SLS US VIK ACPI LC UPP LET TBS Konstindustrien på verldsexpositioner i Wien. Vv. 2. Ryssland och Ungern. Representerar inom konstindustrien Ori enten forntiden, kulturens vagga, så repre senterar Europa den blomstrande nutiden och Amerika den ännu outvecklade framti den. Närmast Orienten stå onekligen dessa folk stammar, hvilka geografiskt utgöra Orientens grannar, och vår blick vänder sig då närmast till den byzantinska kulturens mäktige arftagare Ryssland. I det man träder in på det egentliga eu ropeiska området med intrycket ännu friskt af Orientens stilpremisser får man intrycket af att Europa lefveri ett naturalismens tidehvarf. Detta är dock endast med myc: ket stora inskränkningar sannt: Europa lef ver snarare tvärtom i ett eklektiskt tidehvarf, och (så paradoxt det låter) sjelfva vår naturalism är eklektisk — åtminstone är den icke naiv, det är säkert! Ryssland är måhända den stat, der naturalismen är mest omedelbar, men äfven mest rå. Natur. ligt är det att i Ryssland söka gränsge. bitet mellan europeiskt och asiatiskt, och kommer man till den ryska afdelningen med den förutsättning att finna lika många olika formprinciper som man har kulturlager i Ryssland, blir man ej besviken. Åtminstone kan man tydligt särskilja ett rent europeiskt element, ett byzantiskt och ett asiatiskt. Vi skola följa dem i deras alster. Den egendomliga riktning af den ryska konstindustrien, som vi kallat europeisk, utmärker sig icke för egendomliga former; den utgör vanligen en försämrad, klumpigare upplaga af Paris och på senaste tiden Wiens industri; det egendomliga är att söka i stoffet och den af de inhemska stoffen nödvändigt alstrade egendomliga behandlingen. Vi syfta specielt på jaspis och malakitproduktionen, hvilken framträder på ett storartadt sätt såväl i de kejserliga fabrikernas i Rotundan som i flera privata fabrikers arbeten. Man får dock ej hängifva sig åt den förställningen att dessa praktarbeten äro förarbetade ur ett stycke: det är just sammansättningens svåra konst och de derigenom alstrade . ådror samt den rena färgen, som utgöra dessa arbetens herrlighet. Det är isynnerhet för vaser och bordskifvor raa lakiten har funnit användning; vVvasernas prakt — ehuru ej deras skönhet — förhöjes ofta medelst guldhandtag. Den öfversågade malakiten visar som . bekant de vackraste ådror — de sålunda genom öfversågning alstrade skifvorna sammansättas nu så att de genomsågade ådrorna, i hvilka naturligtvis hos en mängd stycken samma figur visar sig, sammansättas till cirkelsymmetri, som sträcker sig kring hela bordet, eller i fria flamboyanta former. För att ge ett begrepp om malakitarbetenas värde noterar jag några pris: ett litet taffelur (bordstudsare) 370 österrikiska floriner; ett par fyrkantiga bordskifvor, hvardera 22 aln. X 1a aln,, 700 florin.; en mycket liten vas, utan guldornament, 350 florin,, 0, 8. V. Mannufactur3 Impriale de Ecaterinenbourg exponerade en porslinsvas på en utomordentlig sällsynt plint af jaspis, och den kejserliga stensniderifabriken i Petersburg visade Rysslands stenrikedom i en -egendomlig art af mosaik, till sammansävtningssättet liknande den florentinska mosaiken, men i npphöjdt arbete, alltså en art reljefmosaik, om jag får döva den så. Den förestälde frukter på svart grund; i synnerhet var drafklasen, som låg öfver de andra frukterna, af en nästan illusorisk verkan. Porslinerna visade inga framträdande nationella egendomligheter; deremot en ganska högt drifven skicklighet i målning, såsom t. ex vasen med de dansande genierna från Manufacture Impöriale i Petersburg, Hufvudformerna voro mindre framstående genem adel än genom rikedom, Gauska täcka former visade deremot det billiga bruna stengodset och de grofva fajanserna från Cybulskys fabrik, Gmielow. Glasfabrikationen var utan all egendomlighet, men vitnade äfven den om en ganska högt drifven teknisk skicklighet; men en massa smaklösa former uppenbaradg gig äfven inom depna branaeh: Deremot hade Portlandscementfabriken i Grodziet (Polen) exponerat en vackert dekorerad fontän — vägg med detascherade kolonner och halfrundt kärl: på kolonuernas tförksoppningar tvenne vaser, allt i den bekanta fina gråaktiga tone. Att Ryssland skulle exceilera genom sitt pejsverk var klart; en egendomlig användning för konstindustrien hade blifvit gjord genom att använda biprodukterna: hjortfötter (med håren på) och hjorthorn till fabrikatiog af stolar och bord, belagda med hjorthudar. Bordet yar mera kuriöst än vackert, stolarne kunde på sin höjd anbefallas för en jagtpaviljopg. Möbelhandtverket spelade på det hela taget en mindre framträdande roll, så länge det fasthöll europeiska motiv: vackert arbetade men stela stolar med götiska arkitekturornament visade tillbaka på en oklar uppattning af gränsen mellan byggnadskonst och möbelsniskeri. i