Aftonbladet – 18 september 1873, sida 3

got som framdeles torde kunna minskas till 4 i 5. Om man nu t. ex. reser från Altona elle Hamburg kl. 6.5 e. m., så är man nästa dag kl 2,50, e. m. eller v omkring 21 timmar i Fre drikshavn samt kl. 9 på qvällen i Göteborg När åter en annan, mera snabbgående ångare in sättes på linien, så torde man inträffa i Göte borg tidigt nog att kunna fortsätta med natt tåget till Stockholm. För biljetter äro priserna beräknade sålunda. 1:sta plats 38 rdr 50 öre, 2:dra plats 28 rdr 5 och 3:dje plats 18 rår 36 öre, allt för vägen från Hamburg eller Altona till Frederikshavn, de öfverfarten med ångbåt tillkommer. Direktionen ämnar ock föranstalta så att rund resebiljetter kunna erhållas. Haru otroligt det än låter, kan dock inträffa, det passagerare. hellre än att under stränga vintertider ligga och bråka uti isen å Bälterna, föredraga att gå öfver Jutland och Göteborg till Kjöbenhavn. Varnförsändelsen äfven den har här en den bästa och billigaste väg, åtminstone under vinter-, höstoch vårmånaderna. Genom öfverenskommelser mellan tyska och danska banstyrelserna hafva taxorna satts särdeles lågt. En colly om 1 centners vigt. afsänd från Ham burg eller Altona till Frederikshavn, kostar 637; skilling danskt, hvartill kommer frakten å ångbåten, som är bestämd till 40 öre. När hel vagnslast inlastas, beräknas pr centner för första klassens gods 41,, sk. och andra klassens 307;, sk., allt danskt mynt, oberäknadt ångbåtsfrakten till Göteborg. Ja, man vill gå ännu längre i RT om respektive handelshus vilja estämma sig för stirre sändningar. Jernbanan besörjer all omlastning, och är godset. sedan det emottagits i Hamburg eller Altona, fritt från alla speditionskostnader, ända till Göteborg, hvadan i Frederikshavn ingen kommissionär behöfves. Brefskrifvaren framhåller slutligen en omständighet, som vållar våra ångbåtsrederier ej så litet i årliga omkostnader, der fartygen ha en direkt fart, antingen daglig, i veckoturer eller månadtlig. Våra konsuler i främmande hamnar — säger brefskrifvaren — för hvilka konsulsstadgan tjenar till efterföljd, ha nemligen rättighet, attför hvarje gång fartyg anlöpa det ställe, der konsul finnes, uppbära hotsälsafgitter, beräknade efter lästetal. På sina ställen göras öfverenskommelser mellan rederiet och konsuln om -en viss årlig afgift, men å de orter, der herrar konsuler hålla sig till stadgan, der måste betalning efter denna srläggas. I detta hänseende påminner jag mig flere fall. särskildt från Antwerpen, der en god tid åtgick för att enligt förordningen hos konsuln vid far;ygets ankomst lemna och vid dess afgång återremta papperen, vederbörligen stämplade — en vita som kostade ej så litet både penningar och tidspillan. Orsaken till detta säregna förrållande lärer vara den, att då konsulsstadgan stadfästades, var sjöfarten i ett helt annatskede, in den nu blifvit, sedan ångkraften undanträngt segelfartygen. Om nu en daglig förbindelse skulle ippstå å denna nya linie. finge fartygen, såvida ) särskilda aftal träffades med svensk-norske ricekonsuln i Frederikshavn, vidkännas en ut: Sr naturligtvis ej blefve så litet betumsande, Jag har emellertid härmed blott velat omrämna saken såsom en principfråga. väl förtjerande att af pressen dryftas och af höga vedervörande uppmärksammas. Andra lands konsuler ära ej ha rättighet att göra sig betalta på det ätt, som Sveriges ställföreträdare i främmande 1amnar, och skatta vårt lands ångbåtsflotta.