Aftonbladet – 21 augusti 1873, sida 2

L händelse någon annan makt skulle lyckas illförsäkra sina undersåter rätt till lotsning genom Drogden, komma våra lotsar följaktligen äfven att åtnjuta samma fördel. Då det visade sig, såsom vidare blifvit idagalagdt, att traktaten, hvad lotsnings rätten beträffar, kunde tydas på ollka sätt, verodde det ej af oss att ensamma frånkänna den danska tolkningen allt värde. Man hade ej heller kommit målet närmare feno att fortfarande, hvar och en å sin ida; gvaräta ps samma ståndpunkt och upp: ;epå redafl Uttömda skal. Ville man nalkas n lösning och göra slut pk det nuvarande säkörhetstillständet med alla deraf föl ande obölag, mäste följaktligen någon an: van utväg väljas. Det enda sätt att i så all ernå ett fullständigt afgörande vore senom vädjande till en internationel kotfeens mellan alla de makter som underteckvat 1857 Krs traktat, men, ehuru denna utfäg för de båda regeringarna medfört förlelen att väsentligen fritaga dem från anvar, hurudan iätgången än blifvit, skalle stt sådant påkallands af nära nog samtliga jömakternas mellankomst för siitande af n itoniogsskiljaktighet mellan Sverige och Danmark i ei fräga såsom denna, hvilken ;j lärer kunna tiliskrifvas någon politisk vigt, säkerligen lika ogeria setts af de båda ikenas regeringar som af de båda folken. Skulls framdeles en sådan internatfomel .olkniog frän ett eller annat håll påkallas, var under den officiella skriftvexlingen utryckligen framhållits, att K. M:ts regering renom den nu ifrågavarande öfverenskomnelsen på intet vis anser sig hafva gått len lösning i förväg af frågan om Jotsräten I Sundet, som framdeles kan blifva föreväl för in:eroatiodel behandling. Förelag har äfven väckts att hänskjuta ufgörandet till någon af bäda parterna vald rämmande statschef säsom skiljedomare, nen samma skäl, som tala mot vädjandet ill en konferens, framstå här i än högre srad, enär skiljedomen ej kunde blifva af jindande natur för andra nationer än dem, som densamma påkallat, och de intressen, som stå på spel, icke inför verldens ögon ära vara af tillräckiig vigt att göra en sålan främmande inblandning behöflig eller nskvärd. Det återstod fölaktligen blott att söka n billig öfverenskomvciss på gruud afden nternationella rätten. och en sådan koppas nan hafva uppnått genom den it anderecknade deklarationen, hvilken erkänner oäda ländernas lotsar såsom Jika berättigade utt I de segelleder, som begränsas på ena sidan äf svensk, på den andra af dansk kust, nen förbehåller för egna undersåter lots ingsrätten der hvarest båda stränderna tillöra savima land. Drogden har derigenom blifvit undantsget rön det farvatten, der svenska lotsar kunna nvändas, så framt danska finnas att tillgå. Vär detta icke är händelsen kunna svenskar itaga sig lotsning äfven i Drogden under le betingelser, 8öin danska lotsförordningen nnehåller, det vill säga till dess dansk lots commer ombord ä fartyget, som hela tiden ir skyldigt hafva lotsflagg uppe. Beträffande sundet mellan Hven och skänska kusten är Sverige på samma sätt berättigadt lagstifta ich kan följaktligen hindra danska lotsar tt der tjenstgöra, såvila man från svensk ida verkligen finner skäl att begagna sig vt denna rätt. Hurnvida det kan anses såsom en eftervift från vår sida att Drogden uitryckligen lifvit i deklarationen erkändt-åsom danskt arvatten, med deraf följande rätt för danka kronan att ensam deröfver lagstifta, sterstår nu att undersöka. Efteralla inter jationella rättsbegrepp måste ifrågavarande mala sund, beläget mellan tvenne danska jar, Amager och Saltholm, vara i ordets ulla bemärkelse danskt sjöterritorium och yda under dansk lag. Detta lärer lika li et kunna bestridas som att Kalmar-sund är venskt, och behöfves för ett sådant rätta örhållandes giltighet hvarken i det ena eler andra fallet nägot särskildt erkännande rån främmande makter. Men, säger man, Öresund med alla dess renar har genom traktaten af 1857 och de etydliga kapital sjömakterna betalt för tulens aflösande blifvit förklaradt fritt i alla fseenden, äfven hvad lotsrätten beträffer. Jetta är emellertid just hvad som skall heisas. Visserligen har K. M:ts regering asthällit och förfäktat denna äsigt under ullt ett års tid, men i hvad lotsningsrätten eträffar, har Danmark ständigt vögrat att ensamma biträda under åberopande, äfven ein sida, af traktatens ordalydelse. Det anska äskådningssättet vinner äfven ett isst stöd derigenom, at ehurnuväl in!edninen till traktaten förklarar afsigten med ensamma vara: ett fullständigt afskaffande u och för alltid af alla de afgiiter, som i undet och Bäleraa uppbäras för främmande artyg och deras Jaster, samt koi ungen af )anmark förbundit sig genom art, I atticke ingre uppbära några tullumgälder, läst-, yreller bäkafgifter eller afgilter för sjö lärkens underhåll eller andra umgälder af vad beskaffsnhet de vara må, finnes likväl följande artikel föreskrifvet att: lotsgifterna skola vara måttliga o. 8. V., varaf tydligt främgär att lotsningen blifvit bälld i ett annät förhållande än t. ex fyrar ch båkar, för hvilka betalning en gäng för la blifvit genom den öfverenskomna aflösingssumwan erlagd Huruvida den rent anska delen af Öresund, benämnd Drogden, erkligen blifvit friköpt, hvad lotsrätten beäffar, kan följaktligen fortfarande utgöra ;remål för olika tolkning, allt efter hvar ch ens öppfattning, utan att ordalydelsen traktaten fullt utreder frågan. Det lärer il äfven svårligen kunna ledas i bevis, att rten genom Öresund i sjelfva verket blifar mindra fri daorfär att dat fartve sam