Aftonbladet – 10 september 1873, sida 2

— Barackstaden vid Malmö. I Sydsvenska Dagbladet läses följande Uppsats: I denna bostadsbristens och de höga hbyrornas: besvärliga tid är det onekligen naturligt nog att: man anstränger sin fyndighet för att slippa bo på gatan: Nöden är uppfinningarnes moder. Huruvida byggnadsnämnden och polismaktem också å sin sida lämpligen kunna godkänna alls, nyuppfunna bosättningsmetoder, är en anpvan fråga. En sådan metod har redan vannit en ganska betydande utbredning. Den Ar också lika enkel som genialisk... Man hyr si ett litet börn af en tomt. helst utmed östra hamnarmen, af någon om biinkomster mån eZzare, som har godt om plats och ömmar för den husvilla yenskligheten. Vidare köper man sig en tolft bräder eller två och timrar åt sig på amerikanskt nybyggaremanår ett litet blockhus invid det höga plank, som skiljer uppl spiatsernas tysta verld från det rörliga lifvet derutanföre. I detta afumdsjuka plank är det sedan en småsak att hugga ett par små trefliga fönsterlafter, som lemna en den gladaste utsigt; man flyttar in sina möbler och sina mitrailleuser-, ty hösten blir kall — och så är våningen färdig. Hela herrligheten kostar icke stort mera än ett par månaders hyra vid någon hygglig gata uppe i staden. Den friska sjöluf-ten, så välgörande för menniskana helsa, helst i. koleratid, utsigten till hamnen, der fartygen gä och komma dagarne i ända, och till kajen, der ett rörligt folklif ständigt fröjdar ögat: och skvtligen belägenheten i nedra botten vid en så liflig plats —o! sådana fördelar får man ninsann icke för penningar annorstädes! Många skät tala således för detta Sätt att slå ned sina bopålar. Många äro äfvea de, som här bakom planket sökt sig angenäma fristär ier. Men den menskliga företagsamheten utve cklar sig raskt; man har fått sig en billig bogcad, det är godt och väl: men mer vill mer fu och vår tid är den rastlösa spekulationens tidehvarf. När man råkat få en så ypperlig plsts invid sjelfva affärslifvets pulsåder., vore raan, med respekt sågdt, en stockfisk, om man ej sökte begagna sig af konjunkturerna. Den nyförvärfvade lokalen ligger ju väl till för nöstan hvarje Geschäft-; man har kunderna i första hand, då de i hundra. tal anlända med ångbåtarne. Snabbt uppstå bodar med viner från Cap och parfymer från Orienten (— eller Pauli i Jönköping), utvandrarekontor i legio, skeppsmäklarekontor, egendomsförsäljningskontor, öfverfartsroddarekontor m. f.. m. f., alla byggda i samma stil, alla särdeles lämpliga för sina respektive ändamål och alla välbelägna — i planket; men snabbast och talk rikast uppstå bierlokaler och Yrestaurationer, som med brokiga skyltar, med lockande buteljer och ljufligt klingande dragharmonikor vinka den trötte sjömannen att efter dagens möda läska sin gom ock sin strupe och lifva sitt dufna sinne ned kortspelets spännande eggelse. Allting har dock sin mörka sida. Nybyggarne lerute i barackstaden (förlåt den fnala, men be-y ecknande benämningen) lefva alltid i en obe tämd fruktan: svafvelstickorna äro en herr;ig mutidsuppfinning, men mycket farliga för bara.cktäder. Eller tänk om en förlupen gnista Wnåson af de många eldstäderna fore u Pp i ett af lessa eldfängda papptak. uppblåstes till en Hamma f någon ar de lörargliga vestliga vindar, Varpå vi ha så godt förråd i Öresund, och hopade öfver i en kolhög! Då — ve eder, i nyyggare och utvandringskontorister, I krämare ch mäklare, I värdshusvärdar och bierkrögare ch I som upplagen upplagt hafven! Men något sådant bar ju aldrig händt... inänder man. Det är sannt, mer det kan ihvarje gonblick hända. Eldens röda hane väntar blott å en läglig dagbräckning för att flyga upp och asta sig öfver hela denna improviserade stad ned sina stora och dyrbara upp ag bakom sig, Ha dessa kolmassor och trävaror, allt detta gods, om är bestämdt att förvandlas i guld, men som ika lätt en vacker dag kan förvandlas till glöd ch aska — en djup, mörk och hemsk aska, some ömmer i sitt varma sköte en ofantlig moralaka.