Aftonbladet – 25 augusti 1873, sida 3

Den förflutna veckan lefde ännu till stor del på tyske kronprin sen, och sämre näring ksn man onekliger hafva. Här i landet tycktes man dock snart blifva mätt, men i Tyskland var det Schmaus hela veckan, ett Zwechessen, som aldrig ville taga ända. Sedan fursten slutliger gjort ett besök i sjelfva Danmark, är det på inga vilkor tillåtet att tvifla om den höga politiska betydelsen af hans resa till Norden. Utomordentliga tiog hafva inträf fat: arfvingen till den t koisarekronan har icke blott tryckt: unngens hand, utan äfven ätit (ryvärr hafva vi änau icke 083 matse: deln) och klirg att ganska vackert Gesu an slutligen sagt sitt ge och fått ett artigt Velb:ko öppnade han famuen och uir sa amis, mon consiv! Historiskt Det är alltså ful bordust. Den eviga freden har ånyo börjat, allleles som när Tysk: lands nu varande kejisre, ett par år före mötet vid Sedan, omfamnade fransmännens då varande herrskare. Och folket? Hm, folket i Sverige har hurrat litet, ej särdeles mycket, och folket i Danmark har tagit af sig hatten, Till yttermera visso gilver Bj arne Björnson naturligtvis ut et n st, hvarnti han, ehuru visst icke någon utomordentlig furstevän, förklarar sig 3 med kronprinsen, hvilket manifest Göteborgs Handelstidnicg upptager som sitt eget och hvaruoti Dagens Nyheter med bella gtyrkaa af sin krafiiga röst instämmer. Dermed är allt äl bestäldt och vi behöfva icke tänka på nägra utgifter till försvarsverket. Kom icke hädanefter och gör nicra unspelsingar på den famösa forts artikeln. Den der artikeln är ju så gammal, hela sju år, att man su väl kunde slippa böra talas derom, så mycket mer som saken alldeies icke angår oss. Hvad röra oss Slesvigs affärer?Ea praktisk man tänker icke ens ditåt. En fait accompli är för honom en fait accompli, och man skulle endsst göra sig löjlig, om man talade derom, när man icke kan ändra det. Tyskland har hela Slesvig, alltsö bör Tyskland hafva hela Slesvig. Det är ju klart. En praktisk man har ingenting att göra med löften, som ej afgifvits till honom sjelf. Har man ett godt Geschäft, ett godt bord, ett godt parti — icke poli tiskt — en goå mage, så har man ju att hvad man beböfver. Det är för öfrigt all deles icko passande att tala om Prag, ur: åer det Tysklands kronprins sitter och hör på en damorkester från Wien, och ännu mindre kan skdont komma i fråga, sedan vämnde furste ätit middag i Amalienborg. Således: slut, för alltid slut på femte artikeln! Se, det har den förflutna veckan uträttat! Hon har kanske också gjort något avnat i Europa. Hon har fyit hela verlds: delen med berättelser om den högtidliga festen i Chiselhurst på den helige Napoleons dag. Hvilken feat! Men hvad skall grefven af Chambord nu siga? Han som trodde sig redan sitta i Tuilerierna — nej, det är gant, de äro uppbrända, och så är det med Saint Cloud äfven, men så finnes Versailles ännu qvar, och det-är en mycket mer passande bo för en konung af gamla stammen, Det är visst sant aut äfven der luktar det republik, men den stygga lukten skall nog försvinna, blott man nägon tid fått svänga de heliga rökelsekärlen. Henrik den femte har god tiltgång på sådana och äfven på dem som knnna svänga. Men under det han och grefven af Paris roa sig i Prater eller ätminstone snart efter det grefven flyktat från tant Coburg, hos hvilken han bodde, strax bakom Blumensäle i Wien, och rest till Frankrike, kommer underrättelsen om art Frankrikes ungdom gjort ou vallfärd till Chislehurst och firat La SainteNapoleons. Ja,den ungdomen! Denna gåvg skall ungdomen hafva bestått af inalles 32 personer af olika å!drar. Men de kommo icke tomhändta. Leksaker till den unge prinsen medfördes. Några skänkte honom en örn, icke den gamla från Boulogne, utan en liten, splitter ny, af silfver, hvilken i sina förgylda klor höll Frankrikas framtid,, en ganska nätt leksak, och andra, det var nägra affärsmän, en liten häst med en gubbe på, en ryttarstaty af Napoleon den tredje, säga somliga, en symbol för det högre vexel rytteriet, förklara agdra. Napoleon den fjerde, hvilken redan fylit ejutton år och säledes bör kunna snart sjelf öfvertaga sty relsen, hade inöfvat ett litet tal, som han läste upp utan att stappla, hans första tron tal — in partibus. Det hela var ganskå nätt anorduadt, med kejserliga bin, violetta rosetter och en grön fana med guldfransar, täckt, utan att vara prålande. Kunde man nu blott göra en ytterligare fusion, en confusiou, säga fransmännen sjelfva, och slå ihop bonpapartisterna med redan konfunderade legitimister-orleanister, så skall man få en rätt pikant frikasså, och ENVISAS NEANDER EE