Aftonbladet – 6 september 1873, sida 3

RR TR RT KE AN Följande dag voro redan Stangrave, Marie och Sabina på återvägen till England, medan Thomas Thurnall skyndade will Marseille för att föravinpna i. Österlandet, Ännu en gång hade han undkommit en dödsfara, men håss hjerta var lika förhärdadt. Huru skulle bang fall! bli? FJORTONDE KAPITLET. Tulaftonen. Och från denna dag voro mera, än två år förflutna. och alla, hvilkas lott det var att efter krigets slut, få återvända Vesterut, hade kommit hem vi vilja tro, allvarligare och klokare, än då de lemnmade sitt fädernesland. Frank hade kommit åter, frisk och solbränd. samt hjertligare och visare än han for. Han var nu Valencias make och kyrkoherde, icke vicepastor, i Aberalva. Valencia var den bästa maka, liksom den yppersta presttru. Äfven hon hade under de förflutna tvenne åren lidit af flera orsaker än oro öfver Frank. Då underrättelse kom om slaget vid Inkerman, satt hon vid ILucias dödsbädd, och då den hemska listan på döda och sårade hann henne och underrättade henne att Scotbush var svårt skrad af en maskötkula, hade hon just tagit det sista farväl af sin i döden inslumrade syster och i sin fantasi tänkt sig hennes renade ande j en bättre verld åter möta honom, som hon älskade i. döden. Valencia hade derefter rest ut till Scutari för att vårda sin bror. Då han efter sitt tillfrisknande återvände till Krim, för att ånyo pröfva sin lycka, kom hon åter till England för att med moderlig ömhet taga vård om de; tre faderoch moderlösa barn, dem hon inom sig