Aftonbladet – 16 september 1873, sida 2

raronne och Niceyre Kunna Niel OCH irIllvis räkna på deras stöd och regeringens sympatier. Medlemmarne af permanenta utskottets majoritet sammanträdde den 11 dennes ef:er utskottsmötets slut i en af församlin gens byråar jemte några deputerade af högern och högra centern. Detia sammanträde räckte öfver en timme. De ministeriella bladen söka förringa dess betydelse. Le Francais yttrar, att det icke var något egentligt möte utan blott ett samtal avgående nödvändigheten af att upprätthålla enigheten bland de konservative. Enligt en tidning i Versailles skall man vid sammankomsten ha rådplägat angående ett steg, som representanterna af högra centern ämna taga hos sina kollegeraf högern för att få slat på den tvetydighet,som ännu räder angående grefvens af Chambord afsigter, på det att de olika grupperna inom majoriteten må komma till enighet innan församlingen åter sammanträder. Med andra ord centern skulle vilja sätta den blifvande konungen i tillfälle att uttala sig angående de punkter, som skilja orleanisterne och legitimisterne. Hvad re: geringen beträffar, påstås det, att hennes förnämsta medlemar skola ha insett omöjligheten af att komma till enighet om dessa tvistepunkter och att .de derföre tänka på att skilja sig från dem af sina kolleger, som mera specielt representera grefvens af Chambord grundsatser. Om detta rykte eger nä: gon grund, står denna brytning säkerligen i sammanhang med den så mycket omtalade planen om förlängning af provisoriet och regeringens mandat. Eoligt en i tidvingen Havre förekommande uppgift, men som torde fordra bekräftelse, skall grefven af Chambord ha yttrat till hr de Bouillerie, som under sin vistelse vid expoaitionen i Wien besökt honom i Frohsdorf, att han afstår från alla planer pä franska kronan, emedan han inser att hans politiska id6er stå i strid med tidsandan, men för sin del icke kan uppgifva dessa id6er. Den 7 i denna månad hölls i Dublin ett irländskt folkmöte, hvilket var det största som egt rum alltsedan OConnels dagar. Mer än hundratusen personer deitogo i detsamma. Nästan alla arbetareföreningar och många andra korporationer hade infunnit sig med sina fanor. Ändamälet med mötet var en demonstration för de ännu fångne feniernes frigifvande. Här var ingen brist på nationella emblemer med inskriptioner, i hvilka ordet amnesti upprepades i alla möjliga variationer. Oaktadt den ofantliga folkmassa, som här var samlad, blef lugnet icke stördt, och polisen fann ingen anledning att ingripa. Förhandlingarne öppnades af parlamentsledamoten Smyth med en erinring om att de dömde fenierne voro politiska fångar och deltagare i en politisk sammansvärjning, hvilkens upphofsmän längesedan blifvit försatte i frihet. Isaak Batt erinrade derefter om det af premiermwinistern Gladstone för tre år sedan gifna löftet, att han skulle sätta fenierne på fri fot, om landet förhölle sig lugnat. Men nu hade denna period förgått i lugn och ännu alliid dröjde Gladstone att inlösa sitt ord under den förevändning, att de fyratio fenierne tillika hade varit soldater. Men så länge de förblifva inspärrade stode Irland under våldets herravälde. Se dan äfven några representanter för arbetareföreningar och audra korporationer talat. åtskildes mötet i lugn. Ministerkrisen i Holland fortfar. Bland de liberale befarar man aöt få eit afgjordt reaktionärt kabinett. Lynden van Sanden burg, åt hvilken konungen gifvit i uppdrag att bilda en ny ministere är protestant, men tillhör, så uppgifves det, Wagners och Stahls pietistiska skola, Den blifvande krigsministern Van der Schriek och den blifvande kolonialministern Van Bossche äro katoliker. Den sistnämnde har fordom varit guvernör öfver holländska besittningarne i Guinea och hans helsa har lidit af vistelsen derstädes, Han tvekar derföre att mot taga denna vigtiga portfölj, med hvilken dessutom nu, till följd af kriget på Sumatra en så tung ansvarighet är förenad. De öfriga medienimär at det blifvanda kabinettet, som ryktet uppgifver, tillhöra alla den yttersta högern. Hela denna kombination har tydligen framgått ur den nyligen bildade koalitionen mellan det af oss i går omtalade piletistiskt ortodoxa partiet bland protestanterne (det antirevolutionära partiet) de ultramontane katolikerne och de egentlige konservative. hvilken genom det liberala partiets ringa majoritet inam kamma ren (blott 1 rösts öfvervigt) och brist på sammanhällning lyckats störta det gamlal ur detta partis led utgångna kabinettet, bm Fr me ae enn as 0 0 An RR Enligt de underrättelser man sedan någon tid erhällit från Spanien, ha carlisternel åter börjat göra hotande framsteg i de norra provinserna, och man torde knappast kunna vänta sig att något afgörande slag riktas mot dem förr än de storartade rustningar, den nye presidenten Castelar kommer att företaga blifvit afslutade. Af ett i natt ankommet telegram finner man likväl, att en republikansk arm6 af 10.000 man under Santapan slagit en carlistisk här af 140001. man, hvilken stod under Don Carlos eget befäl. — Styrelsens öfvertagande af Castelar har i Barcelona helsats med bifall såsom en garanti för ett kraftigt fullföljande af striden mot carlisterne. Denna tilldragelse har. nedslagit de separatistiska tendenser, hvilka l sedan någon tid börjat framträda i dennal. trakt, i det intransigentes åsyftat att pro-i klamera Catalonien såsom avtonom provins, . General Moriones blifver ötverbefälhafvare : öfver regeringstrupperna i norra Spanien. Enl. korrespondens från Cartagena till tidningen :. Iberia bekräftar, att insurgenterne underhandlat och ännu underhandla med carli-l. sterne. Enligt denna korrespondens försäkras det i Cartagena, att Pernas, en af in-: surrektionens ledare, haft en konferens medl: en inflytelserik person af det absolutistiska partiet. Jag veticke, tillägger korrespondenten, hvilka fördelar insurgenterne skola draga af sitt förbund med carlisterne, men hvad jag är säker på är, att de sistnämnde skola komma att bemötas med den största uppmärksamhet af de personer, som utgöra den allmänna välfärdsoch försvarsjuntan. Det berättas att insurgentchefen Antonio