Aftonbladet – 11 september 1873, sida 2

RABAT METTE UEEIESTARIE AURATU SODTTERE stone ej skulle blifvit onödigtvis och öfver höfvan förlängdt, utan först ett halft år efter det kyrkomötet åtskilts företogs frågan af K. M:t, som då beslöt att låta henne ytterligare hvila, tills man fått inhemta riksdagens och kyrkomötets yttrande öfver rätta förståndet af rikets ständers beslut. hvilket med andra ord vill säga, att K. M:t skulle inhemta förklaring öfver rätta förståndet af K. M:ts egen till 1859 års riksdag afgifna proposition, med hvilken ständernas beslut i här i fråga varande ämne ordagrant öfverensstämmer! Slutligen har det nu församlade kyrkomötet fått mottaga en kunglig proposition, der just den handling, hvaraf enligt K. M:ts åsigt frågan väsentligen beror, endast till en del anföres, under det en annan del är utesluten, hvilken K. M:t redan har tolkat på ett sätt, som vederlägger den uppfattning af den förra delen, hvilken den kungliga propositionen inu vill göra gällande. Vi våga tro, att man skall leta länge efter en fråga, med hvilken så mänga märkvärdigheter äro förknippade. I följd af en riksdagens skrifvelse af den 18 Mars 1857 aflät K. M:t till näst följande eller 1859—1860 årens riksmöte en proposition om reglering af biskoparnes löner, hvilken af riksdagen antogs. I enlighet Thärmed skulle biskopen i Lund erhålla 15 000 rdr, och genom k. b. af den 26 Febr. 1864 erhöll prestlönereglerings-nämnden i Malmöhus län uppdrag att på den sålunda faststälda grundvalen uppgöra förslag till reglering af aflöningen för biskopen i Lund. -I Sådant förslag afgafs af nämnden den 24 April 1867, och inhemtas af den åtföl jande utredningen, att de med biskopsembetet i Lund förenade, behållna inkomster uppskattades till ett årligt belopp af 38,209 rdr 34 öre. Två år derefter afgaf kammarkollegium yttrande i ämnet och hemställde, i enlighet med K. M:ts och riksdagens redan tio år förut fattade beslut, att det belopp, hvarmed nyss nämnda inkomster öfverstege det fastställda lönebeloppet af 15,000 rdr, skulle till biskopslönereglerings-fonden indragas. När frågan var kommen till denna punkt, beslöt K. M:t den 29 April 1869, på egen hand och med å sido sättande af det på K. M:ts förslag af riksdagen år 1860 fattade beslutet, att regleringen blott till en del skulle verkställas, så att biskopen i Lund, utom vid åtskilliga andra förmåner, tills vidare bibehölles vid afkomsten af Helgona gård och gods, hvilken — beräknad till 18,449,17 rmt — ensam utgör a än hela den fastställda lönen af 15.000 rår. K. M:t hade nemligen nu dels från domI kapitlet erhållit förut nämnda utlåtande af Iden 6 November 1867, dels blifvit tveksam Jom rätva förståndet af riksdagens beslut. Vi skola först betrakta de från Lunds domkapitel ingångna upplysningarnas beskaffenhet. Domkapitlet bemödar sig att ådaga lägga den af privilegii-helgd omgifna orubbligheten af vissa åt biskopen i Lund anslagna inkomster och går dervid till väga på föl jande sätt. I redogörelsen för Karl XT:s bref af den 14 December 1682 utesluter domkapitlet den der förekommande, uttryckliga bestämmelsen, att de i brefvet omförmälda inkomster anslås åt biskop Hahn så länge Than lefver och biskopsembetet företräder. Deremot tillägger domkapitlet i sin redogörelse för Karl XI:s resolution af den 18 April 1689, att der omtalade lägenheter för all framtid anslagits åt biskopsstolen, hvilket i anförda resolution ick2 uttalas. Det är på sådant sätt man beredt sig väg att få frågan om biskopslöneregleringen i Lund förvandlad till en fråga om rubbning af prestprivilegierna, hvilka på den tid, då detta ärende af riksdagen afgjordes, som bekant ej kunde ändras mot presteståndets veto, liksom de nu ej kunna rubbas