Aftonbladet – 15 september 1873, sida 3

Kyrkomötet. Såsom i lördags antyddes, var tillfällige utskottets betänkande, i anledning af K. M:t skrifvelse angående af Lunds domkapite begärd förklaring rörande tillämpligheter på böndagar af den i k. cirkulärbrefvet der 26 Oktober 1860 förekommande Htföreskrif derom, att under högmessogudstjensten skal vid altaret läsas jemte episteln dagens al ålder nyttjade evangelium, det hufvudsak liga föremålet för diskussion vid lördagens sammanträde. Utskottet hade nemligen före slagit en hemställan till K. M:t om den för. klaring att i högmessa på böndag skall från altaret läsas, i stället för epistel, da gens särskildt förordnade aftonsångstext och, i stället för evangelium, dagens sär skildt förordnade högmessotext. Mot detta förslag uppträdde hr Annerstedt, understödd af hrr Warholm och -Olbers, som önskade den förklaring, att i högmessa på söndag. på hvilken böndag kan blifva päbjuden, skall från altaret läsas jemte episteln dagens af ålder nyttjade evangelium. :Såsom skäl härför anfördes, att evangelii uppläsning från altaret vore gudstjenstens perla och enda rätta inledningen till trosbekännelsen. Detta borde vara lika på böndagar .som på andra söndagar, ty .gudstjenstens liturgiska afdelning har betydelsen att framställa något fast och bestäende, då den homiletiska deremot borde -vexla efter olika tider och omständigheter, och den omständigheten att en böndag blefve påbjuden på söndag kunde icke betaga denna dess betydelse af. Herrans dag. Om nu uppläsningen af evangelium afbrötes fyra söndagar på året, kunde detta blifva ett prejudikat, som funne tillämpning äfven på andra särskildt påbjudna högtidsdagar, som infalla på söndag, såsom klagodagar o. d., och ingen myndighet borde dock finnas öfver söndagen och dess perla, dess af ålder nyttjade evangelium. Det finnes visserligen andra högtidsdagar, såsom Kyndelsmessodagen, Michaelidagen, Allhelgonadag, som firas på söndag, men dessaäro att anse såsom potentierade söndagar, på hvilka högtidsdagens särskilda evangelium träder i stället för söndagens vanliga. Så vore ej fallet på böndagarne. Den invändningen, att söndagens vanliga texter -sällan stå i någon närmare öfverensstämmelse med de särskildt påbjudna böndagstexterna ansågs förtjera mindre afseende, ty ide flesta fall finnes väl något gemensamt i. dem, och särskildt vore en del af böndagstexterna, nemligen kollekten och bönen på böndagarne, af beskaffenhet att passa ihop med hvilket stycke af evangelium som helst. Mot dessa bsigter och för utskottets förslag uppträdde: hrrFlensburg, Bring, An ou, Grenholm, Andersson, Hulterantz, Sonlen och Broden, hufvudsakligen på de skäl, att föreskriften om uppläsandet af dagens vt ålder nyttjade evangelium: ej kunde hafva illämpning på böndagarna, på hvilka intet sådant finnes. Ej heller: kunde föreskriften se evangeliet på den söndag, på-hvilken böndag är påbjuden, ty det vore blott till öljd af tillfälliga omständigheter som bönlagarne nu mera firas på söndagen. De äro wemligen icke i och för sig såsom söndalagarne allmänt kyrkliga, utan nationelt ryrkliga högtider och böra såsom sådana rafva sin särskilda liturgiska anordning. Ett försök till kombination mellan söndasens allmänt kyrkliga och böndagens natiorelt kyrkliga betydelse är icke att rekomnendera och skulle i de flesta fall ej kunna ke utan förkonstling. Söndagens karakter af Herrans dag berodde ej på att den daren en bestämd perikop förelästes, ty långt nnan den nuvarande anordningen af kyrkowrets perikoper--blifvit faststäld hade-sönlagen firats såsom sådan. Utskottets förlag vore dessutom öfverensstämmande med len inom det öfvervägande antalet församingar redan antagna praxis. Hr Lindhult mnslöt sig i hufvudsak till utskottets förlag, endast yrkande att ottesängstexten kulle läsas från altaret i stället för högnessotexten, hvilket förslag upptogs af hr syth förändradt derhän att så skulle ske de kyrkor, der på böndagar endast en udstjenst firas.