Aftonbladet – 30 augusti 1873, sida 3

af det civiliserade Indiens inflytande. Dylika battikte Stoffe voro exponerade såväl 1 li hr Robert van Sons samling som i den af sällskapet Natura artis magistra i Amsterdam föranstaltade expositionen. il Mammä sällskap hade äfven exponerat Ikorgarbeten och flätningar af olika färgade -I viden, askar och teserviser af kryddnejlikor Jo. a. från Celebes. Hvad som är sagdt om .jde battikta stoffens ornamentala karakter, Igällar äfven om dessa arbeten. I det vi beträda den persiska afdelningen, jätervända vi till våra betraktelser öfver den lorientäliska textilornamentiken. Sysselsatte sig Indien i synnörket med schalar, flor och sJbrokad, så har Persien sin starka sida i sina berömda matter, af hvilka en prakt fall samling här exponerades. Den persiska ornamentikens nuvarande höjdpunkt är af mycket ungt datum, förra århundradet har alstrat den och europeiska inflytanden kunna varsnas i den; icke desto mindre visar den oss en bestämdt utpräglad stilegendomlighet. Denna delar sig i två sidor; vi beundra ä ona sidan deras blomsterornamentik,å andra sidan deras mosaikartade geometriska arabesker. De persiska blomsterornamenten äro större, måhälda mindre fina, men också rikare än de indiska; och man har med rätta jemfört den indiska ornamentiken med en blomstrande äng, den persiska med en blomstrande trädgård; emellertid fasthåller Persien, ehuru dess blommor närma sig något mera navaren än de strängt stiliserade indiska, dock den orientaliska orneringsprincipen genom att bestämdt undvika alla skuggor, och deras färgharmonier äro oöfverträffliga. De ytterst fina mosaikartade geometriska mönstren påminna mera om Persiens slägtskap med araberna, och förkunna sig som arftagare efter den i Cairo och Alhambra lunder medeltiden blomstrande konstriktningen. Stjernan spelar här bufvudrollen såsom ofniartentmotiv och beherrskar ej endast mattor ock Andra textila föremål, utan går öfver i all planorrämentik, t. ex. de fintinlagda bordskifvorna, der stora stjernornament upplösa sig i allt mindre och mindre stjernor; de dominerande färgerna äre bär guld och grönt med hvitt. Äfven metallkär! följa samma formprincip, naturligtvis till skada för deras skönhet. Med stor fördel l: deremot utvidgar blomaterornamentiken sig . till att tjena den grafieka konsten i dyr-! bärå namnekrifter på gulderund med bläal: ornament. Pommre-damour-ornamentet af-): tager i de persiska väfnaderna, och jag:! skulle misstaga mig betydligt, om ej den! persiska textila konsten (åtminstone att döma is eftor expositionen) mera och mera går öfver. till de fina geometriska ornamenten. Il: dennä bransch förekommo praktfulla mattor, : invirkade med guld veh för öfrigt ornerade! i färgtoner, hvilka förråda ett börjande eu-! ropeiskt inflytande: i rödt med kvitt eller! tödt med svart, dessa tvenne icke-färger, 1 som förut 8j spelade någon roll i Orienten, p 5 1 4 o i det Persien i synnerhet hyllade en bläröd, Indien en brunröd färgton. Fabris repre-s senterade den persiska mattfabrikationen på det mest storartade sätt. e) Det turkiska riket. Turkiet kar redan emottagit för starka intryck från Occidenten att kunna erbjnda!g någon genom ursprunglighet imponerande orientalisk stil; och detta inflytande harjl tyvärr i och för sig för många at zopfensin egenskaper, för att kunna framkalla något. lifaktigt nytt. , . v Visserligen hyllar äfven Turkiet den orien-s taliska textilornamentprincipen, en