Aftonbladet – 18 september 1873, sida 2

alldeles förlegadt, oberördt hundrades jättelika forskningsarbete. Man kan finna dem i de förfärliga kapusinader, som ljuda från ett stort antal predikstolar, och som skrämma bildade och tänkande menniskor från kyrkorna och — kyrkan. Man kan finna dem uti presternes, vi mena flertalets, fiendtlighet i vissa, likgiltighet i andra fall mot samtidens största vetenskapliga, literära och samhälleliga intressen. Man kan finna dem i deras vanmakt gentemot den råa läserifanatismens förkunnare. Den brist, man vill bota, bekräftas af tusen företeelser och kan visserligen icke förnekas. Men månne dess rot är så enkel och så löst fäst i de nu varande förhållandenas mark, att den ryckes upp genom en så lättvindig trollformel, som föreskriften om några flere examenslexor? Det är hvad viha mer än svårt att öfvertyga oss om, Motionären å nu varande kyrkomöte framhåller, att presten bör kunna göra för sig möjligt att bedöma tidens olika andliga riktningar, känna deras förhållande till hvarandra och deras förutsättningar, och att han framför allt ej får vara obekant med de bevekelsegrunder och syften, som sätta tidens andliga krafter i rörelse. Derför fordras hos presten tillräcklig allmän eller, såsom den förut nämnes, allmän och medborgerlig bildning, Från dessa -försatser, hvilkas riktighet vi ej bestrida, kommer motionären till-den slutsatsen, att den s. k. teologisk-filosofiska examen bör föreskrifvas som vilkor för rättigheten att aflägga examen inför teologisk fakultet. I vära ögon äro här premisser och konklusion förmedlade och sammanbundna icke genom ett rakt steg, utan genom ett hopp, hvilket mera röjes än döljes derigenom, att motiveringen icke består i något annat, än en erinran, dels att sagda examen har ett humanistiskt innehåll; dels att förra kyrkomötet redan framstält samma förslag, hvilket påstås räkna varma anhängare bland kyrkans och bildnivgens vänner. Bevisningen åstadkommes dock ej så lätt, ästadkommes ej dermed att man gifver i fråga varande examen benämningen humanistisk, Vi tro oss ej säga för mycket, om vi påstå, att de mellan afgångsexamen från elementarläroverken och fackexamina vid universitetet förlagda förberedande eller mellan-examina i allmänhet betraktas såsom ett nödvändigt ondt, som det gäller att så ledigt som möjligt komma ifrån, och att hvarje tal-om verkligt vetenskapliga studier för dessa examina, eller om ädagaläggandet af verkligt vetenskapliga insigter dervid, i regeln är grundlöst. Om så förhåller sig med de nu bestående, tvangna humanistiska förberedelse-examina, af hvilka en också redan är föreslagen att inskränkas, kan man förmodligen antaga, att förhållandet skall bli detsamma med den teologisk-filosofiska. Att man med denna, när den infördes, omöjligen kunnat afse eller hoppas att uträtta någonting synnerligen nämnvärdt, är alldeles klart deraf, att man ville genom löfte om beräknande af ett tjenstår locka till dess afläggande, hvilket stadgande naturligtvis innebär, att man ansåg blott ett års studier tillräckliga för dess absolverande, ty eljest skulle ju för den blifvande prestens fort-: komst resultatet blifva, icke vinst, icke ens: jemnt upp ersättning för de förlängda stu-! dierna, utan helt enkelt och påtagligen ren l: förlust. Om sålunda denna examen frän !1 början, när den genom k. brefvet den 314 Mars 1865 infördes såsom frivillig, icke ! kunde anses utgöra någon kraftig häfstång1! för prestbildningens höjande, så lär den ej:? heller kunna till sin vetenskapliga betydelse lyftas derigenom, att den från frivillig förc dem, som ha lust, förvandlas till oeftergif-r ligt vilkor för en hvar, som ämnar sig in på ? den presterliga vägen. : Detta i allmänhet om den föreslagna exa l men. Se vi nu på dess omtalade humani-! stiska innehåll, som skall garantera den allmänna och medborgerliga bildning hosl? presten, hvarigenom denne sättes i stånd? att förstå tidens andliga krafter, bedöma dess riktningar och gripa verksamt in i led-? ningen af dessa riktningar till ett önskligt k mål, så stanna vi vid den största förundran öfver det uppenbara missförhållandet mellan )X let åsyftade ändamklet och det föreslagna? medlet. Den teologisk-filosofiska examen omattar: latinskt stilprof samt förhör i latin, ? srekiska, hebreiska, teoretisk filosofi och ): istoria. Hvad först det latinska stilprof ) et angår, är det mycket svårt att fatta, Ah mura den möda, som nedlägges på de för eredande öfningar i sammanfogandet af Ila. 5 inska ordasätt, hvilka kunna vara nödiga k ör att komma igenom det offentliga prof-)! et, skall kunna utdana presten till att! gripa verksamt in i tidens andliga rörel. er. Deremot inser man så mycket lättare, ) 5 tt de kunna komma att af en ändå knapp å id, till förfång för de öfriga nödiga stu-! ierna, medtaga en betydlig andel. Vid-? ommande åter förhöret i latinska språket, eri ju vid maturitetsexamen godkända eller 2X edermera till .samma omfång ådagalagda Ek sigter fordras af en hvar, som vill aflägga! xamen inför teologisk fakultet, hvadan den ? Bologisk-filosofiska examen ingalunda behöfs PC äsom borgen, att den blifvande presten inda emtat latinets elementer, så torde det bli fö vårt att visa, huru ett utöfver maturitets xamen något ökadt pensum i de latinske km auktorerne skall förmå att höja presten till j 2 en allmänna och medborgerliga bildning, ka om i våra dagar har intet med latinet att göra. . rekiskan och hebreiskan — hvilkas ele-! enter en teologie studerande äfven nul?h åste hafva inhemtat, så att ej helpr r för deras skull en py: examen behöfrå es — ingå ju dessutom såsom hufvudsak i 1 elfva den teologiska examen eller den a. k.de imissionsexamen, hvadan ju för dem redan ; sörjdt. Att de!ej ega någon större be.) delse för den allmänna och medborgerliga ) X Idningen, än latinet, torde för öfrigt medfvas. Återstå då historia och teoretisk 8? osofi, hvilkas betydelse i detta hänseende ?22! galunda skulle förnekas, om det vore möj;t att göra den uppriktiga förutsättningen, t på den korta tid, som hittills tydligen ?2 rit för den teologisk filosofiska examen räknad, och som säkerligen ej kan särde-?? s mycket öfverskridas, derest ej de höjda bre råringarna skola allt för betänkligt ökak2 estbristen, ett något så när nämnvärdtil