Aftonbladet – 3 september 1873, sida 3

fötter och resa. Bah! Det finns väl anåra qvinnor i verlden! Qvinnor, hvilka iate skola fordra att jag utför några hjeltedater. . Han kom till Kurhaus och steg in, men gick icke in j societetsrummen af fruktan för att möta personer, dem han icke ville se. Han stod i förstugan i akt och mening att betala sin räkning, då Thurnall kom ut med en sådan hast, att han stötte emot Stangrave. Denne stod bredvid lampan, hvars sken föll klart på Toms ansigte. Thurnall drog sig eti steg tillbaka och bad tusen gånger om ursägt; nästa ögonblick igenkände han Stangrave. De båda männen fixerade hvarandra ett par sekunder. Stangrave kände en otrolig lust att säga: Ni ämnar skjuta mig? För sök, om ni kan!men han blygdes att draga fördel af ord, dem han af en slump kom mit att höra. Tom, å sin sida, såg skarpt på Stangrave för aut af uttrycket i hans ansigte gissa sig till hans sinnesstämning. Detta var vredgedt nog, för att Tom skulle anse sig ega skäl att säga till sig sjelf: Don skurken är ursinnig öfver att slut ligen ha blifvit ertappad. Rätt bra! Jag tror, sir, yttrade han högt och med temligen bibehållet lugn, att vi skulle finna oss bäst vid att promenera här utanför några minuter. Tillåt mig ätertaga den ursägt som jag nyss gjorde er, tills vi rörande an dra ämnen kommit på det klara med hvar andra. Hvilken fördömd oförskämdhet hos der karlen ! tänkte Stangrave. Tror han sig verkligen kunna skrämma mig till att gift: mig med henne? Temligen högåraget sva rade han: Jag har mig inte bekantnägr: