Aftonbladet – 6 september 1873, sida 2

vE RDARPORR AMMA SIOLTOL LILL AM OnigSsplatz voro ippfylida at en tätt packad menniskomassa. Tardeskåren och deprtationer från de särskilda armekårerna ryckte ut till platsen kl. Ja 9 med flygande fanor och klingar spel. Kl. vo 11 trädde kel sifven af prinsarne och de ti rämmandö förstone tt är palar de vi hönom väntande filumarsk d och kommend srolörne och besvaIR rade deras he med följande ord: Det! är med en upplyftande känsla jag vid början af denna betydelsefulla fest, som kvmmer ä rt DA Ramn MM 02 FE afsluta tacksägelserna ctr bedersb er mina hetrar sam är, likasom.i alla de få teh örabboingar, i hvilka I uti så hög grad utmärkt eder i spetsen för edra trupper. Derefter begaf sig kejsaren, åtföljd af sin svit, under hurrsrop af en talrik monniskomassa, till häst till Könignplatg. Kejsarinnan, enkedrottningön, Krönprinsesssn och de öfriga prinsdiksorna af det känsliga huset ikte med sin svit ned till die Lindems. å slaget 10 uppställde sig gardeskären på östra och vestra sidorna af platsen. Artilleriet var posteradt batterivis genora Friedensallee till Brandenburgerporton. Årmedeputationerna voro uppställda till venster och höger mellan .kejsarpaviljongen och sgegerwohdmentet. I midten befarh sig platsen för presterskapet. Kejsaren tog plats iden för honom bestämda Paviljongen och yttrade till armödeputationon: Det är en olidje för mig ait se representanter för min arme om kring mig på denna åag, en af de skönaste i mitt lif, på hvilken jag med den lifligaste tacksamhetskänsla öfverlemnar denna segerkolonn såsom vitnesbörd om armöns bedrifter åt saratiden och efterverlden. Jag Mäggtr er att meddels dessa mina tttalakden ä: trupperna vid deras återkomst till hemmet. Trummorna rörders, trämpeterna blåste till bön. Domkyrkokören afsjöng mnu två psalvverser, Fältprosten Thiele höll derefter invignings talet och slutade med en bön, hvarefter trummorna åter rördes och trämpeteraa bläste. Ministerpresidenten grefve Roonerhöll derefter tillåtelse att låta aftäckhintgen försiggå. Täckelset föll, och alla musikkårer uppstämde den pre ka national sången. Artilleriet saluterade med 101 skott och aila klockor ringde. yrkokörer afslutade högtidligheten med tvenne Verser ur psalmen: Nun danket Alle Gotts. Kejsaren passerade deretter, åtföljd af prinsärne, generalerne och sviten, de uppställda leden, hvarefter en parad af alla trnpperna Sieges alles, Kronpiiosen, prins Friedrich Carl, Wrangel, Multke och Roon buro sina fältmarskalkstafvar och furst Birmarck befann sig i kejsarens svit. Pi eftermiddagen egde en stor galadiner tum i den hvita sa len, tafvelgallerict och de närgränsande sa-: larne, till bvilken alla bögre militärer, riks dagens och lagdidagens presidenter m. voro inbjudna, sch om aftonen bivistade de kungliga festföreställningens på operan. Till följd af festligheterna PX Sedahramen hå ense dast en mindre del af de tyska tidningarna utkommit den 3 dennes. ejsaren har gönom en särskild orter gifvit samtliga forten vid Metz och Sitagsburg nya namn, i det de uppkallats efter föllmarskalkarne Friedrich Carl, prins Albert sf Sachsen, Molike, Rson, storhertigen af Mecklenburg och Mantieuffel, samt vidare efter Bismarck, Sastrow och andra kommenderande generaler. Ätven fortena vid Dybböl och Fröderiksort ha blifvit omdöpra till Fort Herwartb och Fort Falkenstein, Slutligen bar kejsaren i änledning af Sedandagen tielat Åtskilliga höga ordensdekorationer till Biemarck, Moltke och Röan, likazom en mängd bytor dringar egt ram inom armån, : .. Moa anledning at döhoa fest skrifver Någem Det danska kriget 