Aftonbladet – 6 september 1873, sida 2

ud , h det konservativa flertalets anda. och han tror, att den skall bli antagen med 440 röster mot 270. Detta flertal skall uppmana grefven af Chambord att broklämera wonar-j kien, så gnört had antagit författningen. Mei om grefven skulle förneka församliagens rätt att diskutera författningen — hvad dä? Då förändras ställningen hastigt och grundligt, skrifver korrespondenten. Ven stra centern, som skall uppväga bonapartisternag affall och bilda en konstivntion majoritet, skall då bostältdes ätbof det mövarkiska partiet, och detta skull vi mötenas början komma i minoritet, om gret ven bryter tystnaden för att häfda helgden af de rättigheter, han gjort anspråk på i sina tidigare manifest. I så fall skola mo narkienz motståndare välja ett newtralt Område, på hvilket en ny ibajoritet kan bilda sig, Dettä ömbida är redan funnet, det existerar och består i förlängandet af Mac Mahons myndighet. Om den monarkiska lösningen ieke blir tillräckligt konstitutionel för att kunna vinna venstra centern, är förlängandet af marskalkens makt den enda ägärd, som vid församlingens gommänträde skall kunza vinna En tillräcklig majoritet. Utöm veastrå centern, som kan gå in härpå, skola den republikonska venstern och de radikale samtycka härtill, emedan en sådan förklaring håller republiken vid lif. Bonapartisterne vilja också understödja densamma, först och främst derför, att den är fi endtlig mot en rojalistisk lökning, och för det andra derför att kejsarprinsen derigenom får tid på sig att blifva man. Till och med en del af Kögra tenterh skall, sedan den tppväckts ur sina fusionsdrömmar, öka röstpluraliteten till förmån för status quo. Korrespondenten framhåller vidare; att denna lösning kommer att fö tvenneföljder, Emedan Mac Mahon har att tacka kejsardömet både för sin ställning och sitt namn, skall! han blifva det tredje kejsardömets förelöpare; han likasom håller dörren öppeti för detsamma. Den andra följden skall blifva åen mnuvarände ministörens fall, då den: pläralitet, som förlänger Mac Mahons makt, skall blifva op anaan än den från hvilkens jed kabinettet Broglis utgått, Enligt de senaste underrättelserna från Spanien forteätta insurgenteraa. i Cartagena sitt Gnergiska Motstiäd mot dö belägrånds rogökingetrippokna. NSksom man genöm teltgram redan har sig bekant hotade de först att beskjuta den britiska eskadern, om denna borttörde ur Cartagenas håmn krigsångfartygen Vittoria och Almansa, men funno sedermera rådligåst att icke göra allvar af denna hotelse, då dessa båda fartyg verkligen togos under Cartagetas förter och bortfördes till Gibraltar, bematinade med britisk besättilig öch ättöljda at de engelska örlogsångarne Swiltsuse och Triarph. Amiral Yelvertous plan var att i händelse af motstånd ä insörgönternös sida bringa fortenaB eli till tystnad, töga Pansarfarty gen I hamnen och möjligen förstöra arsenalen, men att skona staden och fyrtornet och åstadkomma så liten skada som möjligt. Belägringen fortskrider längsämt. En af då största svåriglietörna för tegeringstrupperna såväl i fälttåget mot kanto nalisterne som i fälttiget mot Ccarlisterne är den brist på skiekiiga artillerioffiterare som ögt räm allt sedan artillerikårens upp: lösning under Zorillas minister. I de öfverläggningar, som på, stnaste tiden ögt rum inom cortes angående armborgsolsationen intager åeriöre frågan om artillerikörens regorganisation ett högst vigtigt rum. Den militära sicuationens, skiifves i ed korrespondens från Madrid af den 29 Augusti till Republigue fröntaise, är allt för allvårsam för att regeringen skulle kunba gå in på några nya uppskof, Oarlisternes verkliga styrka ligger i deras motstånäarcs obeslntsam: het och inre söndringar, De skulle icke kunna motstå ett kraftigt angreppaf de koaliserade tiberale, Aiorig här en inanrrektion fått mera fritt spelrum. Man skulle i sjelfva verkst kinhå tro, att de republikanska träp perna vore kommehderade af carlistiska otficerare. Det som Hilgragåt sig i Estella är nästan fabelaktigt, Man visste, ätt denvä lilla fätad skölle blifva anfallen af de nävar: resiske carlistorsas hufvadstyrka; man visste äfven, att garnisonen icke länge kunde försvara sig. Deremot var Bilbao, som hotades af nägra baöd från Biscaya icke i rågon fara. Men det var till Bilbao som geneial Sanched Brögäa, iverbefälbätväre för nördärmån, ställde sis marsch med alla de trupper, öfver hvilka han kunde disponera. Estella, lemnadt ät sig sjelf, gjorde ect tåppert motstånd nnder tio dagar i hopp om att slutligen få hjelp. Var öfverbefälhafvaren borta så funnos i stället på ett afstånd af mindre än en dagemarseh; i den befästade ståden Pampologa disponibla trupper, på hvilka de belägrade i Estella med säkerhet räknade. Dessa trupper ha icke lempat Pånpelona, der deras närvaro i dettå ögonblick var absolut onyttig. Regeringed kände denna ställning. Hvarje afton och hvarje morgon förkunnade tidningarna i Madrid, mod dilettalitenB lugn, ätt Estela fortsatte sitt bjeltemodiga morständ. Det var förstisista stusden krigsminisrern tänkte på att sända dem undsättniog. Naturligtvis kom hjelpen allt för sent, och. Estella är nu i carlisternas händer. Men detta är icke allt: Vid ua derrättelsen om Estellas fäll Baslöt geperäl Sånchez Bregna, som hade absolut ingenting att göra i Bilbao, att återvända till Navarra för att Ätertaga från carlisterna den olyckliga lilla staden. Kan man väl tänka sig en större dårskap och brist på förutseende? Insurgenterne förtvifla också icke mera om någonting och de ha nyligen tillkännagifvit sin sfsigt att företaga en belägring af Parapelona och att storma Tolosa; Hvad Bilbao beträffar, som är en öppen stad men med en frisinhad befolknibg och väl försedd med kanoner, tyckas de icke göra sig brädtom med att angripa densamma. Ordensdekorationer. Ett i går ankommet telegram från Kiöbenbavn meddelar, att