Aftonbladet – 17 september 1873, sida 2

Bal, UUVURI JYEROBUIUNINKAIEE, 10 ORKVISKA arbetareföreningarna voro bättre organiserade än de tyska, men de hade kommit på en afväg genom att utesluta politiken från sin verksamhet, -De franska arbetareföreningarna hade iaskränkt sig till de stora brännpunkterna för industrien och lemnat landsbygden åt sig sjelf... De tyske socialdemokraterne deremot uppsökte arbetarne både i städerne och på landet, försågo dem med tidningar och ströskrifter och försökte organisera dem till en politisk makt. Resulta ten häraf skulle snart visa sig vid de allmänna valen till tyska riksdagen. Till andan voro de alla med Internationale, men svårigheterna i att blifva verkliga medlemI mar af denna förening voro, till följd af de hinder lagstiftningen lade i vägen härför, nästan oöfvervinneliga. Dock hade man kun-: nat brivga till stånd den för hela Tyskland gemensamma socialdemokratiska kongressen i Eisenach, i hvilken 73 delegerade deltogo. — Delegeraden Schwarz redogjorde utförligt för arbetarerörelsen i Österrike. Efter reaktionens seger år 1849 hade Österrike befunnit sig i ett stationärt tillstånd ända till efter slaget vid Sadowa år 1866. De lifegnes befrielse år: 1848 hade skapat ett proletariat och följaktligen lagt grund till en arbetarerörelse; men ända till är 1866 hade all agitation varit omöjlig. Genomenvåldsmaktensupphäfvande 1860 hade en mycket inskränkt associationsrätt vunnits, men den hade varit nog för att börja en verksam propaganda. -Medelklassen begagnade sig, att börja med, icke af den nya rättigheten; den var icke van vid att sammanträda för att diskutera allmänna angelägenheter. Arbetsklassen deremot hade erhållit ledare utifrån, och snart egde verkliga jättemöten rum. Regeringen och medelklassen visste i början icke hvad de skulle tänka om och göra med denna nya företeelse, och förhöllo sig passiva. Den stora fördelen häraf hade varit, att de arbetande klasserna i. Österrike aldrig ingått politiska allianser med medelklassens politiker; men han önskade att man måtte inse, att Österrike ännu icke är någon modern stat. Det karakteristiska för de moderna staterna är, att bourgeoisien inomi dem är den herrskande makten. Men detta är icke fallet i Österrike. . Det feo: dala systemet afskaffades i teorien, men står öfverallt qvar i praktiken, så när som på uti några tyska provinser, Det konstitutionella systemet i Österrike är en farce. I alla verkligt konstitutionella länder dikteras regeringssystemet af.den nedre kammaren och denna ären plantskola-för ministörer. I Österrike deremot skapades ministerer på en natt utan bourgeoisiens vetskap eller samtycke och striden mellanden moderna bourgeoisien å ena sidan och den gamla aristokratien och klerikalismen å den andra var der ännu icke utkämpad. Då tre fjerdedelar af Österrike utgjordes af en främmande race, som faktiskt -lefde under feodala förhållanden — en race, som hvarken kunde läsa eller skrifva — var det naturligt att de tyske arbetarne i Österrike skulle sluta sig till de tyske arbetarne utom Österrike. De sände delegerade till.-kongressen i Nirnberg 1868, der den: frågan afgjordes, huruvida de tyske arbetarne skulle sluta sig till den radikala bourgeoisien el ler gå sin egen väg. I principen antogs Internationales program af det stora flertalet delegerade i Nirnberg, men först följande år på kongressen i Eisenach antog saken en mera bestämd gestalt. Österrikes tyske arbetare sände. äfven. delegerade till Eisenach, men förrädare funnos inom lägret. En österrikisx delegerad, legd af polisen, såsom det sedermera konstaterats, komprometterade arbetarnes sak genom att förklara den socialistiskt-demokratiska . republikens proklamerande för rörelsens mål. Eisenachkongressen och Internationalesderpå följande kongress i Basel utgjorde en vändpunkt i den österrikiska arbetarerörelsen: Hittills hade bourgeoisien, embetsmännen och regeringen lugnt åsett densamma; nu började förföljelserna och tvångsåtgärderna, hvilka hindrade de ötserrikiske arbetarne att sammansluta sig med de tyske till en gemensam organisation, men dock icke kunde l. qväfva rörelsen, utan fastmera gåfvo hennel nya eggelser och föranledde henne att gå ; mera på djupet än på bredden. Man hade nu börjat afstå från de stora fråserha och uppträda mot det ihåliga skräflet. Talaren ställde sig för sin del på det långsamma; ! men säkra framåtskridandets sida. Han vari öfvertygad om att statsstyrelsens-öfvergå-. ende i den liberala bourgeoisiens händer var 1 ett nödvändigt vilkor för arbetarerörelsens s framgång, och att den sombefordrade detsamma äfven arbetade för Internationales sak. Det ligger i sjelfva verket, menadel; ban, i de arbetande klassernas intresse i alla länder att lyfta den liberala medelklas: sen till makt. Industriidkarnes och -arbetarnes intressen stå i nära samband. De förreg ruin inverkar äfven på de senare. Genom handelskrisen i Wien ha 20,000 -arbetare blifvit utan arbete; Om arbetarerörelsen i Österrike skall ha framgång, måste hon gå steg för steg på ett författningsenligt och lagligt sätt; går hon framåt på annat sätt, inträder nödvändigt en reaktion, och hon kan sedan icke på åratal återvinna sin nuvarande ståndpunkt. De österrikiske arbetarne äro — i anseende till af lagstiftningen i vägen lagdå hinder — icke medlemmar af Internationale; men. deras sympatier tillhöra den vetenskapliga riktningen inom Internationale, som har ingen ting gemensamt med anarkisternes agitationer. mA TN RK rr ——A—eVLA———— Den 12 dennes afgick från England en expedition till vestafrikanska kusten för att så snart som möjligt göre slut på krigetlf mot Ashantees; Expeditionens öfverbefäl. ( afvare är den till guvernör öfver engelska lg vesittningarna i Guinea utnämnde sir Garnet t Wolseley. Kolonialministern lord Kimber-( ey har öfverlemnat åt horom sjelf afgöran-g let om krig eller fred, men anbefallt honom lt, utt, om möjligt, bringa till stånd en fredlig a ösning af tvisten med Ashantees.De för-!a åd af vapen och ammunition; som hittillst; lifvit afsända, äro bestämda för de med en ly selsmännen förbundna Fantis-och andra stam. nar. Det auses sannolikt att man af dessa tammar akall kunna hringa tilläjammansg om 1