Aftonbladet – 29 augusti 1873, sida 3

Nerikes Allehanda yttrar, med anledning a Dagens Nyheters påstående att Pragfreden femte artikel är nägonting utan all vigt oc betydelse och att Tyskland i a!la händelse och under alla omständigheter bör vara vä bundsförvandt, följande manliga ord: Ja, om stamförvandtskap väger mera äl sträng rättskänsla; om vapenlycka värdera: utöfver pligttrohet; om svenske män känn: ktrå att få kyssa Brenni svärd — då är de löftesbrytande Tyskland vår naturlige bunds förvandt. Men så långt torde det ännu icke vars kommet med Sverige, om än somliga af vår: stora samtida äro så fördomsfria. Å andra sidan hoppas vi, att den dag skall komma, icke alltför långt härefter, då Sverige och Tyskland skola kunna, utan att behöfva blygas, ge hvarandra ett trofast handslag om samverkan till gemensamma oda syftens bättre vinnande. Men hän derna måste vara rena! Hudiksvallsposten för den 16 Aug. har en insänd artikel i rättskrifningsfrågan, författad med anledning af Fr. Lr:s i värt blad införda uppsatser i ämnet, hvilken artikel röjer en så fullständig okunnighet om hvad i ämnet förhandlats, att vi ännu icke, ehuruväl i denna fråga mycket i denna väg presterats, sett något härtill motsvarande. Förf. har emellertid icke af denna sin fullständiga okunnighetlåtit sig hindras att med stor tvärsäkerhet taga till orda i frågan. Som prof på denna förf:s sätt att gå till väga vilja vi anföra, att han bland de förnämsta förändringar i afseende på svenska språkets rättskrifning, som af detta möte blifvit beslutade, upptager: 1) å-ljudets teckning med å, vare sig det är längt eller kort (ex. anförda af förf. äm, sårg, kämma 0. 8. v.), detta oaktadt mötet uttryckligen uttalat sig häremot och Fr. Lr. i sina artiklar, som af insändaren i H, P, citeras, yttrat bland annat: Mötet har. således ingalunda föreslagit nägon tecknipg låfva, kåmma och dylikt (A.B. n:r 167); vidare utbyte 2) af k. framför lena vokaler mot tj (ex. tjänna, tjilling!) 3) af g och gj i samma ställning mot j (ex. jenast, jöra, jorde!) 4) af stj, skj och sk framför len vokal mot sj (ex. sjön (skön), själk!) 5) at hj, lj. hv mot j och v, detta allt utan att mötet nämt ett ord om någon enda af dessa förändringar! Och vidare pästär insändaren, att mötet beslutit teckningen kalt och fult i st. f. kallt och fullt, oaktadt säväl hr Haz. som Fr. Lr. upplyst om motsatsen (se A. B. n:r 167, strax i början af andra spalten af den sistnämdes artiklar), samt att ä-ljudet alltid skall tecknas med ä, utom i den, det, der enligt ins. e förklaras skola bibehållas, oaktadt den som läst Hazelii arbete eller Fr. Lr:s artiklar borde vetat, att mötet angett en stor mängd ord änvu böra skrifvas med e emot ljudet, och ibland dessa äfven den ! Hvad skall man säga om en sådan förf.? Är det möjligt att han är vid sina sinnens fulla bruk? Vi förmoda att H. P. skall skynda att meddela sina läsare den välberättigade protest, vi här gjort, mot den sauningslösa app. sats, som tidningen näppeligen borde halva befordrat till trycket.