Aftonbladet – 28 augusti 1873, sida 3

vjatt rädda en dylik tunnas innehåll, förv at detta 1 en, inne i boningsrummet st Värde men att polisen, efter myck jen Rio. upp den dyrbara skattc fökards; slokar äfven def. A ed all den peppa -Jsom användts Hi? avi kom ej skick morbusen dit pepparu Yäxef, Bm. blo till Höganäs, är djupt att beklaga: men a vederbörande äfven der visat sig som san lindar mot svinen och deras skafferier, hop ipag vi att farsoten ej heller skall dröja der ) Dad I förra brefyet omnämnda lustturei till Kullaberg blef; liksom vär sommar, en Idast ett tillbuds, öch detta 2e) blot ti Lyst, ty en häftig storhi Bindrade ångbå ten att lägga till; ett par oförvägex sven skar, de enda bland lustfararne, försökte doc! i båt komma i land, men måste åter gå om ibord på lustfararens, sedan de fått sin stöfor och permissioner renspolade efter d I begjutnigdt Håga sjösjuka tyskor föret be stått dem. BSjövätler och sjösjuka voro de fönda förmåner passageratäg kadsaf den fär der, tom den att de fingo en bedröfig er farenhe? a? avdepråket: Fram och åter 2 lika långt. Helsingborg börjar m åter qvickna till och få nytt lif; landtmåäten höller sig nu ej längre härifrån, af fruktan för smitta uisn blott af tanken på, att hans bortövårs rk bommet skall försena skördearbetet un der deta stadiga väderlek. En allmän klagan råder här öfver arbatsfolke opålitlighet och fallenhet för att, tvär: sot gjorda öfver enskommelser, utbyta den eö arbetsgifvaren mot den andre. Ha husböndernå här och der förr varit obilliga och förtryckande räv arbetaren, så är förhållandet nu helt och hålet omvändt: vid den minsta tillrättavisAng eller anmärkning mot arbetarens allt mer oh mer stigande fordringar packar denne ia och far till en annan marknad. Landtmannen betalar dagakarlen med glädje 1 rår 50 öre å 2 rdr fr dag utom äkta skånsk kost, hvari sannerligen gröten spelar den minsta rollen, men kött och fäsk en så mycket större. Detta oaktadt lockar ärbetarens håg honom till städerna; dit vilja ds alla, och Gud vet hvilken lycksalighet de höppas Anna der, möjligen — krogarnes. Säkert är emellertid, att arbetarnes ekonomiska ställning i allmänhet, trots de vida högrs aflöningarne, ej är stort bättre än förr, och Zetta är det sorgligaste af saken. Kanske skall döck en stigande upplysning föra till ett klokare Bögagnande af vunna fördelar. Denna stora klass st vårt folk, hvilken sålänge hållits i okunnigiigt och det ständiga betrycketssömndvala, och nu, kanske för häftigt väckt, ger det första tecknet tili lif genom ett orcligt sprattlande och fäk tände; torde hastigt nog komma till lugn besinning, 48 den bara väl får — ögonen upp. Vi vilja åtminstone hoppas detta, ty annars är det fara vVärdt. att fertalet ar våra skånska landtmän, trötta af det oupphörliga bråket med tjenare och srebetare, sälja sina egendomar och fara till Amerika med penningarne, under det att den skånska jorden faller i danskarnes händer, hvilket kunde blifra kinkigt nog för kungen, ifall Rimestads krigiska tankar blefvo till verklighet och Zotsade sig öfver Sundet på en tid, då den höga familjen bodde på Sofiero. Må vi dock nu vara fria från krigsrop, strikar och regn, så att den öfver allt så rika grödan lugnat och väl kan komma under tak, ty: Skyl står vid skyl, likt soldater i leder, fast ej så raka i ryggen, förstås; landtmannen träget om solsken nu beder, då denna vara för pengar ej fås. Liarne blänka och töserna buga, öppnade famnen de jemt taga full; sjelfvaste farfar har lemnat sin stuga, silfrade hjessan han döljer med guld. Hästarne frusta och vagnarne ressla, en kom i diket med tre trafvar byg: husbonden muttrar och pigorna trassla n sig bland kärfvar samt skratta i smyg. Här kommer fläskkakan gulbrun och fager, röd uti alnslånga skifvor dertill, ricka, som legat en dag uppå lager, ömmes i kanntals om — magen blott vill. Strålande solen nu lutar sin panna, kall. den i afton ock döljas i säck? Satt jag i himlen, jag bjöd henne stanna, ills jag fått molnen och skyarne weg! finns ej deruppe en landtman som minnes jur sjelf han led af en spjelsammer) höst? )m uti himlen ej rangordning finnes, ör han för solsken först höja sin röst. 5) Spjelsammer ostadig. Åsnan MENS ee ön te på AN or