Aftonbladet – 2 september 1873, sida 2

ansökningen, hvilken det som sagdt tillhör kommerskollegium att pröfva, röner sitt välförtjenta öde. Det kan just icke sägas. att efter fem års uppskof ett afslag kom mer för tidigt, helst som ändå ytterligare åtta månader stå vederbörande till buds, för att genom arbete försvara sina inmutningar. iltigleten af de anmärkningar, vi ej länge sedan främstäldö möt regeringens egendomliga beslut i anledning af sista riksda gens skrifvelse i Gellivarafrågan, har redan vunnit en faktisk bekräftelse; Afframlidne lanåshötdingen Vidmarks mästerliga embets berättelse (1860) om Norrbottens län kan inhemitas, huru 1741 års författning om ödeslands upptagande i WVestörbotten erhållit den egna och sällsamma utsträckningen, ätt tvänne frälsehemman blifvit sökte och be viljade, livilkas Hufvädsakliga egor utgöras af Gellivara jernmalmsberg; hvarvid män omsorgsfullt bemödat sig att få hemmans. gränserna så lagda, att jernbergöt helt och bållet skille faila derinom. Men — tillägger Vidmark — på jernklippans grund kan dock hvarken säd eller gräs frodas, och hemmanen äro derför ännu eupptagna och i sitt urtida ödesskick befintliga. Myndigheterna hafva således medgifvit ett nominelt anläggatide at privilegierade nyhemman på en mark, der odling är omöjlig, endast för att mot konkurrens skydda sökande, som framstälde en så orimlig och oförsynt begäran. Till ytterligare bevis uppå, huru vederbörande allt jemnt i denna sak förfarit, må anföras, vad Vidmark i sammanhang här. med tillägger, att dö då varande 179 utmål, i hvilka hela jernberget, till desto större trygghet mot all möjlig konkurrens var inmutadt, voro fyra gånger större än gällande grufvestadga medgaf. Med en, som sagdt, alldeles nominel anläggning af berörda frälsehemman skulle sålunda Gellivara-Innehafvarne förvärfva äfven jordeganderätt till det rikä imalmfält, hvaraf de satt sig i besittning, icke för att bedrifva den bergshandtering och uppodling af landet, som äro privilegiernas syftemål, atan blott till skygd för en otillåten skogs afverkning. Allt sedan den tid, då Vidmark skref sin anförda berättelse, ha dessa hemman varit och förblifvit ödeshemman. Men, sedan länsstyrelsen den 8 Maj d: å befallt vederbörande länsman att företaga besigtning på åtskilliga Gellivarabolaget tillhörande hemman, har denna förrättning uppskjutits till inemot slutet af Augusti månad. Under tiden lär bolaget ha gripit sig an med någon odling och husbygnad på ifråga varande hemman. Det är temligen tydligt, att denna sent omsider vidtagna åtgärd svårligen skall kunna medföra ett sådant resultat, som utgör laglig grund for bevarande Af ett privilegium, hvars vilkor länge lemnats ouppfylda. Men uppskofvet med be: sigtningen, hvilket lemnade tillfälle till odlingsoch byggnadsarbete åtminstone för skens skull, synes utmärka fiågon afsigt, att besigtningen skall aflöpa utan våda. Med letta faktum för ögonen, våga vi säga. att vi redan fått bekräftelse på vår uttalade Asigt, att regeringens beslut att låta landshöfdingeembetet företaga en undersökning tf en fråga, hvari några ytterligare förbe. redande utlåtanden sannerligen ej behöfvas, icke innebär den åtgärd, som riksdagen föratsatte eller antagligen kan leda till det af riksdagen åsyftade ändamål. Vi hoppas emellertid för visso, att det icke skall lyckas att få denna angelägenhet tundanskjuten: Inom kort, lära Vi förmodligen få änledning att till densamma återkomma.