utan kyrkomötets samtycke. Men hvartill denna manöver, då ju äfven presteståndet lika väl som de öfriga stånden å 1859—1860 årens riksdag bifallit K. M:ts förslag, då följaktligen, derest ärendet berörde prestprivilegierna, presteståndets samtycke till deras rubbning redan blifvit gifvet och frågan således i grundlagsenlig ordning löst? För ett förstånd, som är vant att gå raka vägar, är det spörsmålet just icke lätt att besvara, men Lunds domkapitel vet råd äfven för de kinkigaste uppgifter. Domkapitlet påstår nemligen, att presteståndet 1860 verkligen gjort sitt veto gällande, något som man den tiden icke visste, något som K. M:t icke kände till. Det vill synas, som skulle den tidens riksdagshandlingar härom kunna lemna full upplysning. Rådfråga vi dem, så finna vi att samtliga fyra riksstånden antagit K. M:ts proposition om biskopslönen i Lund, således äfven presteståndet, ehuru detta stånd visserligen ansett, att utom den kungliga propositionens bestämmelser ytterligare borde stadgas att afkastningen af boställen, hemman, lägenheter eller jordar, som för all framtid blifvit biskop i visst stift uttryckligen tillförsäkrad, ej må till annan biskops aflöning användas,. Den skrifvelse, hvari riksdagens beslut meddelas K. M:t, och hvari denna presteståndets önskan omnämnes, icke såsom ett vilkor hvaraf ståndet gjorde sitt samtycke beroende, utan helt enkelt såsom faktum, hvilket förmodligen inför framtiden skulle tjena till en reservation enligt biskop Brasks föredöme, är af presteståndet godkänd lika väl som af de andra stånden. Hvar åns här skymt af det formliga bestridande eller, med andra ord, af det veto från presteståndets sida, som domkapitlet i Lund uppdagat? Hvarför vi icke, på de af Lunds domkapitel andragna och här ofvan omnämnda grunder, kunna anse prestprivilegierna på något sätt beröras af 1860 års beslut om biskopslönen i Lund, och hvarför vi lika litet kunnat upptäcka något presteståndets,sl! på sagda privilegier grundade, veto mot in-t dragning till biskopslöneregleringsfonden aflh inkomster uttryckligen för all framtid ått viss biskopsstol anslagna, torde af det redan ls sagda vara klart. K, M:t kom emellertid a 1869 till den åsigten, att Helgona gård och d gods vore på nyss angifna sätt åt biskops-ti embetet i Lund tillförsäkrade, samt att den bi af presteståndet önskade bestämmelse, hvars t: ordalag vi förut afskrifvit, vore ett vilkorm som måste tillämpas. När sålunda Helgona m gård ej finge — märk väl — till annan bi-1ft skops aflönande användas och för sådant än-ä damål till biskopslöneregleringsfonden in-lej dragas, men biskopens i Lund löneinkom-e1 ster, derest han vid Helgona gård och godsd bibehölles, komme att vida öfverstiga detlbi belopp, hvartill rikets ständer och jemväl ltr presteståndet i enlighet med K. M:ts förslag lri ansett samma löne-inkomster böra faststäl-g: las, så — nu kommer den märkliga slut-os satsen i k. brefvet af 29 April 1869 — be-l gt slöt K. M:t att biskopen i Lund må tills li, vidare behålla bland annat Helgona gård och tä gods samt njuta en vida högre lön, än den lpr lagligen faststälda! de Vi skola nu antaga, hvad endast genomXK sådana citater som domkapirtlets i Land kan vs bevisas, att Helgona gård och gods i sluteter af 1600-talet blifvit uttryckligen för all framtid åt biskopen i Lund anslagna. Vidare nc vilja vi antaga, hvad riksdagshandlingarna de för 1860. vederlägga, nemligen att preste-lvi ståndet, med begagnande af sitt grundlags-fe anligma vatn i frigmar Am mnraotnrivilamiarna I An b SS et fönal te fa Arr FA ct IA Mt va JL Meet KR INA TR nh Hk DR Ha JR nt fö Fk fn RI kk KD rg SE K sä pA KR 2 FAP DD Au rd OR TR Hr st DÅ OL OLD MM OD st 4 FR RR DM Fr UN AD KJ dr AS At VO