Aftonbladet – 22 augusti 1873, sida 2

Bättre! — och väntar mig! ntbrast Lucia nästan skrikande, medan Valencia och Mary, — ty det var hop: hjelpte henie upp i Vaghön. Mary vände sig bort, för att gå till fota. Kommer ni ej också med? frågade Valezcia som fann alltsammans gåtlikt. Nej, jag tackar; jag skall taga mig en promenad, Johp, vi vet hvart ni skall köra för dessa damer. Lilla Mary ansåg det icke Vara behöfligt att säga dem att hon redan -vid två föregående tågR ankomst varit nere med sin fars ekipage för att hemta dem, Men hvariör var icke Frank Headley med nu, dä hans beskydd skulle Varit mest behöfligt? Och hvarför äro Valencias ögon röda af tårar, fällda äfven för hennes egna 8orger? Emedan Frånk :Headley just nu ilade bort, på en fransk jernväg till Marseille för att derifrån färdas vidare till krigsteatern och der, bland de lidande och olycklige, söka verka, hvad Himlen för honom beslutit. Ja, han har färdats östertt, med de mänga; skall han väl en gång fö återvända vesterut, med de få? De båda systrarna voro svart vid Elsleys port. Thurnall mötte dem der, och förde dem under tystnad uppför trappan. Lucia måste af kraftlöshet ett par ögonblick hvila sig mot ledstången; med en våldam ansträngning skyndade hon derefter örbi de båda andra upp. Rummet var litet och lågt. Detta hade alencia väntat, men hvad hon äfven vänat var otrefnad och uselhet, ty en biljett rån Campbell, innan han reste, hade unerrättat henne om det tillstånd, hvari de innit Elsley i London. Men så var det ke här; goda möbler, bländande dammast