Aftonbladet – 27 augusti 1873, sida 2

STOCKHOLM den 27 August De franska generalråden skola under d nu började sessionen komma att behand Ätskilliga vigtiga saker. Nationalförsa lingen har sälunda förelagt dem till betä kande en del frågor om den nya kommuns författningen och mairernes utoämnand Denna senare fråga, som medelbart står förbindelse med den allmänna rösträtte är också af politisk karakter, Generalr den skola derjemte företaga val till ståen atskott, och om dessa utfalla i republikans anda, skola de i sin egenskap af comit de surveillance kunna lägga allvarsamn Hinder i vägen för de rojalistiske prefe terne. Under sådana förhålländen är d klart, att alla partier med stark spännin motse dessa departementalrepresentatione: stämning; men det är dock ännu omöjlig att fälla en afgörande dom i denna riktnin; Enligt Journal öfficiel hatvä femtio genera räd valt konservativa presidenter, under de trettiofem valt republikanska. Efter denn uppgift befinna sig sålunda de konservativ i afgjord öfvervigt, men man bör dock fäst afseende vid, att det officiella bladeti denn sak icke kan sägas stå öfver partierna oc att det är angeläget om att framställa re sultatet i det för republikanerne mins gynnsamma ljus. Man får derför icke för bise, att republikanska tidningar, såsor Temps, Siecle, Bappel m. fl, förneka, at generalrädsvalen haft en så ogynnsam ut sång och försäkra att monarkisternes oc! republikanernes utsigter öfver hufvud ta get äro de samma som i fjor. För at kunna rätt uppskatta generalrådens off ciella statistik måste man för öfrigt, såson Indep. belge säger, närmare undersöka sjelfv: valen. På nägra ställen ha monarkistern otvifvelaktigt varit segervinnare, men pi andra ha de haft vida mindre majoritet fö! sig än i fjor. I departementet Lozåre, hvil ket legitimisterne betraktat såsom sin ego lel, har en afgjord republikan blifvit valc ill president för . generalrådet i stället föj monarkisten Chambrun. TI hvarje fall he usionisterne icke någon särskild anledning ill glädje öfver resultatet af generalrådens oresidentval. Fnsionen har dock vunnit an lutning från en betydelsefull sida, nemli sen från den åldrige statsmannen Guizot iom lyckönskat grefven af Paris med an edning af det resultat, hvartill han kommit å Frohsdorff. Deremot tyckes den romer ka curian, oaktadt hon otvifvelaktigt hysei jen varmaste sympati för konungen, vilja ålla sig en bakdörr öppen, ty ett tele ram till Nat. Zeit. meddelar, att påfven jen 15 Augusti sändt sin välsignelse till ejsar-prinsen i Chiselhust. Sålunda hal et romerska hofvet ryggen fri, hvilker ösning den monarkiska frågan i Fraakrike n får. Trots de konservativa organernas påstå nde, skrifver Indep. belge, är det dock af jordt, att republikanerne häfdat sin ställ ing vid valen af generalrädens afdelninar, och att, när Algeriet tages med i räkingen, 41 republikanska presidenter bliit: it valda mot 43 konservativa. Dessa seare höra till alla nyanser af partiet, allt från den ultralegitima till den bonapartistika fraktionen. Af omröstningen framgär idare, hvilket är ett betydelsefulit drag, tt de republikanska grupperna hafva slutit ig mera tillsamman. Den 24 Maj har så unda icke gjort de eröfringar bland venstra enterns led, som man trodde, och samman: omsten i Wieu tyckes sälunda snarare ha efäst än rubbat det at Thiers började erket. Slutligen må framhållas, att de reublikanska generalrådens presidenter i sina ud klart och bestämdt ha framhållit sin potiska trosbekännelse och häfdat betydelsen t sina val, under det de monarkiska presi nterne ha undvikit att beröra de stora olitiska frågorna. : De franska tidningarna sysselsätta sig nu ligt med kommentarier öfver ett tal, som anske utrikesministerd hertigen af Broge den 21 dennes höll på en fest, som Eurepartementets prefekt gaf och vid hvilken sneralrådets president, förre finansministern ouyer Quertier, i smickrande ordalag ut agte hertigens skål. Broglie förklarade, t den strid, som regeringen förde, icke riktad mot den offentliga meningen eller ot institutionerna, utan emot de grundsatr, som hota att undergräfva samhällsordngen och denna strid var både farlig och ngvarig; ty det onda, som skulle bskäms, visade sig i de mest olika gestalter. sgeringen måste ha alla hederliga mäns stånd och hon bemödar sig om att upptthålla endrägten, hvilken utgjorde natio lförsamlingens styrka. När det ögonblick m, då nationalförsamlingen skuile behandla allvarliga politiska frägorna, skulle hon sa dem utan passionerade diskussioner och an afsigt att åstadkomma ett resultat. n gynnade personliga pretentioner. Ef dessa anmärkningar höll hertigen afl oglie ett varmt loftal öfver marskalk N d