Aftonbladet – 15 september 1873, sida 3

EN PROVINSR0OS. Novell af Ouida. Denna lilla anspråkslösa kärleksidyll i de båda vindskuporna i Paris hade sitteget behag, sin egen poesi; den syntes mig frisk som mörgondaggen; ren som liljekalken. De kunde icke gifta sig; han hade icke Aågot ämnat än hunger. att bjuda sksom bröllopsgåfva och allt hon kunde förtjena ätgicktill-mat och vin för den stackars lytta mormodrfen. Familjelifvet i Frankrike -har sina.så-stränga och heliga pligter, att en dylik trogen vård om en hjelplös anhörig icke ons räknas som en dygd. Sina korta, lediga stunder tillbragte de tillsammas och. de få Helgdagar de togo sig gingo de i hvarandras sällskap dels ut i skogen dels på mus6erna, På denna varma sommar följde en mycket hård vinter; defattiga ledo rysligt och i min trånga cell, der jag ständigt stod så nära den tjocka isen på fönstret, kändejag mig sjuk och -trött vid lifvet. i Både Lilly och Rene hade grymma svårigheter att bekämpa, han kunde med nöd hålla Jlifsvärman. qvar i sina ådror och hon förlorade efter nyärsmarknaden sitt. arbete och måste ur sin kista taga fram de få fattiga franesstyckenihon under årets lopp kinnat lägga af. Hon nödgades. dessutom sälja en del af sina små tillhörigheter, i första rummet sin madrass, ty mormoödrens bädd fick naturligtvis icke röras, Tyå saker. funnos likväl, som hon icke ville afyttra, ehuru hon för båda blef erbjuden penningar, de voro hen) Se A. B. M 210—212.