fin föråelts ning öfver hela ytan af fina ornament, men iv redän den stora roll, gom det gröna spetaria Smyrnamattorna, antyder europeiskt infly:a tande, i synnerket sedan anilinfärgerna äf d ven här vunnit insteg. : Dyrhara perlemoinläggningar (bord, sto-I: lar, lådor) 4 rena Ninier visa 088 öfver W rackande originala och bredvid dessa full-If komligt eutopciskt-zopfiga motiv, dervid dock Ie 3 p singkt vis blomsterorna y alitid på äkta bygan?5 Seb sålunda gelk menten betäcka hela ytan och 5 dessa in ) tillkänna sitt orientaliska upphm; . soh läggningar äro så omtyckta, att vi till v. med, horribile dictu, finna dem använda pålv promenadkäppar, betäckande käppen efter!G dess hela längd! En stor mångfald fiznalfr vi utvecklad i fråga om gulddrageriarbeten, ti lervid rosettformen spelar en stor roll, perl ta vand, pressade läderarbeten med grofva raen IG karakteristiska ornament, agatoch jaspisrbeten, tchibuks och npargilehs, solfjädrar, nfärgade men med eu rosett i miädten, hål jyj en i komplementära färger, ljusgrönt mot! jusrödt, eller blägrönt och mörkt purpur-sy rödt, bredvid gräsliga sammansättningar af rönt och blått, vaser och kaffeserviser af nessing — allt lika tillfälligt hopkommet, ra om det tyckes vara, att man i den turkika expositionen finner en samling kristna ge welgonbilder och radband. a Som egendomligt och intressant kunna vi gentligen endast framhälla den enkla, nagt ionella keramiken, en del textila arbeten och ef elsverk. ar Den turkiska keramiken visar oss, medjl, en för Turkiet vanliga, bristande harmonien, åliga former bredvid förträffliga: allt tyt, es vara tillfälligt här. Bäst voro bland L e fina keramiska acbetena de svarta kärlen yn, ed silfverornament, dock stodo de längt! fter de bekanta, enkla vaserna, hvilka ar sas vid Gallipoli, och på ett märkvärdigt ,, ätt bibehållit antikt grekiska formtraditiofy er; bland dessa erbjödo åtar de oglaserade ny n långt större akönhet än de glaserade e Hamdy Beys gåfva till Oesterreichisches i, (useum fir Kunt: und: Gewerbe). Docklat irefaller det mig, som om jag sett vackre former i sjelfva Gallipoli än på expo Isp tionen, liksom ganska visst många af de up aiker (båtar), hvilka svärma kring på Gyl oc ne horaet vid Konstantinovel förefallis! oy ig längt. vackrare än den i Wien exponc-je de. Pelsverket nömnde jag hufvudsakligen för ,a bt få tillfälle att antyda, hur troget orien I,. erna fasthålla sin kärlek till färgen, dåjz, il och med pelsverket är anlagdt på attliy öra färgintryck. Jag minnes specielt ett runt slädtäcke(?), som var inlagdt ined file; urer af hvita, gröna och svaria här. å Utom de redan omtalade Sinyrnamattorna, åste jag särskildt framhälla Achmed Beys di; position af Tapis de plaftond med den ilmj irkiska väfnader vanliga centralaornamentordningen, der ornamenten utgöras aflen irkiska inskriptioner (ur Koranen?) ochi. bjuda en rik kaleidoskopisk lek af figurer! ,q ;h färger. De hade vanligen röd (äfven iyz vilingrön) botten. Gardiner af siden med.g nament utförda med handsömnad ej att g rgäta, alldeles, förvånande arbeten och ilfa 1 ovanligt ren turkisk stil. Dock öfverngos de i enkel färgrikedom betydligt af ; simpla tygerna, hvilket visade sig i wionaldrägterna. sal Vi hafva nämnt det tillfälliga i den tur-l1oy ska expositionens väsen, men vi måste sökal re; 1 förklaring. Hvad är det, som i dennalyy position tilltalar, hvad verkar harmoniskt yg all denna brist vå harmoni? Den enklalry .