Aftonbladet – 15 september 1873, sida 3

— ——— nn? utt derför ge någon slags vekhet åt det hela, En sällsynt förening af förmågor — mycket sällsynt. Denna: flicka, som matar sina duf.vor, vinrankorna vid;väggen, de blåa skyarne, träden och alltsammans, är fulländadt. Ni måste afsluta den taflan äfvensom denna iggarpojke, som genom staketet i trädgårlen så begärligt tittar in på alla de frestande frukterna. Hvad är ert pris på dessa taflor ? Ren6s bleka anletsdrag öfvergjötos af en glödande rodnad. sMonsieur är alltför god, stammade han med bruten röst; en artist utan namn, som jag. har intet annat värde än... Äran, inföll Lilly, i det hon med högt klappande hjerta och tårfylld blick steg fram ill dem. Åck, monsieur! gif honom ett namn i Paris, vi begära ingenting mer... ingenting mer... Stackars dårar! mumlade konsthandlaren öfver sin snusdosa. Jag hörde honom .— icke de. Madawe, svarade han högt, Paris skall sjelf. gilva honom det, första dag hans första tafle hänger i mina gallerier. Till dess näste jag i all uppriktighet säga er någonting mer. För hvarje af dessa taflor: flickan med drufvorva och pojken vid grinden vill jag nu gifva er två tusen francs och ytterligare två tusen, då de blifva fullborlade. Med vilkor att... Här afbröt han sig sjelf och såg undrande på Ren, Lilly hade vändt sig bort och nöjde en suck af lättnad för denna så ovänade befrielse ur träldom och nöd. Ren6 stod: orörlig, med hufvudet sänkt mot bröstet ch händerna i kors öfver staffliet. Hela ummet dansade omkring för honom, (Forts)