Aftonbladet – 23 augusti 1873, sida 2

NylikKen VIl, oaXtadti dess Vldlytltignev, I dC5811 helhet meddela, emedan den på ett träffande sätt skildrar situationen: Om det kunde vara minsta tvifvel om att ett solidariskt förhållande eger rum mellan den nultramontana agitationen och de monarkiska restauration splaner, med hvilka de franska tidningarna för närvarande sys: selsätta sig, sknlle det vara tillräckligt att kasta en blick på det i all sin naivitet dumdristiga program, en fransk katolik utvecklar i senaste numret af Westminster Gazette, som är legitimismens, carlismens och ultra: montanismens erkända organ: Med en upp: riktighet, som gör den katolske fransmannen heder, men knappast torde öka hans partis utsigter till seger, förklarar han, att den kristliga mosaarkiens restauration il! Frankrike är första steget till den morali-1 ska ordningens återställande i hela Europa. ! Enligt hans mening är det omöjligt annat! än att den nya monarkien skall göra gemen 1 sam sShk med carlisterne i Spanien, och när 1 s 1 q 1 alliansen mellan de legitima konungadömena i Frankrike och Spanien först är beseglad, skola tronpens och altarets försvarare kasta sig öfver Italien och befria den helige fadren. Derpäå skall följa ett krig med Tyskland och Schweiz för att återgifva biskoparne i dessa länder deu apostoliska frihe-j: ten, hvilken revolutionen vill fräntaga dem. Slutet skall utan tvifvel blifva befrielsen af Polen, Frankrikes syster, för hvilket det: ultramontana partiet alltid hyst en öm kär-: lek. Westminster Gazette talar väl icke härom, men de profetior, vå hvilka det legiti mistiska partiets förhoppningar stödja sig. visa tydligen, att äfven Ryssland skall hafva sin andel af det straff, hvarmed Marie Alaco ques troende söner ämna hemsöka det revolutionära Europa. Den franske katoliken medgifver, att det är en omöjlighet att noga angifva de medel, som man vill använda för . att fullborda så stora ting. Han hoppas : icke desto mindre, emedan Henrik V:s tronbestigning redan i och för sig skulle va:a ett underverk, att Försynen icke skall stanna på halfva vägen, när sakerpva taga en så gyn-: sam vändning. Allt detta tager sig narraktigt : löjligt ut, och dock är det endast allt för sant, att de förboppvingar och planer, som j den franske katvliken uttalat, i sjelfva verket kunna anses för d2 anålige ledarnes program i den katolska verlder, Det! är för att uppnå sådana resultat, de eugelske biskoparse organisera en vallfärd tilll Paray-le-Monial, och de förnämste katolskel aristokraterne ställa six i spetsen för sub skriptioner till förmån för carlisterne. Vall färden till Paray-le-Moxial skall försiggå under ledning af den unge hertigen af Nor folk, och lord William Ken skall fungera såsom sekreterare. Man ser häraf, att biskoparne likna vissa spekulanter, hvilka ställa sina företag under den högre aristekra tiens beskydd. Hertigen at Norfolk är chef för den förnämsta af Englanda katol.! ska familjer — slägten Howard, och det romerska presterskapet begagnar hvarje till. fälle avt erinra honom om de pligter, som l, hans höga ställning ålägger honom, Han . har nyligen i närheven af Arundel Casile. låtit uppföra en präktig kyrka, holgad åt ; S:t Philip of Heri, och den prest, som höll talet vid invigningen, erinrade hertigen om, att en af hans berömde förfäder också hette ! Philip Howard, grefve af Arundel och Su-! rey, som under drottning Blisabeth dog för! sin tros skull, Det har säkerligen gjort ett starkt intryck på hertigen, att presten med-en så utsökt artighet satte en af hans förfäder i jemnbredd med ett helgon. Jag kan af denna anledning icke underlåta att anföra ett drag, som på ett slåenda sätt visar, hvilken anda det katolska prester