Aftonbladet – 22 augusti 1873, sida 2

måste hon vara här inom tjugufyra timmar Jag skall sedah berätta allt... Mary, min öfverrock och min amils ;Jskrek Mark och rusade upp. I Och, Mary, papper och bläck för nt skrifva telegrammet, sade Tom, Kan jag inte göra någon nytta?frå. gade Mary. Nej, tack, ni är en engel, Mary ! Ni får inte kalla mig en engel, Tom, Hvad skulle jag kunna göra, som inte ni redan gjort? Tom studsade. Samma ord hade Grace en gång också yttrat till honom. Hvad kunde det vara som gjorde dessa båda qvinnor så lika hvarandra? Visserligen hvarken utseende eller lefnadsställning. Det var någonting i deras organ, — ja, så var det! Ack, om Grace egde Marys förmögenhet eller Mary Graces utseende! tänkte Tom under det han skyndade tillbaka till Elsley och Mark rusade ned till stationen. Elsley hade återkommit till medvetande och detta till stor plåga för honom sjelf. Hela natten jämrade han sig högt. i plågorna af en våldsam reumatisk feber; nästa dag efter middagen sjönko krafterna hastigt; hjertat var angripet och Tom visste att han kunde dö hvilken stund som heist. Aftontåget medförde två damer, Valencia och Lucia. Ehuru med fara för sitt eget lif. hade den stackars trogna makan kommit. Ett ekipage väntade på dem vid stationen, eburu de icke hade beställt någon vagn, och då de gingo igenom väntsalen, kom en ful och liten, men väl klädd flicka emot dem samt frågade ödmjukt: j Är någon af dessa damer mrs Vavasour? ; Ja, jag! — Jag! -— letver han? hvi lc kade Lucia knappt hörbart för sinnesrörelse, t Han lefyer och är bättre samt väntarer-— i