Aftonbladet – 10 september 1873, sida 3

samt Halleluja ur Messias, hvilket nu togs i lyckligare -tempo än första konsertdagen. Om de mnsikaliska arrangementerna vid dessa musikfester i allmänhet äro vidtagna med-stor omsorg och egnade att framkalla den verkan, som åsyftats, så är ej mindre sörjdt för det lekamliga välbefinnandet så väl under som efter konserterna, Såväl un. der repetitioner som konserter göres ett längre uppehåll af en half å trefjerdedels timme, då större delen af både exeqverande och åhörare -lemnar sina platser för att i de vid de stora konsertlokalerna belägna trädgårdarna promenera, konversera och intaga förfriskningar. Detta orsakar visserligen att tiden för det hela blir långt utdragen, men motverkar också till en del den förslappning, som värmen och myckenheten af musik så lätt kunna föranleda. En stor roll fira vid dessa fester blomsterträdgår darnes alster, då de flere hundrade deltagarne och deltagarinnorna, särdelas sista dagen, offra hundradetals buketter åt dirigenter och solister, och de stora lagerkransar, med hvilka de förra sista dagen vid inträdet under hurrarop och fantarer hyllas, och hvilka, så snart musiken begynner, förflyttas från anförarens hufvud att pryda hans pult, äro kanske ofta kärare belöningar än de honorar, som musiksällskapernas kassor hafva att bestå. Dessa fester afslutas alltid med ett större Festessen alltid vid sittande bord och, såsom vid dylika tillställningar är vanligt, späckade med många bättre och sämre tal, dock alltid upplifvade af den ädlare in hemska drufvans safter och sällan åtföljda af den bacchanaliska glädje, som störer det under sjelfva musiktesten oröfrade intrycket. Flere omständigheter, till en del skrifna rivalitetena väkting mellan tonkonstnäyverne