Aftonbladet – 12 september 1873, sida 2

EN PROVINSKOS. Novell af Ouida. Vid sexton år blef således Lilly lemnad ensam i verlden — eller ännu värre än ensam — med en gammal mormor, som var stendöf och blind och hvilken tillbragte sina dagar uti en ländstol, som allt efter årstiden placerades dels vid fönstret och dels framför spiseln. Lilly hade fått tillstånd att hemma utföra sina beställningar och från dagens gryning intill sena natten gatt hon träget vid sin målning. Med den största noggrannhethöll hon de små rummen i I ordning, skurade, sopade, dammade och fejade dem samt omhuldade den gamla på det ömmaste sätt. Ehuru hennes arbetsförtjenst var mycket knapp, hade hon dock alltid medel att hålla sina kläder hela, sitt linne glänsande hvitt. Hon spridde glädje och trefnad omkring sig och för henne qvittrade den lilla fågeln sina vaekraste sånger, för henne buro vi våra mest doftrika blommor, sålunda gifvande Kenne tillkänna vår kärlek och tacksamhet. : Hennes lif var tyst, tillbakadraget och obetydligt, ett lif, som mar kpappast kunde anse mödan värdt att med så få förhoppningar, så många svårigheter hålla vid makt. Det var en tillvaro, som erbjöd intet af omvexling, nöje och hvila, sommardagen må ha varit aldrig så varm, öga och hand a!drig så trötta. Ett hårdt lif uti denna stora stadg hvimmel och lyx, fröjder, frestelser och flärd. Med de lysande ekipagerna dag och natt rullande förbi på gatan nedanför, sorlet af ) Se A, B. M 210,