Aftonbladet – 10 september 1873, sida 3

massan sf vokalister och instrumentalister med en erfaren musikers skicklighet. Likväl kunde man i afseende på ätskilliga hastigare tempi göra honom den förebråelsen att han öfverskred den måtta som de Händelska körerna fordra. I allmänhet kan sä gas att uppförandet af Messias vid den stora generalrepetitionen piagstafionen röjde mera evhet och gjorde en mera gripande verkan än sjelfva konsertaftonen. Den andra dagens program utgjordes af Credo ur Seb. Bachs messa i H-moll, Mozarts Davidde penitente samt den nionde symtonien af Beethoven. Bachs H-molls messa är ett sollennelt verk af ovaa ligt tankedjup och i hög grad svårt att utföra. Det ou utförda Credo är för sig sjelft en komppeition bestående af flere afdelningar och med omyexlande innehåll. Svårigheten i utförandet är i credo mindre än i andra delar af messan, och äfven en större publik, som har någon vana vid allvarligare musiks åhörande, kan utan ovanligare ansträngning följa de sublima skönheterna i detsamma. På hvilken skulle ej t. ex. det mystiska, harmoniskt egendomliga crucifixus och det stolta lifliga.resurrexit göra ett öfyerväldigande intryck? Efter denna djupt tänkta och gripande musik af den protestantiska kyrkomusikens förnämsta representant följde dei i en helt annan stil skrifna kantaten, i hvilken Mozarts snille och skrifsätt yå sitt sätt uttala sig. Ätven i detta verk fimsas körer, hvilka uppenbara den anda som uttalar sig i det berömda Bequiem, men der finnas också å andra sidan solosaker som mera erina om operakomponisten Mozart än om den anälige FÅRgaroD. Davidde penitente är också ej ausedt såsom ett bland mästarens utmärktaste verk och uppföres också derför mera sällan. För att hemta auden mellan två sådana tonskapelser gom BHachp