Aftonbladet – 23 augusti 1873, sida 2

resterskapets pretentioner nu gräfver nellan katoliker och protestanter. Den liserala pressens språk mot katolicismen blifver ned hvar dag fiendtligare. Det sjuttonde irhundradets ande vaknar på nytt i synnerhet hos dissenters, hvilka öppet uttala det hoppet, attrevolationen med Bismarcks bjelp skall i grund tillintetgöra päfvedömet. Dr Cumming, som har ett annat sätt att läsa profeterne än de franske och engelske pilsrimerne, har i sina syner kommit till det resultatet, att syndens menniska påfven skall gå all verldens väg är 1874. Allvarsamma tidningar, såsom Spectator, uttala sia slädje öfver, att den brasilianska regeringen, som likaledes är invecklad i en strid med kyrkan, har vidtagit kraftiga åtgärder mot biskoparne, emedan de deruti se ett vitnesbörd om, att hos alla folk visar sig a stark tendens till att bilda nationella kyrkor, som äro oberoende af Rom. Daily Telegraph behandlar gammalkatolicismen i Tysklans i en ledande artikel. i hvilken den i tillsättandet af biskop Reinkers (den nyinvigde gammalkatolske biskopen i Tyskland) ser ett bevis på, att den i det sextonde årbundradet följda politiken skall återupptag:. Med ett ord det försiggår en formlig resning emot Rom. I Bryssel skall uti Oktober sammanträda en kongress af rättslärde och publicis:-e;, hvilken skall söka att bringa till stånd ct lagbok för folkrätten och bana väg för internationel skiljedomstol. På denna houngress skall framställas följande grundval för dess arbeten: 1) Hvarje särskild och sjelfständig regering skall hafva rätt att sända ett lika antal medlemmar till en sådan domstol; 2) denna skall i enlighet med en lagbok för internationel rätt utjemna allz stridigheter, som uppstå mellan de särskilda representerade regeringarna; 3) domstolens jurisdiktion sträcker sig till alla i densamma representerade regeringar, men dess rävt till inblandning. inskränker sig till deras yttre förhållanden, men icke till, något folks inre angelägenheter; 4) Om en af regeringarna vägrar att erkänna domstolens utslag såsom bindande eller att inom en viss tid efterkomma detsamma, skall hon i folkrättsligt hänseende förklaras i akt, och de andra regeringarna skola då afbryta all di plomatisk förbindelse med henne till dess hon underkastar sig. Enligt underrättelse från Genåve har den bekante hertig Carl af Brauwnschweig under natten mellan den 18 och 19 dennes aflidit i nämnda stad genom ett slagantall. Hertigen, som var född den 30 Okiober 1804, hade fått en mycket dölig uppfostran och. visade allt från ungdomen en usel karakter; han var i otrolig grad envis, hämndgirig och utsväfvande och ville regera sitt lilla land som en Nero. Då bat är 1823 sjelf ötvertog regeringen, började han ursinnigt furfölja de män, som styrt riket under hans minderärighet, bland annat i pamfletter, och sedan han småniugom undanträngt dem alla, omgaf han sig med personer, som voro lik däliga som han sjelf Hau gick så långt, att tyska förbundsdagen 1829 kom till det resultat, att det var anledniug av taga haus. undersätars klagomål mot honom under ötvervägande och han begaf sig med anledning deraf till Frankrike, sedan haa tillsatt en interimsregering, i spetsen för hvilken han stälde en af sina sunstlingar. Etter Jalirevolutionen utbröt i Braunschweig e ct uppror, som kostade hertig Carl tronen, sch hans broder Wilbelm öfvertog regeringen. Den fördrifne farsten gjorde kort derefter ett misslyckadt försök att äter sä ta sig i besittning af kronan och vinde gtrefter tillböka till Paris, hvarefter agna jerne och hans hus förklarade honom odugl,s att regera, så att prios Wilhelm är 1831 formligen besteg tronen. Under sin laaögflykt uppehöll sig hertig Carl för det sesta ömsom i Paris och England, och u båda ställena begick han skandaler, 7om gjorde honom till ett allmänt samtalsämne. Han hade ständigt tryckfrihetsprocesser, och för de engelska tidvingarpa blef han en dyr gäst, emedan de ständigt ädömdes oerhördv höga böter, då de omtalat hans förargelseväckande lefnadssärt och de elaka streck han spelade, men icke funno sig i ständ att framlägga. Faridiskt bindande bevis för sanningsenligheren af hvad de berättat. Under sina senare är höll sig dock hertigen mera lugm och omtalades till följd häraf mera sällan,