Aftonbladet – 23 augusti 1873, sida 3

Toms, sade Mark, sedan de efter trukosten sntit tystå och rökt en stund, inne i bankipens rpm. Joml Sa aja, sir: Det var en gripande syn att se ho. nom dö. Tom teg. Jag menar inte att dödskampen var svår, men han var så ung, Tom. Och jag för middar art poptöknag sjilar ha sitt värde, de liksom andra menniskors — kanske mera, Jag kan inte förstå dem, men Mary och sådana menniskor som likna henne tyckas göra det och anse att en poet är det ypPersta som fins i verlden.: Då jag är vid mot hymör skrattar jag deråt och kallar det känslosamhet och pjunk; men då jag är som i dag, tror jag verkligen att poeterns stå litet närmare himlen än jag, ehuru jag inte tror att de veta hvar deha himlen; — och för resten inte hellers, tillade han med en spetsfundig blinkning, hvar de ha sig sjelfva, Jag vill säga er en sak, sir. Jag har sett många menniskor dö — vi läkare äro härdåde i detta fall, men jag har också va rit med när dödsfallet inte alls gått yrkesmessigt till — jag menar när vi inte doktorerat personerna ur verlden; jag har sett menniskor drunkna, skjutas, hängas, öfyerköras och värre än så, men aldrig har nå gons död gjort det inwyck på mig, som denne mans. Medgifves att han började sitt försök att lära verlden hvad som var rätt, innan han sjelf ännu förstod att handla rätt, men hedrar det honom inte ändå, att han såg att verlden är ur led? Hå, jag vet just inte det! Verlden är ganska bra, tycker jag. Så tycker ni och jag; men det finns men niskor som ha en högre ksigt om hurn denns