Aftonbladet – 18 september 1873, sida 2

nom nägon upplysning, långt n I mindre då några kapitel utöfver dem, han redan i maturitetsexamen explicerat? De r, I vetenskaper eller vetenskapsgrupper, som je ljust i vår tid ega den största inflytelsen af 1. Jalla, tänker man alls icke uppå, när man a vill höja prestens allmänna och medborgerilliga bildning så, att han må kunna rätt förp-Istå den tid, i hvilken han är -satt att 1, I verka, och i densamma taga en ledande roll! t-JJust i dessa dagar sysselsätter man sig i e. lett annat land, från hvilket vi hemtat mycn j ket, stundom blott allt för mycket i under-I visningsväg, nemligen Tyskland, med fråhlgan om prestbildningen. Till utförans)de af en af de ryktbara kyrkliga lat-lgarne af Maj detta år har kultusmivistern alnyss utfärdat närmare bestämmelser om den statsexamen, som skall af blifvande prester afläggas (och förutom hvilken fordras af-gångsexamen från gymnasium och en treglärig teologisk kurs vid universitetet). I tTyskland uppfattar man tidens behof på I det sätt, att man af prestkandidaten fordrar rigrann kännedom om ett eller annat af tyska litteraturens förnämsta klassiska verk. Man anser det oundgängligt, att han är bekant med de vetenskapligt pedagogiska syrlstem, som under de två sista århundradena öfvat ett varaktigt ioflytande på uppfostran gJoch undervisning. Denna samma statsexamen omfattar för öfrigt också både teoren ) tisk filosofi och historia. Men hos oss söker man hjelpen i latinska tiglosor. Ännu ett föredöme från ett annat n teologiska embetrexamen fullständigt latinsk ända till 1835. Sedan dess har den blifvit s I prestera skriftlig öfversättning till modersh I målet af ett samt muntlig öfversättning af några förelagda ställen hos de latinska kyrkofäderna, hvilket prof, om det ock efter ilsakkunniges omdöme icke slagit så alldeles väl ut, åtminstone har den rimliga och för, nuftiga meningen, att utgöra ett bevis, att n I presten kan studera den latinska patristia lken. Att prestens allmänna och medbor r gerliga bildning skulle höjas och hans ställning i en vansklig tid förbättras genom ett å I lexförhör sådant som den teologico-filosofi tiska examen, förutsättes säkerligen ej af r någon i vårt grannland. Också behöfvas flder, att döma af mångahanda företeelser -linom det vetenskapliga och offentliga lifel vet, inga sådana förtviflade åtgärder. Men -Jom de icke behöfvas der, om man icke der: i I förvimmer, såsom en universitetsprofessor. -l uttryckte sig å 1867 års riksdag, den vanilliga och gängse åsigt, att den studerande, tlsom ej eger kunskaper eller förmåga till 1 J något annat, alltid duger att aflägga profven för att blifva prest, så torde vid närtt) mare öfvervägande af förhållandena den -Islutsatsenvara antagligare, att det ej -lär en examen mer eller mindre, som bestämmer prestbildningens beskaffenhet och prestens deraf beroende ställning och an seende, antagligare nemligen än motionärens om de, snart sagdt, underverk, hvilka teoI logico-filen skulle komma stad. VWVore sadken hulpen med examina, eå tycks tillgån Igen på sädana vara tillräcklig äfven för prester. Utom den teologiska fakultetseller dimissionsexamen har man ju prestexamen, i hvilken de der välsignelsebringande humanistiska ämnena ingå, samt eventuelt äfven pastoralexamen, Detta tretal hos oss, mot en enda presterlig embetsexamen i andra land, är ju respektabelt nog. En ledamot af kyrkcmötet och äfvenledes motionär åberopar en lång erfarenhet för sin Bsigt, att det är alltför drygt. Biskop Björck bekänner, att han anser maturitetsexamen tillräcklig såsom förberedelse, och att resultatet af det humanistiska förhöret i prestexamen ofta nog varit ej blott mycket olämpligtv, utan rent af förargelseväckande. Vi nämnde det åberopade stödet för förslaget om teol. fll. examen såsom obligatorisk, att förra kyrkomötet, under bifall frän kyrkans och bildningens vänner, förordat detsamma. Saken kommer genast i en an I nan dager, om vi påpeka, att förslaget i sjelfva verket ej är så nytt, som från 1868, ej är framsprunget ur vår egen närmaste samtids åsigter. Det förskrifver sig från mer än tjugu år tillbaka, från 1851, då det väcktes af akademiska konsistoriet i Upsala. Att det sedan flere gånger upprepats, bevisar åtminstone ej i och genom sig sjelft, att det innefattar en af dessa reformer, som ej kunna falla, utar blott att man, ikänslan af ett fortfarande missförhållande, som behöfver bot, funnit lämpligt att tillgripa ett redan väckt, antagligen på sin tid noga öfvervägdt och af en viss auktoritet omgifvet förslag. Men mellan 1851 och 1873 ligger en ej oväsentlig rubbning i föreställningarna om examensväsendet. Hvad beträffar den omtalade gynsamma meningen bland kyrkans och bildningens vänner vilja vi erinra, att man väl ej får såsom mot kyrkan och bildningen fientlig stämpla eler såsom betydelselös anse alla deras opinion, riksdagens Första kammares, som endast med förbehåll om teol.-fil. examens ombildning godkände väckt förslag af samma syfte, som motionärens, eller deras, riksdagens Andra kammares, som trots denna förändring förkastade detsamma. Äfven från andra synpunkter, än de redan vidrörda, torde förslaget lätteligen visa sig ohållbart, Vi förbigå dem för tillfället, anseende oss hafva visat, att den å bane bragta frågan om prestbildningens höjande icke är sä enkel, som förslaget förutsätter, utan att len brist, man Vill afhjelpa, har andra och ner vidt förgrenade rötter, än dem mot vilka motionären måttar, men hvilka hau nligt vår tanke ej träffar med sitt förslag. Att vederbörande utskott förvärrat förslaset förefaller obestridligt. En genom en nnan och högre examen tilläfventyrs ådagaagd verkligt vetenskaplig insigt t. ex, inaurvetenskaperna eller i statskunskap skulle, nligt utskottets mening, hädanefter ej få ippväga och ej få fritaga från förberedande sk studium af och förhörit. ex. en smula hesi reiska, der detta ämne försummats i filosofie l ge andidatexamen. En i sanning märkvärdig e illit till ett antal hebreiska 2zlogors kraft,l!e mh 00 Må UD kt gt fr KA VA vt st Bg