Aftonbladet – 3 september 1873, sida 2

18585. EN ROS Det dröjsmål som egt rum med utskrifvandet af riksrådsvalen i det cisleithanska Österrike, hvilka nu för första gången skola försiggå enligt den nya vallagen, har väckt någon oro inom det centralistiska lägret, der man fruktar att kejsaren skulle börja hysa några betänkligheter mot dess tillämpning och att han skulle låta påverka sig af det federalistiska partiet, som genom ifrågavarande vallags antagande led ett så stort nederlag, och som af alla krafter ar betar på införandet af ett regeringsystem, mera gynnande för de särskilda kronländernas autonomi, och i främsta rummet sträfvar att återinföra riksrådsmedlemmarnes tillsättande af kronländernas landtdagar, såsom mera betryggande för denna autonomi. Dessa farhågor hos författningspartiet tyckas emellertid icke vara grundade. Dekretet om det gamla riksrådews upplösning skall enligt Neue Fremdenblat utfärdas d. 10 i denna månad, och på samma gäng skall kallelsen till de nya riksrådsvalen utfärdas. Det nya riksrådet lär komma att öppnas d. 4 nästinstundande November. Under det ungerska riksdagen häller ferier utvecklar venstern en liflig verksamhet; dess medlemmar agitera i komitaterna för upphäfvandet eller modifierandet af den år 1867 med Österrike afslutna valunionen, hvilken finner sitt uttryck i de s. k. delegationerna, den för hela monarkien gemensamma representationen, hvilken sammanträder ömsom i Pesth och Wien. Den yttersta venstern går ännu längre och hotar rent af med Ungerns follständiga skilsmessa från Österrike. Ett yttrande i denna riktning fäldes nyligen vid ett folkmöte af deputeraden Simonyi. Venster,s tidningar angripa häftigt inrikesmini-v derföre att han vägrat stadstern Szåpa, sc. ; 5 fästa statuterna re. 2Y epv tisk förening, kallad dev det. Venstern, som i främsta user betar för folklig sjelfstyrelse på alla. — den och för upprätthållandet af komitatens antonomi, har framför allt att kämpa mot regeringens och högerns plan att genom en s.k. komitatsreform kringskära och inskränka denna autonomi. För kroatiska landtdagen har af regeringen framlagts ett lagförslag om judarnes likställande i rättigheter med öfrige medborgare. Från Spanien berättas, att carlisterna förbereda nya inskeppningar af vapen på norra kusten. Imparcial uppgifver att utrikesöch marinministrarne fått meddelanden härom från konsulerne i gränsorterna. Från Perpignan uppgifves, att republikanske frivillige, under förföljandet af flyende carlister, vid San Lorenzo de la Mugaj öfverskridit franska gränsen, att landtbefolkningen gjort motstånd och att de frivillige återvände öfver gränsen till Spanien efter att ha afskjutit några skott. Enligt en annan uppgift skola deremot de republikanske fri villige väl ha förföljt carlisterne ända till franska gränsen, men icke öfverskridit den. Enligt en underrättelse från Madrid af den 30 i förra månaden skulle spanska nordarmåens öfverbefälhafvare denna dag med en styrka af 10,000 man komma till Vittoria och derifrån styra sin kosa till Estella och vända sig mot carlisternas hufvudstyrka. Don Carlos har nyligen offentliggjort ett nytt manifest under form af ett bref till sin broder Alphonso. Likasom sin frände, grefven af Chambord, i fråga om Frankrike, förklarar han, att han är född konung af Spanien, att kronan är satt på hans hufvud af lagens heliga hand, och att han måste handla derefter. Han döljer icke för sig de svårigheter, som skola möta honom vid försöket att återställa den legitima monarkien, och han vet, att det skulle vara omöjligt att öfvervinna dem utanibegagnandet af opartiske och redlige mäns råd och utan medverkan af landet sjelf, sammankalladt till cortes, som verkligen representera alla dess lefvande krafter och alla dess konservativa elementer. Med dessa cortes vill han gifva Spanien en grundlag, hvilken, såsom han hoppas, skall blifva definitiv och verkligt spansk. Spanien har undergått stora skakningar. Man har förstört mycket och re formerat föga. Gamla institutioner ha dött, af hvilka flere icke mera kunna återuppväckas. Man har ett ofantligt socialt och politiskt rekonstruktionsarbete att utföra. Här gäller det, att på den gamla, goda grunden uppföra en ny, solid byggnad, i hvilken finnes rum för alla rättmätiga intressen och alla förnuftiga meningar. Spanien, som i katolicismen eger sanningen, vill, på samma gång det icke glömmer att det nittonde århundradet icke är det sextonde, till hvarje pris bibehålla den katolska enheten, som är symbolen af dess ära, andan i dess lagar och det välsignade föreningsbandet mellan alla spaniorer. Vidare lofvar han, att genomföra decentralisationen och betonär att både provinserna och kommunerna måste lefva sitt eget, sjelfständiga lif. Hans önskan är att gifva Spanien den frihet, som är evangelii dotter och som icke bör förvexlas med liberalismen — reformationens barn. Han talar vidare om finansernas be klagliga tillstånd. Han vet icke om en statsbankrutt ens skall kunna undvikas;