Aftonbladet – 19 september 1873, sida 2

skulle blifva gällande förr än antingen efter viss tid af 2 eller 3 år, eller det, med afseende å för handen varande prestbrist, lämpligen kan ske. Förslaget förordades deremot i hufvudsak med stor värme af hrr Hultcrantz, Strömberg, Linder, Anjou, Ribbing, Björling, Annerstedt, Lindgren, Warholm, Widen, Lyth och Olbers. Den ifrågasatta examen hade stor betydelse ej blott såsom en förberedelse till de teologiska faekstudierna, utan än mera emedan: den skulle föra teologiens ämnessvenner djupare in i den profana bild ningen. Detta vore högst önskvärdt, på det ej presterna i bildning skolstå efter andra väl uppfostrade samhällsklasser, särskildt för att kunna bemöta de inkast, som mot kyrkoläran framställas. De borde derför, såsom åtskilliga kyrkofäder i äldre tider, stå på spetsen af sin tids bildning. Denna examen vore så mycket nödigare nu, då kyrkan mindre ofta får något tillskott af lärdom genom skollärare, som blifva prester, Några önskade dock denna exawen något annorlunda stäld, i det hr Hultcrantz önskade att naturvetenskap och hr Strömberg att matematik äfven deri skulle ingå. Ett par andra talare, hrr Anjou och Björling, betonade nyttan af densamma i våra dagar, då studiet af klassiska språk är stadt i sjunkande. Prestbristen, som af de fleste bland denna sidas talare vitsordades, ansågs dock ej böra utgöra något hinder för teologisk filosofiska examens införande, helst man hoppades att den snart skulle upphöra. En talare, hr Widen, såg till och med i prestbristen en bevekelsegrund att göra nämnda examen obligatorisk, ty prestvägen har räkat i misskredit just till följd af för låga examenstordringar, hvarför ock de som valde denna bana af sina kamrater fingo uppbära spenamnet dimfigurer, Deremot önskade de fleste bland de nämnde talarne uteslutning af det af utskottet gjorda tillägg rörande filosvfie kandidats skyldighet att underkasta sig förhör i de till teologisk-filosofiska examen hörande ämnen, i hvilka han ej egde betyg. Man ansäg nemligen att för bristande betyg i ett och annat af dessa ämnen mer än tillräcklig ersättning gåfves genom större insigter i andra kunskapsgrenar och att här mera borde afses en verklig bildning än skicklighet i vissa examensämnen. Utskottets förslag i denna del förordades egentligen blott af dess ledamöter hrr Ribbing och Annerstedt, hufvudsakligen på den grund. att det vore möjligt för en filosofie kandidat att sakna betyg i fem af de till teologisk filosofiska examen hörande ämnen och att prestens bildning bör vara hufyudsak ligen humanistisk, hvari en brist ej ersät tes genom högre insigter i t. ex. fysiska och matematiska kunskapsgrenar. De starkaste hetänkligheterna mot det framställda förslaget yttrades dock af hrr Hammarsköld och Kolmodin, hvilka i skarpsinniga och qvicka föredrag gisslade de sang viniska förhoppningar man gjorde sig om verkan af denna examen. Den förre betvif lade dess förmåga att lyfta presterna till spetsen af sin tids bildning och hyste intet förtroende till filar och preliminärexamina i allmänhet och teologicofilen i synnerhet. Någon grundlig kunskap kan ej erhållas genom att splittra studierna på 5 olika ämnen och han ansåg derför denna examen rent af skadlig. Vore den deremot koncentrerad på ett eller två ämnen, då den kunde ingifva håg och vana för sjelfständiga studier, skulle tal. anse den kunna göra gagn. Ätven hr Kolmodin hyste misstro till preliminärexamina, som utsträckte elementarstudierna till universitetet och utgjorde ett hinder för öfvergången till de egentliga fackstudierna, hvarjemte erfarenheten visade att de sålunda förvärfvade kunskaperna lättare afdunstade än de förvärtvats. Statsrådet Wennerberg upplyste, att prestbristen vore fortfarande ganska känbar ide flesta stift och att man i denna omständighet hade att söka orsaken, hvarför från K. M:ts sida ingen åtgärd blifvit vidtagen ian ledning af senaste kyrkomötets framställning i ämnet. På domkapitlens tillstyrkanden hade regeringen just i anseende till prestbristen ansett sig böra bevilja sökta dispenser från en del af de lärdomsfordringar, som nu vore gällande för prestkandidater, men inginge mötet med en förnyad anhållan om teologisk filosofiska examens införande såsom obligatorisk, kunde naturligtvis regeringen, som utan tvifvel skulle ställa sig kyrkomötets sålunda uttalade önskan till efterrättelse, hädanefter icke bevilja dylika dispenser. Efter öfverläggningens slut skreds till votering mellan det af hr Hultcrantz m. fl. framstälda förslaget om aflåtande till K. M:t af en skrifvelse af samma innehåll som den vid 1868 års kyrkomöte afgifna (såle des med uteslutande af det af utskottet gjorda tillägget) samt ett af hr Rundgren mot slutet af diskussionen framstäldt förslag till motiveradt afslag, så lydande; att mötet med vidhållande af den åsigt om behöfligheten af den teologico-filosofiska examens införande såsom obligatorisk, som af förra kyrkomötet blifvit uttalad, likväl med afseende derpå, att frågan redan blifvit understäld K. M:ts pröfning skulle besluta att nu icke vidtaga någon vidare åtgärd med anledning af motionen, hvilket senare antogs med 26 röster mot 25. Vid sammanträdets början upplästes K. M:ts utslag å besvär, anförda af en till kyrkomötet röstegande person i Karlstads stift öfver det val, hvarigenom hr Westerdahl blifvit utsedd till ledamot af kyrkomötet, och i anledning af hvilka besvär nämda val blifvit upphäfdt och nytt sådant föreskrifvet. Detta är första gången ett val af ombud till kyrkomötet blifvit öfverklagadt och upphäfdt, hvarigenom det i författningen med omsorg afvägda lika inflytandet mellan prester och lekmän blifvit vid detta möte rabbadt, tyl. näppeligen hinner väl derander nytt lek-. mannaombud i hr Westerdabls ställe att Motioner väcktes af hr Treffenberg om et, förändrad anordning af religionsundervisningen i skolorna samt af hr Toll om förändrade bestämmelser i afseende å kyrkoråd, Huru mycket än de maktegande i Frankrike söka qväfva hvarje sjelfständig meningsyttring inom landet, som stär i strid RR OS AL AE AL ANKA om LR RR VARI