Aftonbladet – 2 september 1873, sida 3

tre ar kanske! Hvilken otorskamdhet utan Tlike! Och då var likväl hela den: borger.MNiga hierarkien ännu i föll blomstring. Då hade man både åldermän och bisittare, åldt gesäller och alla grader utföre, ända ned Ttill lärgossaspiranterne, som ännu icke blifT vit inskrifna i läran. Kan bror tänka sig, att jag har en pojke som varit ett par år hos mig och nu skulle blifva inskrifven, men tycker att han bör ,) bli gesäll redan om tre är, den valpen! Och sturgk är han. När hustrun min i dag sade lät honom, att han mäste bära upp ett par lämbar vatten till, inran han började huggs ved, var han nog ohöflig att svara, dethar kommit i läran för att lära sig yrket och icke för att släpa vatten och bugga ved hels dagen. Vi bo på Katrina Högbergata, som bror vet, och pojken behöfver ju gå bara ned till Stadsgårdshamnen efter vattentären. IJag gaf honom ännu ett godt kok stryk naturligtvis. I Ja, kära bror, det är som jågalltid sä lger, att den gamla borgerliga gnistan, som eldat våra förfäder, är på Väg att utslockna. Bror skall få se att det icke dröjer länge förr än embeteva äro utätna.? Jo, jag beklagar samhället, om det skulle bli allvar af den fördömda näringsfriheten. Samhället går under, min bror!s Mon det blaf allvar af näringsfriheten, och läonvu hatsämhälleticke gått nnder. Gårut före, går utföre, ropas det från skråmännen: I glöshade led, men ropen blifva för hvarje år fåtaligare, Det är icke längre än sju år sedan. då en medlem af det skandinaviska nationallekonomiska mötet, som dä var samladt j Stockholm, på fullt allvar yrkade, att SveIrige borde isolera sig. Först sedan man af brätit all ekonomisk samfärdsel med utlanIdet, kunde det vara möjligt för yrkena att Irepa sig, menade der fosterlandsvännen. Framställningen var så berekande. att man kunde befara, det den stackars mästaren, j följd af uteblifven isolering, skulle svälta ihjäl innan sju år förflurit, och det var derför en fröjdfull öfverraskning att ännu iår finna honom lika kry. I år var han också med på industrimötet här, men nu hördes iagen isolering af; Nu yrkade han endast på stränga lärlingskobtrakt, betygsböcker för gesällerna, ordningsstadgar för verkstäderna lo. 8 v., under det han försäkrade, att handtverksmästarne icke mådde så godt som for dom, hvilket likväl ej syntes på honom sjelf. På mötet funnos andra mästare, som intygade motsätsen, och det hade sannolikt licke skett i fordtia dagar. Det händer visserligen icke nu för tiden, att klderman bjuder på en bål på Tre Remmare, men dett: skulle möhända kunna förklaras mera deraf att man ej hat några åldermän, än af den orsak att bjudningar äro bortlagda i följd a bristande tillgångar. j Är det sannt, såsom vid industrimöte uppgafs, att i stället för att mästare fordom kunnat fylla sina verkstäder med söner af borgare och händtverkare, måste de nv rekrytera bland de fattigare och minst npp lysta familjernas barn? Ehura Vi ej hefvz några statistiska upplysningar till hands i den saken, vilja vi tro på den uppgiften: Men är det ej tänkbart, att orsaken åtmin: stone till någon del kan ligga i det särt. hverpå lärlingen ännu behandlas på våra verkstäler? Det är visst sannt. att en lärgosse nu mera ej behöfver siäpa ett par ämbar vatten från Stadsgårdshamnen till Högbergsgatan, men det kommer sig a! att vattenledningen gör det arbetet öfverflödigt. Det är möjligt, att han ock så är fritagen trån att hugga ved, men i de; befrielsen har kanske den maskinhäggha ve j den någon del. Huru behandlas han för öfrigt? Slipper han stryk? Tager mästaren vård om bonom? Får han äta vid mästarens bord? Tillåtes han på lediga stunder leka med mästarens barn? Är han, med ett ord, be traktad om icke just som medlem af famil jen, dock som en yngre like, hvilken kom mit till verkstaden endast för att lära si; yrket för att sedermera sjelf en gång blifva mästare och kupna värdigt uppdraga andr: lärlingar? Vi kunde icke märka att någon at dr frågorna för ens en fjerdedels timme sysselsatte industrimötet, och då vi kommo at: nämna något derom till en af Stockholm: aktade handtverksmästare och hans familj utropade hans fru mycket bäfigt: Men ni vill då väl icke att mina bar skola umgås med verkstadspojkarne! Gi bara och se på Calle och Jaune, som äro si svarta och smutsiga, och ni skall nog finn att de icke äro passande sällskap för Artu; och Eugenie. Calle och Janne kunna måhända tvätt sig, invändes, och om de ej sjelfva riktig förstå den konsten, är ni, älskvärda fru nog så hemmastadd deruti, att ni kunde ur dervisa dem. Tackar ödmjukast! Skall jag gå och tvätta svärtan af pojkarne på verkstader. Nej, jag har nog med mina egna barn. Och dessutom hafva Calle och Janne ju inge: uppfostran, då Arthur deremot nu är i fjerde klassen och Eugenie tänker snar: sluta pensionen, ty-hon är redan fjorton å. skall jag säga. Usch, Calle och Janne! utropade frö ken Eugenie och drog sin lilla uppnäsa i törnäma rynkor. Herr Artur tyckte de: emot att lärgossarne voro trefliga pojkar. men hans föräldrar hade uttryckligen för bjudit honom att hafva något umgänge me: dem. Mästaren sjelf, en aktningsvärd yrkesid kare, visserligen något skråman, men ocksi lifvad för nya idger — han talar alltid or jemlikhet — satt och hörde småleende p. samtalet, men: slutligen utropade han: Ni vill väl också att jag skall tag: Calle och Janne i hand och gå ut och spatsera med dem? Det kunde de hafva nytta af kanske, : synnerhet om ni på söndagarne förde dem i nationalmuseum eller till nägra andra sam lingar tillsammans med edra egna barn. Nej, det går för långt! Det der begri per ni icke. Ni är icke det ringaste praktisk. Nog kan det läta bra, men försök i praktiken bara. Jag betalar pojkarne vecko penuing, och dermed uppfyller jag min sky) dighet. För öfrigt må de taga sig fram bäst de gitta, och äro de icks ordentliga, f. de stryk. Det lönar icke mödan att tala: vidare om den saken. Vi lemna den också för tillfället, men ingalunda för alltid. Denna gång förde oss den förflutna veckans industrimöte in på det ou.rådet. Veckans tilldragelser hafva för öfrigt varit af föga betydenhet. De husvilla i Tyskbagarbergen fingo styfva medtäflare i verk liga ziguenare, och dä var intresset för de förra naturligtvis bortglömdt; men nu hafva de verkliga ziguenarne åter dragit hädan, och det vore kanske på tid att börja tänka på huru bostäder skulle kunna beredas åt familjer, hvilka både vilja och kunna betala dem. Hösten är redan inne. (Insändt.) Hr Redaktör! Anbålles ödmjukligen om plats för nedanstående rader i eder ärade tidning : Allmänheten har som bekant på sista tiden, tack vare den af i lesbian Såna AN PA