Aftonbladet – 5 september 1873, sida 2

rike, de franska och österrikiska truppernas inryckande i Italien, detta konungarikes tillintetgörande och påfvekonungens återinsättande. Ingenting kan vara mera egnadt att nedslå dessa planer och afkyla dessa upphetsade sinnen än Victor Emanuels förestående besök i Wien. När de få se den af dem förbannade röfvarkonungen i Wien, borde de kanske kunna börja förstå, att det konstitutionella Österrike har ingenting gemensamt med detta gamla Österrike, som alltid visade sig så tjenstvilligt i för-: hållande till kyrkan. De franska generalråden ha nu alla ; slutat sina öfverläggningar, hvilka i allmänhet haft en oväntadt lugn karakter. Som il: bekant äro dessa provinsialrepresentationer förvägrade att sysselsätta sig med politiska li: frågor, hvilket dock icke hindrar dem attl: efter sessionens slut uttrycka sina åsigter om de politiska bändelserna. Sålunda ha samtliga medlemmarne af generalrådet i Lille, I med undantag af general Faidherbe, som il sin egenskap af militär var förhindrad, un-l dertecknat tvenne adresser, den ena tilll Thiers och den andra till Mac Mahon. Dessa adresser lyda sålunda: Hr Thiers! I det ögonblick, då territoriet utrymmes. anse vi det för vår pligt att uttrycka vår djupa tacksamhet för er. Om Frankrike efter de stora olyckor, som drabbade det, genast åter vann och ingaf förtroende, om det såg huru främmande kapital öfver allt strömmade in, om det kunde betala sin lösepenning före den bestämda tiden, utan att penningmarknaden på något sätt rubbades, så beror detta resultat utan tvifvel på dess egna ansträngningar och dess egen lifskraft, men det beror säkert äfven på edra skickliga under handlingar, edra ansträngningar och det rättvisa erkännande, som er lugnande politik fann både inom och utom landet. Ni har derigenom ett anspråk på tacksamhet, som till och med edra motståndare låtsas icke vilja förhålla er. I hvarje fall har landet icke glömt de utomordentliga tjenster, ni gjort det. Ni hade som republikens förste embetsman vår hela sympati, och den har blifvit större från den dag ni föll i striden för republikens sak. Mottag, hr Thiers, detta uttalande, som ett uttryck af våra personliga känslor för er. Den andra lyder sålunda: Till republikens president! Hr president! Då ni kom till makten, Bat vi ert ord på att ingenting skulle företagas mot de bestående institutionerna. Fullafförtroende till en så lojal och högtidlig förI klaring af den berömde krigaren från Magenta och Reichshofen blef nationen lugnad. Nu ha de monarkiska partierna satt sig i rörelse och agitera i den öppet uttalade afsigten attinföra den gamla regimen. Frankrike, som afgjordt önskar den konservativa republiken, skulle känna sig oroadt genom dessa anslag, om det icke hade ert hedersord; men det litar på, att ni skall förskaffa den nationella suveräniteten aktning och att ni hvarken skall afgöra om landets öde utan dess samtycke eller mot dess vilja. Mottag, hr president, försäkran om vär högaktning. Utvandringen af värnepligtige från Preussen har under de senaste tio åren varit i ständigt tilltagande. Enligt uppgifter från den preussiska statistiska byrän hade antalet af de unge män, som .genom utvandring undandragit sig värneplig ten år 1862 uppgått till 1648, men år 1871 till 7424 (mer än tre gånger så mycket). Under förstnämnda år voro mer än 8 pro: I cent af samtlige utvandrarne värnepligtige, är 1871 19 procent. Man torde-erinra sig, att inrikesmivistern Eulenburg under förlidet år i deputeradekammaren fäste upp: märksamheten på denna omständighet och framhöll att detta var en företeelse, som alltid visade sig efter stora krig. För närvarande tyckes det i synnerhet vara de äldre värnepligtige, d. v. s. landtvärnsoch förstärkningsmän, som genom utvandring söka betrygga sig mot att ånyo blifva inkallade. Från Allenstein (vid Königsberg) berättas, att för närvarande 12 unge värneTpligtige och 60 landtvärnsmän äro instämde för kretsdomstolen på grund af lagstridig utvandring. Äfven från Holstein och Hannover klagas öfver utvandring af det värnepligtiga manskapet. Enligt ett meddelande af den 31 i förra månaden frän Berlin ha handeismininstern Achenbach och inrikesministern Eulenburg gemensamt utfärdat en order, enligt hvilken alla utvandringsagenIter och utvandringskommissarier, hvilka licze kunna legitimera sig såsom riksunderI såter, skola förvisas från Preussen. IäkerI braksministeriet i Berlin har sedan början af förra månaden en konferens af sakkunInige män varit sammankallad för att disTkutera de medel, som från statens sida kunna användas mot den tilltagande utvandringen. I arsenalerna i Woolwich i Epgland råIder för närvarande en liflig verksamhet i an, ledning af den förestäende expeditionen mot lAshantees. -Man eg ämnat fn taga en mindre militärisk oxreJ uy an Jendast skulle ha kora omen at om demon Istration; men 37 åd. MsareliD h ut en sådan efter all sanolik; het skulle blifva utan resultat, har krigs , ministern nu beslutit sig för att sända en , hör på 19—15,000 man ini Ashantees land. j Sir Garret Wolseley, som utnämnts till gu I vernör på Guldkusten, skall leda expeditio.jnen. Kapteverne Glover och Thompson ha Iredan apkommit till Afrika för att leda förJb redelserna, såsom värfniog af infödda trup. perm. m, Från England skola ett betydligt j förråd af amunition, artilleri, otficerare och två bataljoner engelska soldater afsändas. Man har för afsigt att utrusta trupperna Imad alla dgn moderna krigskonstens verkjsammaste medel. Utom lätta stålkanoner, Isom kunna transporteras medelst mualåsnor, i ämnar man nemligen afsända raketbatterier, Gatlingkanoner och mitrailleuser. Expeditionen skall aftgå från Guldkusten innan den I1 Januari, De engelska kolonisterne i Nya Zeeland Iha att befara ett nytt krig med Maoristamjmen. En infödd höfding i norra delen af ön, I som dödat en kolonist på en mark, som han sade tillhöra sig, hade flytt till konung I Pawhaios område. Uppfordrad att utlemna .Iden skyldige, gaf konungen ett undvikande svar, Den kolonialagent, genom hvilken luppfordringen angående utlemnandet skedde, dfann sig till och med hotad till lifvet. Man trodde i Melbourne att regeringen ämnade Ihos koloniens representanter föreslå krigi. Iska åtgärder; men man väntade ett starkt I motstånd häremot från öns södra provinser, I hvilka äro mindre utsatta än de norra för