne — synnerligen tilltalande för ögat var den mnaturalistiskt hållna snäckservis, der hvarje kopp imiterade en öppnad snäcka. Haas OCzizek (Schlaggenwald) intresserade genom användandet af orientaliska, specielt indiska och persiska ornamentmönster på porslinet. Firman Albin Denks Wittwe utmärkte sig isynnerhet genom mönstrens ovanliga finhet i teckningen. Betydelsefullare föreföll mig Österrikes terracottaindustri, hufvudsakligen reprenterad af Josef de Centes Thon Ofeu-fabrik (Wien) samt Brausewetter i Wagram. de Cente utställer hufvudsakligen (utom en del fajanser) runda kabinettskakelugnar och kaminiofattningar af terracotta i en angenäm matt ton, brunt på grått. I teckning och ornamentik har han upptagit antika grekiska motiv, men utan att förmå att tillegna sig den grekiska keramikens frihet och skönhet. Visserligen skall ordet kabinettskakelugnantyda, att dessa runda kakelugnar med en vas på toppen ej skola komma i beröring med smutsiga händer o. s. v., men emedan de nu ej kunna göra nytta utan att komma i beröring med så prosaiska föremål som kokes, kol o. d., frukta vi, att, de ej skola visa sig särdeles praktiska, emedan de fina ljusa färgerna lätt äro utsatta för att nedsmutsas. När man går in i gården mellan de för den sköna konsten bestämda tre byggnaderna, finner man gårdens fjerde sida upp tagen af ett väldigt monumeat, en triumfbåge af väldiga dimensioner. Detär Wienerberger Actien-Ziegeleis exposition, ochtriumfbågen är utförd enligt ritning af Ferstl, den riktbegåfvadearkitekt,som bland annat byggt Oesterreichisches Museum f. K.m G. Detta aktiesällskap vissr oss här en ny teknik, nemligen glasering af stora målningar, hvilka genom glasyren skyddas mot luftens inflytande. Skada?att sjelfva målningarne äro medelmåttigt utförda.