skapet i England sökey uppväcka hos de unge adelsmän, hvilka anförtros ät dess . omsorg. Hertigen at Norfolk har fått SM uppfostran hos oratorierna, och pater aber : var hans faders biktfader. Då pyber en! gång under ett samtal fräga7g gossen. huru : man borde behandla sttarne, svarade den unge hertigen usal betänkande: Brännal! deml DE denna lösning så helt och hål let Orverensstämde med de kyrkohistoriska prejudikaten, uttalade Faber sin beundran . öfver gossens ifver och rättrogenhet, och i. derefter yttrade den unga hertigen efterl:; nägra ögonblicks betänkande: Men hvarför bränna vi icke kättarne nu? Han var tydligen mycket förvänad öfver motsatsen mellan kyrkans teori och praxis ihans land. Orsaken, mitt barn, svarade Faber, är, att kätrtarne utgöra flertalet; om man för sökte att äter resa bälen, är det sannolikt, att vi skulle blifva brända först. Hela denl: ultramontana politiken innehålles i denna anekdot. hvilken dessutom visar, att hertigen af Norfolk är särdeles väl förberedd vill att vara chef för vallfärden. Biskoparne, som satt denna sak i gäng, vilja, att den engelska vallfärden till Paray-le-Monial förnämligast skall vara en protest mot libera: lismen och dess sataniska gerningar. Förl! att gifva en föreställning om den kristliga kärlek, som lifvar dessa prelater, skall jag anföra några yttranden i ett herdebref, hvari erkebiskopen af Westminster och hans kolleger tacka hertigen af Norfolk för hans be slut att uppfordra de engelska katolikerne avt slata sig till jet heliga hbjertats fana. Jesu bjerta, skrifva de högvördige, är den heliga arken. När den gudomliga vredens ström, af hvilken verlden hotas, rycker bort sllt i en ny syndeflod, skola de, hvilka befinna sig i denna ark, blifva träl sta, under det de konungar och nationer, som satt sig upp met kyrkans myndighet, skola bortsopag frän jorden. Man finner likväl joke att dessa hotelser gjort synnerlig verkan på de engelske katolikerne. An: talet af ioskiiine pilgrimer är högst obe tydligt; ännu för nägra få dagar sedan talade Tablet endast om trehundra och stälde en förtviflad appell till sina trosförvandters sjelkänsla för att få en karavan samlad, somj var värdig att representera Englaad. I grunden är det endast en penningtriga, Oml hertigen af Norfolk och hans förnäma vän. ! ner lofva att hotsla resan, skola så många! pilgrimer inänna sig som de önska. Bland! j k k yn Tr sv RA or mm mf H mA Ze OO irläkdarne i London finnas många fattiga stackare, som skulle Vara innerligen belåtna med att få en holyday gratis vader Marie Alacoques auspicior. Pe ha visserligen aldrig hört talas om henne, men med den nya tidena helgen för man icke vara så nogröm ts Bad, Times har i skarpa uttryck framhållitn det bedröfliga och löjliga i att angelska ari i stokrater taga del i sädgaa demonstrationer 8 och verka för en kult, som uppfunnits afent okunnig och förryckt dondqvinna, Denna ar d jikel hår föranledt flere katoliker att lägga sin fanatism i dagen. Pa viss Gilbert Talbot förklavar I Wesiminster Gazette, att Times hån skall blifva besvaradt på rätta sättet k at alla troende, som sätta en ära å att visa, att de icke fråga det minata efter de anfall och speglosor, meå hvilka den stora Otrosorganen, öfverhopar dem. Den ultramoentana tidgingen gillar fullständigt deita betraktelsesätt. Enligt dess meamg gäller det nu framför allt att bejästa tron på det öfver naturliga, ovh ju abstrdare ep Sak är, desto mera ötvertygad är den om, att bon tillhör den öfvernaturliga verlden. Katotielsmen skulle icke vara den uppenbarade sanningen. om hon icke ständigt räkade i kollision med? den sociala och politiska organisation, 8047 FER PENG IT OORTETENDG SENSE SN os sas 2 lag NOSA mm NM OO