Aftonbladet – 15 september 1873, sida 3

tid med mannen, då han börjar att älska en qvinna. För min del kunde jag icke inse, att det låg mindre patriotism uti, att han med sina ljufva flöjttoner: kom folket omkring att under .det de begärligt lyssnade till dem för en stund glömma bort sina bekymmer och mödor, än om han bland sina samfundsbröder med sina entusiastiska tal väckt tilllif slumrande passioner och ouppfyllbara begär. Kanske är detta blott min okunnighet, ty under sednare tider har jag lärt, att ett felks högsta patriotism kan bestå uti hyllandet af en till sorglig grad utvecklad pas sion, nemligen: Afunden, helfvetets först födde. j Jag har redan förut ordat om, att Rene egde. snille; ett tappert, sannt, obefläckat och själfullt snille, ett sådant som förlänar en skär färgtön åt allt, hvarmed det kom mer i beröring. Ren6 rådde lika litet för att han ideali serade hvarje bild, hvarmed han smyckade de små asklocken, som vi rosor rå för att vi äro sköna och välluktande.; Snillet strör sina perlor såsom vi sprida vår doft med hvarje susande vind. Då och då blifva, perlorna funna och uppskattade, då och då stannar en förbigående och fäster sin uppmärksamhet vid vår fägring samt tackar Gud för vår tillvaro; men liksom nit: tionio rosor blomma osedda och den hundrade blir sedd, så kunna ock pittionio snil len blifva trampade i stoftet för ett enda. som vinner upphöjelse och krönes med ära. I skymningen en mörk och regnig dag kom en liten mörklagd, spensligt bygd mar med vacklande steg upp för våra brants trappor. Ren6 drog sig undan och försökte bakon