Aftonbladet – 30 augusti 1873, sida 3

18 Torsion, som visa oss den fallblodiga Orier sp ) tes ; ir Kersien har sin egen utställning, Indie lej exponerar under Storbritannien och Neder ;9 länderna, RER 5) Vi nämnde redan i föregående uppsats dei I1 öfvervigt, färgbehandlingen i Orienten hal orver formbehandlingen; detta faktum ka ralteriserar nu helt och hållet de indiske och pexsiska afdelningarne, hvilka äro på det starkaste PBefryndade med hvarandra Det skärpaste ögå , skall, ofta nog stanna: oviskbet, nar det skall aigöra Gin ätt ofta ment är af persiskt eller indiskt ursprung Bådas ornamentik inskränker sig i allt vä sentligt till att vara en plandekoration, be räknad för att beticka en plan yta: det är nemligen hufvudsakligen i den textila ornamöntiken 1 schalar och mattor, de utveckla sin förnämsta styrka. Här finnes intet ba rockt formelement, som det, hvilket belerrskar Kina och Japan, här spelar ej heller den rent abstrakta arabeskornamentiken hufvudrolen, som upplöser allt i en lek med geometriska linjer, som hos araber och turkat; den itidiek-persiska ornamentiken hvilar hufvuodsakligen på blönister-otnamentet, som här i mängfaldig färgprakt utbreder sig i de finaste teckningar öfver de enormaste ytor. Inom denna för båda gemensamma gräns kan man dock tydligt iakttaga en mycket olikartad utveckling af den gemensamma principen. Indiön briljerar hufvudsakligen genom guldbrokader, flor och de Hertligaste med guld invirkade schalar, såsom de framträda i de engelsk-indiska besittningarnes utställning. Ena sådan koloristisk fulländning som i dessa arbeten, en sidan praktutveckling i färg och ofta nog så fint och smekailde ritade ornament finner man ej ofta, Här föreligger onekligen den dekorations princip, som är den verknihgåfikaste och tillika sannaste, då frågan är om bextil ytde: koration. Den skiljer sig (och det är gemensamt för bela Orienten) från den occidenvalska, europeiska ytdekorationen derigenom, att denna senare lägger hufvudvigten på en Mora naturällstisk framställning af t. ex. blommor, tecknade i dara tillfälliga och naturliga existens med alla de skäggverktin: gar, alla de upphöjda och fördjupade partier; gom den friska; naturliga blomman eger, och dessa blommöt Bafolas i buketter eller guirlander på vissa delar af ytån, änder det -Jandra osmyckads delar, hvilka bilda grunI ?en, skilja dem i bestömdt afgränsade symmetriska -pärtier, t: sx. i hörnen eller i midtön — Örienten åter stilisetar blomman genom att betrakta den sö plan, oftast sedd öfvanifrån ned i kalkön, hvarvid inga natuFalistiska skuggpartier och dylikt upp komma. Wäfnadens naturliga riktning för sålunda göra sig gällande igenom ornamentöt, och detta spaltås nu öj i symmetriska; från hvarande skilda grupper, utän fördelad jemnt som markens egna blommor och gräs löfver hela ytan, som derigenom får ett skimmer af färger, som de europeiska väfnaderna aldrig nå, så mycket mera som de orientaliska, speclert 45 indiska, blommorna äro mycket små i förhållande till äs i den uröpeiska textilindustrien vänliga störa Mömmörns: Ålldeles tillfälligt är emellertid ej det sått, på kvihket Orienten strör sina blommor öfver ytan, de såfomansätta visserligen ej naturalistiska buketter och guirlander, men, spridda öfver det hela, bilda de tillsammans ett system af större, ordnade figurer, a? Hvilka ingen torde vara så bekant som päronförmen red deu böjda spetsen, enligt mångas åsigt ursprungligen ett i Örienten från Buropä Infördt ornament, sammanhängande ined det i medeltidets ornameniik vaniiga pomme damoär. Den stora vinsteh af den orientaliska principen i textilornamentiken är nu dels färgernas harmoniska fördelning öfver det hela, dels upprätthillandet af väfnadens naturliga liniespel, som ej afbrytes genom naturalistiska försök att ge djup och relief, der endast plan yta skall och bär antydas. BSträfvandet är: ren dekorativ verkan — ingen täflan med Jan von Huysum eller Rachel Rnoyseh. . Äfven i brokaderna äro mönstren i motsats mot de europeiska medeltilsbrokaderna amå och fina, plant liggande blommor i regelressig utbredning eller finsir och kors ! former genomsrbetade af andra ornament, Äfven häri visar sig ett djupt beräknande förstånd; ty genom denna fina fördelning sammansmälta guld och siden till en effektfull skimrande glans, då de i de europeiska storbiomimiga mönstren nästan alltid stå oförmediade bredvid hvarandra. Visserligen blir på detta sätt färgintrycket hufvndsak, men deraf följer ingalunda, att teckningen försummas. Tvärtom (enligt Falkes ytir:nd.) utbildar sig formsinnet hos de indiska koloniernes industriella invånare inom fawiljen från den tidigaste barndomen Visrerligen, säger han, ha indierna ingen skademi, ingen slöjdskola, men barnen i de familjer, i hvilka välnivg och stickniog nedärfves från generation till generation, från århundrade till århundrade, blifva från sitt fjerde och femte år utbildade till att öfva band och öga, om de än från början ej ega andra materialier än sanden på colfyet och fingrarne som blyerts. Man vänjer dematt mätta punkter på lika atstånd, ait förbinda dessa punkter medelst räta linier och att sälunda bilda figurer; de söpderplocka naturliga blommor och lägga på linierna deras brokiga bladiregelmässig rad eller ordna dem till stjernformiga blommor kring gifaa parkter. På deta sätt inöfvas liniesystemet, på detta sätt utbildas färgsinnet och förmågan att rätt fördela färgerna, och en naturlig stilistisk förmåga uppväxer på detta sätt ur sjelfva barnets lek. Fördelningen af figurerna är också helt annorlunda ändamfisenlig i den orientaliska ornamentiken än hos oss. Vi fylla vanligen de partier med ornament. som, när föremklet begagnas, bli dolda, t. ex midtelparuiet i en matta, som dö:j-s under bordet, då Orienten, när den gö; sin fördelning, iakttager att de synliga del:rve, börnen t.ex., få sina rika ornement, då deremot, om någon del förblir osinyckad, Jetta Ak hellre blir den lel som ej vanligen synes, Det kan nu ej nekas att denna orneringaorincip bar blifvit så allmän, att den äfven vgriper der, hvarest yt-ornamectet borde ge vika för relis!-ornamentet, t. ex. på de i de ndisk-britiska besittningarnes afdelning exoonerade träarbeten, t. ex. fint utskurna trä skar och egendomligt nationella elfenbensitskärningar, Den dominerar äfven pörsinsornamentiken, som framträder i svart ajans bredvil Wedgewood-arbeten, likasom i de lakerada arbetena, utstyrda med le finaste arabesker. Herrliga inläggningar trä, ikynperhet skönt inlagda musikinstrunent, visa samma fignrornamentik, t. ex. i loktor Leitners Indian Collection. En ny riumf firar Orientens färgsinne i de af brotiga fågelfjädrar sammansatta ljusskärmar ch dylikt som denna afdelning innehåller. Det enda arbete, som i Indien afviker rån denna blomaterornamentik, är stiftmosaicen (metalloch trästift), för lådor, hvilken KH REP TS SE BE VB 7 es Far rr bt RR SS RER OO AHA NN Rn mm It ———— FN tt RH RR mm AN MH AR AA AA —