1848 står i en Oskiljakuig innerlig förbindelse med grundläggandet af det hya tyska Fiket. Hur ; mycket än Österrike gensm att eröfra Sles-: vig-Holstein kunde ha förökat sitt anseende ! i Tyskland, skulle det dock aldrig af fril vilja ha beslutit sig för ett sådant krig! Det var ett allt för farligt företag för Öster-! rike och icke tillräckligt lönande att det förl! dessa länders skull skölle aröta big med be-:! skyddarne af den dånska helstaten. Blott: Preussen kunde träda npp för Slesvig-Hol-! stolt, enär det stod i ett annat förbällande: än Österrike till åtskilliga stormakter; men! dlott för att vinna en territoriel utvidgning :! för sig sjelf kunde icke heller Preussen gå ; öfver Ejdern; detta eo Var blott möjligt, det tjenade bögro tyska syften. Till och med! Österrikö skulle ba vägratsittsamtycketillen ! tnbidig utvidgning af Preussen. Många yttrade sig visserligen för upprättandet af on ny sjelfständig mellanstat vid Ejdern, men det land, som hittills befunnit sig ihder danskt välde, kunde blott befrias genom preussiska vapen, och under sådana förhöllanden kunde ingen begära, att Preussen skulle draga i fält mot den dauska helstaten, för att efter öjvervindandet at alla dermed förknippade faror ytterligare försvåra sin ställning i Tyskland genom upprättandet af en ny mellanstat. Härigenom skulle också ofreden blifvit ännu större i det tyska förbundet och detta följaktligen äunu vanmäktigare och mera intetsägande. Det var derför alldeles omöjligt att befria Slesvig-Holstein och på samma gång låta det gamla tyska förbundet bestå. Om Preussen skulle draga svärdet för hertigdömena, måste det också vara beslutet att gifva Tyskland en ny organisation och underkasta sig alla de strider, som realiserandet äf denna plan gjorde nödvändiga. Times har från sin specielle korrespondent i Paris erhöllit ett bref, som innehål ler intressanta detaljer angående partiställningen i Frankrike och ur hvilket vi meddela följande utdrag: Det är min öfvertygelse. skrifver han, att det monarkiska partiet icke anstränger sig för avt påskynda följderna af sammankomsten i Frohsdorf, och jag är benägen att tro, att grefvens af Chambord tystnad måste för ögonblicket betraktas som ett redel att underlätta en lösning till förmån för monarkien. Det är tydligt att grefven af Chambord sjelf är öfvertygad om, att grefvens af Paris personliga anslutning icke har aflägsnat alla hinder eller utjemnat alla svårigheter. Det finnes helt säkert i familjen Orl6ans icke längre någon monarkisk medtäflare och det finnes icke mer något orlanistiskt parti, hvilka resultat tillskrifyas grefven af Paris. Men det af honom :tagna steget har hvarken i kammaren eller landet tillinteigjort det vigtiga parti, som i teorien betecknas med åtskilliga namn, men som i verkligheten särskildt kan kallas det konstitutionella partiet. Detta parti, utan hvilket monarkien hvarken kan proklameras i församlingen eller upprätthållas i landet, har lika) litet blifvit tillfrågadt, som det afsagt sig att Y spela en politisk roll. Det harännu icke ta !, git något steg, och det skall icke taga något. för att visa att det sluter sig till det envälliga konungadömet. Det är ungt, verksamt, bildadt och inflytelserikt och fast beslutet att j göra sig gällande, Man måste fästa afseende vid det såväl inom som utom kammaren. De, j som smickra sig med att kunna uträtta något n itan detta parti eller tro, att det skall stryka l lagg, förråda obekantskap både om personer s och saker. Det måste derför antagas för gift vet, att hvarken grefven af Chambord eller g vrefven af Paris, hvarken legitimisterne. som I 1