Aftonbladet – 15 september 1873, sida 2

RA RTIESSSEIS SUBN: USER JA SYNGSESELPA. et AE den närvarande ministåren derför att hon medverkat till detta för statens utrikespolitik vigtiga och följdfika steg. De tro, att ett godt förstånd mellan de trenne makterna skall ha till följd fredens betryggande och hälla ultramontanisrmen inom skränkorna, hvilken hotär verlden med ett nytt religionskrig. Fiere tidningår uppgifva att, i an ledning af den politik, regeringen vid detta tillfälle iakttagit, nägra medlemmar af öppositionen. ställt sig på ministårens sida, och att denna nu i deputeradekammaren kommer att understödjas af en stark pluralitet, som är böjd för att antaga alla af henne föreslagna ftgärder. De klerikala tidningaraa derewot bemöda sig att bevisa, att komangens resa icke har någon politisk betydelse. De uttrycka icke desto mindre mycket missnöje, isynnerhet mot Österrike. Det har ryktesvis berättats, att konungen tvärtemot den ursprungliga planen för sin resa skulle komma att besöka Berlin först och sedan Wien, men detta rykte: förnekas halfofficielt. Vid samma tid som tillkännagifvandet om Victor Emanuels förestående resa bragt på dagordningen frågan om en eventuel allians möllan Tyskland och Italien för att gemensamt möta farorna af en legitimistisk-klerikal restauration i Frankrike, har generål Lamarmora, hvilken var italiensk konseljpresident under Preussens och Italiens krig mot Österrike, utgifvit en . politisk skrift, som innehåller en mängd hittills obekanta dokument angående de diplomatiska förhandlingar, hvilka föregingo fiendtligheternas öppnande den 16 Juni 18668, och som huf: vudsakligen synes gå ut platt visa, att de le: dande italienska statsmännens sympatiervid denna tid snarare voro för Frankrike än Preussen, ehuru de genom omständighe ternas makt drogos in i ett förbund med sistnämnde stat. Bokens anda är afgjordt anti-preussisk, mot den Bismarckska politi ken fiendtlig. Det är derför icke underligt om konung Victor Emanuel, såsom det :berättas, försökt att förmå generalen att afstå från dess offentliggörande. Endast den första delen har hittills utkommit. De märkligaste dokument, som härmeddelas, äro ett den 14 Mars 1866 dateradt bref från general Govone; italienska regeringens utomordentliga sändebud i. Berlin, till Lamarmora och en den :7 Maj samma år i Paris affattad not af samma general Govone. Dessa bäda dokument konstatera Bismarcks beständiga och påtagliga tendens till en viss dubbelhet i sina förhållanden till Ita lien och italienska regeringensjafgjorda obenägenhet att göra någonting, som kunde misshaga kejsaren af Frankrike. Af dessa skrifvelser synes äfven framgå, att Bismarck var benägen att erbjuda Rheingränsen åt Frankrike, på det att Österrike icke måtte hafva fördelen af att först göra ett sådant anbud. i I Holland har sedan någon tid en ministerkris egt rum, Det moderat liberala kabinettet har begärt afsked hufvudsakligen till följd deraf att flere :vigtiga lagförslag, som det framställt — förslag till valrättens utvidgande genom nedsättande af valcensus, till införandet af inkomstskatt, till obligatorisk värnepligt och till omorganisation af lagskipningen — blifvit förkastade af kamrarne. Den holländska deputeradekammaren består för närvarande af 81 medlemmar, af hvilka 41 tillhöra det liberala partiet, 15 det konservativa, 16 det klerikala och 9 det s. k antirevolutionära. De liberale hade således en om ock obetydlig pluralitet och hade dessutom den fördelen att vara ett parti, under det deras motståndare. voro delade i trenne läger. -De kunde derföre till en tid hålla dessa stången, men på senaste tiden har ingen riktig sammanhållning fun nits inom den liberalå majoriteten. Hon har söndrat sig i anledning af meningsskiljaktigheter i frågor af underordnad vigt. De konservativa fraktionerna ha deremot närmat sig hvarandra. Härvid ha de kyrkliga intressena spelat en icke obetydlig roll: 7Sä väl de ultramontane katolikerna som de ortoloxe protestanterna äro motståndare till sta) tens kKonpfessionslösa skolor, Begagnandet af dessa skolor är visserligen icke obligavoriskt, men då enligt lag statsskolor måste finnas äfven i de minsta kommuner kunna de genom enskildt initiativ grundlagda-konfessionella skolorna icke uthärda konkurrensen med dessa. Det ortodoxt-protestantiska partiet. — det antirevolutionära såsom det kallar sig — vill derföre att staten skall inrätta folkskolor endast i de kommuner, der sådana genom enskildt initiativ icke kunna komma till stånd. De förbundna konserva tiva partierna ha, skickligt begagnande sig af det liberala partjts inom kammaren oenighet och brist på sammanhållning, lyckats tillfoga ministeren flera kännbara nederlag ; det olyckliga fälttåget mot Atchin har äfven i sin mån bidragit till hennes fall. De senaste. underrättelserna från Khiva meddela närmare detaljer om undertryckandet af Jumudernes (en turkomannisk stam) af oss förut omtalade resning mot ryssarne. Beloppet af den kontribution, som pålagts Jumuderne, Var -300,000 rubel, och den truppstyrka, som afsändts för att indrifva denna summa, bestod af åtta kompanier infanteri ned åtta; kanoner och två mitrailieuser samt 300 man kavalleri. Bttframskjutet detachenoent af 500 man kavalleri uppnådde den iendtliga karavanen nära Saikes-floden den 21 Juli, bemäktigade sig dess boskap och ;kingrade fienden. -Många af Jumuderne irunknade i floden och endast en dei lycka les undkomma. Den .22 Juli uppslogo ryssarne sitt läger vid byn Tschandyr, der då ien 26. anföllos af fienden, men drefyo honom illbaka med stor förlust, Den 27 företog mn stark kår af turkomanner. ett nattligt anall på lägret och en blodig strid uppstod. Mitrailleuserna tillfogade Henden fruktansrärda förluster men han stred tappert. Prins Iugene af Leuchtenbörg tog del i striden. ifter dess afslutande framryckte de ryska rupperna till trädgårdarne i Iljalla på turcomanniska området. Totalstyrkan af de arkomanner, som-deltogo i striden, uppgick ill 10.000 man. Den 31 Juli ankom geneal Kantmann till Iljalla med förstärkningar rån Khiva. Jumudernes nederlag har gjort tt starkt intryck i Khiva, och man hoppas Mt Me RR KM AR RSS KR 2 rr