Aftonbladet – 15 september 1873, sida 2

hå 0 NN BMARvVA, BAGGE I LaURIIAG PURUSförvandter till och med i Preussen, emedan det der kar trosförvandter. Olyckligtvis äro de fleste fransmän så förblindade genom partiintresset, att de helt och hället misskänna en sådan politik, som nationalintresset föreskrifver oss, Hvad Italien angår, fortfara samma organer, skall det icke blifva Jätt att en gång sätta den italienska ko nungakronan på prins Humberts hufvud och bibehålla savojiska huset i Rom och Neapel, Som prins Humbert ingenstädes i Italien är populär, skola tyskarne icke intervenera för att ät honom bibehålla hans röfvade tron, och Österrike skall tån särdeles mycken smärta åse störtandet af Victor Emanuels sop.. Den ledande tanken inom denna ttrikespolitik är således konspiration med motrevolutionen i Italien och Tyskland. Denna tanke skall fortfarande -bestå, om Broglie med Mac Mahon och Versaillesmajoriteten lyckas genomdrifva förlängandet af sin jesuitrepublik. Ty han vill och kan icke vara någonting annat än ett kreatur och ett verktyg för denna majoritet, i hvilken orleanister, chåmbordister och syllabister diktera en med den europeiska freden oförenlig politik. Denna politik står i strid med åsigterna hos det ofantligt öfvervägande flertal inom landet, som i en fredlig demokrati fullföljer frihstens och , bildningens högre ändamål. Äfven utan monarkiens återställande -skall hertig de Broglie försätta Frankrike ien för hvar dag betänk: ligare spänning med Italien och Tyskland. Det är således lika mycket ett europeiskt som ett franskt intresse, att slottsteatern i Versailles stänges och att ur nya, allmänna val en ny nationalförsamling, en ny politik och nya ministrar framgå. Det är temligen afgjordt, att hertig de Broglie i November skall framställa ett förslag att organisera republiken och förlänga Mac Mahons presidentskap på fem år. Detta förslag skulle motsvara Europas behof af säkerhet och lugn, om icke till grund för den Broglieska planen låge den afsigten att äfven sammanhålla den monarkiska Versailleskoalitionen och förblifva hennes minister, således hennes kreatur och verktyg. Man måste vänta, att förslaget till organiserandet af den Brog lieska jesuitrepubliken med Mac Mahon i spetsen på samma gång skall spränga den monarkiskt klerikala reaktionen och störta hertig de Broglie: Ur en ny kammarmajoritet måste Mac Mahon taga nya ministrar, och denna nya ministår kan och skall icke hafva något annat program än kammarens upplösning. En Versaillesrepublik med Broglie är en fortsättning af sammansvärjningen mot den franska demokratien och Europas lugn. Se här ett exempel. Dessa samma legitimister, hvilka understödja Don Carlos och hans röfvare, konspirera i detta ögonblick och under Broglies ögon för att äfven på neapolitanska området organisera band för bourbonerne. Med Versaillesförsamlingens upplösning och den Broglieska regeringens störtande skola alla dessa spöken återvända i den natt, ur hvilken ett jordskalt framkallat dem. Så länge Versailles är en europeisk brännpunkt för de klerikala sammansvärjningarna och för alla dynastiska restaurationsintriger, så länge en hertig de Broglie är deras guvernementala och diplomatiska verktyg, skall äfven en Versaillesrepublik betyda detsamma som motrevolution och fortsatt fiendskap med Italien och Tyskland. Vid permanenta utskottets sammanträde den 11 dennes svarade konseljpresidenten de Broglie å regeringens vägnar på tvenne interpellationer.; Deputeraden Noöl Parfait framställde, såsom han förut tillkännagifvit, en interpellation angående erkebiskopens af Paris famösa cirkulär. Hertig de Broglie svarade att regeringen redan i tvenne budskap af presidenten Mac Mahon och ett diplomatiskt cirkulär tillfäckligt lagt i dagen sin afsigt att lefva i fred med Italien såväl som med det öfriga Europa. För biskoparnes cirkulärer kunde hon ej ikläda sig nägot slags ansvarighet. Deputeraden Mahy interpellerade regeringen angående undertryckandet af tidningar och förbjudandet af politiska klubbar i de departement, som skola välja nya deputerade. Hertig de Broglie svarade, att all laglig frihet skulle lemnas valmännen, men att regeringen icke efterskänker någonting af den myndighet hon eger i de uti belägringstillstånd förklarade departementen och att hon skall svara inför nationalförsamlingen, när denna sammanträder — d. v. s. gedan valen i ifrågavarande departement redan försiggått! Generalguvernören i Algeriet, general Chanzy, vär den 11 dennes närvarande vid en ministerkonselj, i hvilken man länge sysselsatte sig med koloniens angelägenheter. Generalen motsatte sig Algeriets försättande i belägringstillstånd. Han ansåg ettsådant steg onyttigt, farligt och föga motiveradt af de obetydliga oordningar som der egt rum. Men han hade emot sig erkebiskopen och prefekten i Algier samt deras bundsförvåndter inom kabinettet. Något definitivt beslut fattades icke, Den klerikalt sinnade undervisningsministern Batbie har uttänkt ett nytt medel att : skada den republikanska pressen. Fan vill förbjuda professorerna vid universiteten att vara medarbetare i politiska tidningar, emedan det visat sigvatt ett öfvervägande fler: tal af dem håller sig till den republikanska pressen. Om denna uppgift, hvilken meddelas af den klerikala tidningen Union, bekräftar sig, skulle den närvarande regeringen vilja gå längre i tvångsåtgärder af denna art än någonsin kejsardömet, ty ingen minister under den napoleonska regimen gick så långt som att förbjuda en professor att sysgelsätta sig med publicistisk verksamhet. Den i Berlin utkommande tidningen Provincial Correspondenz har under rubriken Frankrike och Tyskland en artikel i anledning af den franska krigskostnadsersättningens fullständiga utbetalning och franska områdets utrymmande af de tyska trupperna. Tidningen betonar, att den politik, som under två års tid med så mycken framgång följdes af presidenten Thiers, satt Frankrike i stånd att fullgöra sina förbindelsör meden skyndsamhet, som ingen skulle ha kunnat förutse Han tillämear att 4 MM