Aftonbladet – 3 september 1873, sida 2

STOCKHOLM den 3 Sept. I senare hälften at förlidne månad varj len trettonde nederländska literära kongressen (Taalen Letterkundig Congres) samlad il Antwerpen. Af de bref till en nord-neder-!g ändsk tidning, hvari redogjorts för mötets !, örhandlingar, finna vi att dessa varit gan-! ska rikhaltiga. Mötet har bland annat förI ordnat en kommission att utarbeta ordlistor! och grammatikor öfver alla nederländska munarter. Det har öfverlagt rörande tea-!, tern: huru man skall förebygga dess ned !1 sjunkande till en i sedligt afseende farlig I förströelse, för hvilket ändamål blott en!, talare synes hafva tillstyrkt censur; huru , den nya flamska teaterbygnaden i Antwer-! pen skall komma till rätt gagn; huru skå-. despelarnes dåliga uttal skall förbättras. !, Det har debatterat om konstundervisningen, , 1 f E f 1 t 1 i 1 g 1 : 1 1 ; 1 Å om tillbörligheten att i vissa literatur-arter i sjelfva stafsättet efterlikna det hvardagliga talspråket, samt begagna uttryck ur folkets mun. Det har afhört och diskuterat intressanta föredrag om Bilderdijks poesi och den kritik hön på sin tidrönte, om den nederländska literaturens tillstånd i sydprovinserna under Hollands och Belgiens föres ning 1815—1830, om grunderna till ett folks styrka eller svaghet — ett föredrag, i hvilket dokt. v. Vloten kraftigt bekämpade den mycket välvisa och mycket moderna uppfattning, som är färdig att såsom sjuklig öfverspändhet beteckna kärleken till forna tiders ärorika minnen, och hvilket lär ha väckt ganska lifliga gensägelser — om fru Lina Schneiders prisade tyska öfversättningar från Vondel, af öfversättarinnan sjelf, samt en minnesdikt om sjöhjelten De Ruiters seger vid Kijkduin för tvåhundra år sedan (1673) öfver den förenta fransk-engel ska flottan, o. s. v. Äfven politiska frågor ha ej varit främmande för församlingen: man nämner ett historisk-kritiskt föredrag om folkrepresentationen, likasom ock till fälle gifvits att framhålla nödvändigheten, för den europeiska jemvigten, af att Belgien med sina två nationaliteter, lika väl som Schweiz, förblifver ett ostyckadt helt. Kongressen har ock med: rätta kunnat fira en omsider i år vunnen; betydande offentlig seger, hemligen de belgiska kamrarnas beslut, att hädanefter i de flamska landsdelarne folkspråket skall, om än med vissa inskränkningar, träda i stället för den Hittils herskande franskan såsom rättsskipningens språk: För flamingarne; som utgöra flertalet eller. omkring fyra sjundsdelar af Bel giens befolkning och belerskade ö provinserna Öst: och Vestflandern, Antwerpen, Limburg och Sydbrabant, är detta ett ej ringa närmande till det dem länge förhållna likaberättigandet med vallonerne eller den fransktalande minoriteten. Den ni fyrtiobriga flarska folkrörelsen hår Härmed kommit till en epok, som inbjuder till en återblick, så mycket j hellre som vissa dess företeelser ej sakna märkliga motsvarigheter i Norden. Särskildt : gäller detta om det med lysande framgång krönta sträfvandet att till literatirspråk i åter upphöja ett fordom i ädla idrotter pröfvadt, men sedan urartadt och i förakt fallet tungomål; om den lyckade rättskrifningsreformen; samt om det eftertrycks-oväsendel som utgjort ett af de svåraste hindren för tvenne, hvar för sig små literaturområdens blomstring. Det är bekant, att at de nederländska provinserna de södra, eller det nu varande konungariket Belgien, tidigare än de norra, eller det nu varande Holland, nådde en hög grad af odling och en verldshistorisk betydelse, liksom att rollerna sedan ombyttes. Under medeltiden uppleide de förre en lysande period, då Brigge utgjorde vVerlds handelns medelpunkt, dä de vidt utsträckta förbindelserna och de växande rikedvomarne här gynnade en kultur, till hvilken intet annat europeiskt land kunde uppvisa ett motstycke. Så ringa voro, trots folkslägtskapen, den inre likheten och gemensamheten mellan dem och de nord-nederländskalandskapen, att icke en gång den gemen samma faran och det gemensamma behofvet af motstånd mot den spanska despotismen i Filip II:s hand kunde knyta dem samman i ett varaktigt förbund: knapt slutet, föll det sönder, och från denna tid, senare hälften af sextonde seklet, blifver tillståndet hos båda motsatsen till det tidigare. Holland tillkämpar sig religiöst och politiskt oberoende, svingar sig upp till verldens förnämsta kolonioch sjömakt, utvecklar en blomstrande vetenskap, literatur och konst, blir den politiska frihetens borg på kontinenten och häruti Englands föredöme ocK lärare. Sydprovinserna åter sjunka, under Spaniens katolska prestvälde, mer och mer tillbaka i det djupaste förfall: presterne bemäktiga sig tre fjerdedelar af dess jord och utbreda öfver dess befolkning okunnighetens och vidskepelsens tätaste mörker. Flanderns under medeltiden så löftesrika literära utveckling gick plötsligen under — dess sista krafter togo sin tillflykt till Holland — och dess språk, lemnadt utan värd och odling, förderfvades. Så fortgick det under ett par århundraden, först under spanskt, sedan under österrikiskt herravälde. Den annorstädes så mäktiga inflytelsen af adertonde seklets franska literatur sträckte sig väl till de fransktalande belgiska landsdelarne, men lemnade de flamska oberörda i den djupa slummer, hvarur ej ens kejsar Josef den andres bullersamma verksamhet förmådde väcka dem. Emellertid fortfor under hela denna tidl det flamska språket att brukas såsom offentligt språk i de flamska områdena — hos provinsialständerna, vid domstolar och stadsmyndigheter, och landets herrar fingo vid hvarje regeringsanträde genom sin joyeusel ehtree utlofva, att deras bref skulle utfärdas i det språk som talades der, dit de sändes. Häri medförde franska revolutionen en djupt gripande förändring : då Belgien införlifva des med franska republiken, blef ock franskan officielt språk, Detta skulle väl haft mindre att betyda, om ej härmed följt, attl. de mera bildade klasserna med ifver kastat sig i de politiske eröfrarnes armar och låtit sig helt och hållet förfranskas, dermed skiljande sig från massan af folket i de flamska provinserna, hvars språk föll i förakt