Aftonbladet – 21 augusti 1873, sida 2

Lotsningen i Öresund. Posttldningen för pördagen innehåller följande, säsom det vill synås; offleiösa meddelande: Uti en af oss den 19 Juli publicerad artikel hafva vi redogjort för underhandlin garnas dåvarande ständpunkt i frågan om lotsningsrätten i Öresund. Sedan dessa underhandliögat nu ledt till undertecknandet af den deklaration som flnfes införd i nir 188 af denna tidning, äro vi i tillfälle med: dela några underrättelser om det förnämsta som sig i frågan tilldragit efter ofvannåmiida tid; vo. Ianan vi gå vidare få vi dock i minnet återkalla deu skiljaktighet i de båda regeringarnes tolkning af 1857 års traktat om Sundstullens aflösvivg, som så länge fördröjt underbandliogarna och försvårat en öfverenskommelse. Från svensk sida påyrkades hufvudsak ligast att traktaten mäste anses hafva afsett Införandet at fullkomlig lotsfrihet 1 Sundet, till stöd livårför åberopades bastäm melserna i art. IT mom, 3 att det i Kaätte: gatt, Sundet och Bältena alltid skall stå sjö kaptenerne och skepparne fritt att anlita (lotsväsendet) eller icke samt att lotsafgift skall icke kunna fordras af andra fartyg än dem som sjelfvilligt begagna lots, äfvensom i art. I att sunder hvad förevändning som helst skall hädanefter icke något fartyg vid passerandet af Sundet eller Bältena kunna uppehållas eller hindras. Så snart farty gen ej voro skyldiga wvaga lots borde det ej heller kunna äläggas dem att begagna dansk lots, och då de under ingen förevändning kunde uppehällas, borde det stå dem fritt att på sätt dem lämpligast syntes taga sig fram genom Sundet. Danska regeringen invände deremot förnämligast, att genom samma art. II mom. 3 förbinder sig H. M:t konungen af Danmark satt likasom tillförene vaka öfver lotsväsendet i Kattegat, Sundet och Bältena, hvilken förbindelse det vore omöjligt att fullgöra så vidt ej danska kronolotsar tillerkändes företrädesrätt framför andra, som ej stode under danska regeringens kontroll. Föreskriften att fartyg ej behöfva taga lots var densamma som gäller för andra danska farvatten; men om lots begagnas, skall, enligt lotsförordningens föreskrift, dansk privilegierad lots hafva företrädet, och derifrän kunde intet undantag göras hvad den danska delen af Sundet beträffar. Den opartiske granskaren af dessa på traktaten stödda hufvudargumenterna i frågan lärer svårligen neka att båda parterna kunpa finna i dem giltiga skäl för sin åsigt. De tryckta protokollen öfver underhandlingarna som föregingo Öresundstraktatens afslutande gifva ej heller någon upplysniog rörande de unpderhandlande makternas åsigt i lotsfrågan, hvilken biott helt ytligt synes hafva varit föremål för meningsutbyte. Det möter ingen svårighet att i tidningsartiklar tolka traktater och såsom ofelbar förklara den tydniug, som för den ena eller andra förefaller gyn:sammast; men i underhandling med främmande makter, allra mest med ea så vänskapligt sinnad stat som Danmark, mäste rättvisa göras äfven åt motpartens skäl. Så länge detta ej sker, utan hvar och en fortfar, om än aldrig så högljudt, att upprepa sin åsigt, lärer ingen öfverenskommelse kunna träffas. Till följd häraf nödgades man efter långvariga underhandlingar medgifva, att ofvananförda punkter i traktaten, på visst sätt motsägande hvarandra, lemnade oafgjordt hvilkendera Wsigten vora den rätta, hvarför traktaten i i denna fråga icke kunde betraktas såsom Pusam afgörande. På intet vis har dock blifvit ifrågasatt, såsom päståtts, att göra indringar i 1857 ärs traktat, hvilken på in tid varit föremål för riksdagens pröfing, — utan har man på det sorgfälligaste undvikit till och med att gifva den nuvarande öfverenskommelsen utseende af en slutlig tolkning af nyss nämnda tvetydiga ounkter i traktaten, genom införande i de dlarationens art. I af förbehället att de stadganden rörande lotsväsendet i Öresund, iom å den ena eller andra sidan utfärdas, skola icke i nägot hänseende strida mot le i traktaten af den 14 Mars 1857 intagna estämmelser, Det vilkor har äfven i art. I blifvit inördt att båda ländernas lotsar skola i varje fall i omförmälda farvatten åtvjuta amma rätt som den mest gynnade nations,